SISTA DAGEN....MEN SEN DÅ?

Blev ett plötsligt oväsen utanför min balkong i gårkväll. Öppnar balkongdörren och kollar ut. Förutom att det blåste väldigt så ramlade det också ner en massa skit uppifrån. Inte snö, utan hagel, vilket kanske inte framgår så tydligt på bilden. Vill inte påstå att jag jublade direkt. Men är det någonting man inte rår på, eller råder över, så är det vädret.

I morse när jag kom ut var det isfläckar på asfalten. Jag hade stövletterna idag,som har en lite högre klack och jag såg nog idiotisk ut när jag med försiktiga steg trippade iväg mot busshållplatsen livrädd för att halka.

Sista dagen avklarad och visst känns det skönt. Men också osäkert för det här är ju mitt påhitt och mitt beslut som inte riktigt är förankrat någonstans. På papperen ska jag vara kvar till juni, men överenskommelsen med enhetschefen är två månader ( enligt direktiv från mig ) och för att inte AF ska gnälla sa jag till dem att jag skulle skaffa ny sysselsättning utan att det blev något glapp. Nu vet jag inte riktigt vem som har bollen. Enhetschefen har varje gång påpekat att hon inte bestämmer och idag när jag tänkte påminna henne om att jag slutar idag så var hon inte där. AF besökte jag i god tid för att få lista på nya anordnare och gjorde då klart att det ska vara ett ställe med chans till anställning. Ingen sådan anordnare fanns på listan men två stycken var i någorlunda mitt intresseområde. Mailade dessa till AF som överenskommelsen var. Får svar att jag ska få uppgifter ( per post tolkar jag det som) om dessa för att sedan själv ta kontakt.

Ännu har jag inget fått, vare sig per post eller via mail och att tjata ligger inte för mig. Speciellt inte i den här frågan *ler*. Det mesta är muntligt, men det här med att jag ska få uppgifter om de som var av intresse finns skriftligt på mail. Det känns lite som att befinna sig på ett gungfly och jag är beredd på att aktivitetstödet kan ryka. Nu är ju sista dagen egentligen på fredag om man ska gå efter att jag började 6/2 men med enhetschefens godkännande ( om hon nu ens minns det) blev det idag. Det är lite vilda västern över allting kan jag tycka. Eller så tar inte folk mig på allvar ha,ha. Eller bryr sig. Rektorn på skolan fattade ju inte heller när det var dags, trots att vi pratade rätt ingående om det innan.

Själv tycker jag att jag gör det som förväntas av mig och en hel del av turerna finns publicerade på bloggen här. Jodå, jag är inte bang att ta det som bevis ifall det skulle krångla till sig. Jag skäms inte för mitt sexliv, även om det kanhända inte följer normalitetens linje. Men vem vill vara "normal"? Vem vill gå i ledband? Jag har alltid försökt gå min egen väg, den väg som känts bäst för mig. När det gäller Fas 3 har jag inte så många alternativ....följa detta vidriga regelverk, eller bli hemlös. Inget av det känns bra, men jag kan krångla och jag kan ställa krav. Sedan vet man aldrig vart det hela slutar. Det jag vet är att jag denna vecka iallafall är fri och förhoppningsvis nästa. Båda dessa veckor är i stort sett klara med de tider och hobbykunder jag beräknar ha. Bara "kända"och det ger en viss trygghet...att planeringen förhoppningsvis håller.

Jag hade en hel del andra funderingar och länkar, men de finns ju kvar ifall jag skulle känna för det i morgon till exempel. Eller någon annan dag. Nu ska jag gå och tvätta bort sminket, fixa något ätbart...äggröra kanske. Klockan är inte sex ännu och det känns himla skönt att ha hela kvällen kvar. Ingen sovmorgon i morgon. Är i ettan hela dagen. Det tidiga besöket var bestämt sedan länge, åtminstone preliminärt. Men då jag tog ledigt för möten så var det ju lika bra att passa på och boka in en på eftermiddagen också. Två olika stuk på möten, så som jag vill ha det när jag har två samma dag. Känns lite som att vara tillbaka i gamla takter *ler*. Ingen oäven känsla alls.