torsdag, mars 22, 2012

EN SKÖN DAG

Solen skiner och fåglarna kvittrar. Eller rättare sagt gjorde. En jätteskön dag mestadels. Lite små kalla vindkast mellan varven och soldis en stund under tidiga eftermiddagen. Annars inget att klaga på. Har varit ute och traskat med gubbar i rullstol idag. Inte alla på en gång förstås. Två före lunch och en efter. När jag var ute med den första var det riktigt, riktigt skönt. Vi satte oss i en park för att slippa ljud från bilar och bussar och efter en stund så hade han slumrat till i solen.

Då gjorde jag så här. Rullstolen får ni tänka er där framför bänken. Över en timma var vi ute så personalen hade börjat undra *ler*. Den andra satt färdigklädd när vi kom tillbaka, men då blev det bara en halvtimma, annars hade han missat ärtsoppan.  Mellan lunch och eftermiddagsfikat tog jag sedan med en gammal farbror som är klar i huvudet, men som inte kan se. Det var då det var soldis, men eftersom jag ville berätta om omgivningen så han skulle få en helhet av promenaden så upptäckte vi både utslagna påskliljor och utslagen ginst. Han hör rätt bra, så sedan satt vi på en bänk någorlunda i lä och lyssnade på fågelkvitter och gissade fåglar och han pratade om gamla minnen. Han ville knappt gå tillbaka. En stund till, sa han. En liten stund till kan vi sitta. Och visst kunde vi det.

Han gissade också på om det var kvinnor eller män som gick förbi. Han hade rätt varenda gång.
Den översta bilden är lite fusktecknat. Hittade en bild med dam i rullstol och dam som kör, som jag gjorde om.

Torsdag idag och planen var att efter slaveriet ta bussen till min lilla oas för att massera en helt ny stjärna. Så blev det alltså inte, för precis när jag skulle släcka och krypa ner i min säng runt halv tolv i natt, så pep hobbymobilen. Sms från dagens inbokade med återbud. Förvånad? Nä,nä. Besviken? Ja. Alla kan få förhinder, alla kan bli sjuka. Det är bara så synd att det händer så sent. För sent för att det ska finnas någon chans att boka in någon annan. 

Jag har inte den här hobbyn enbart för pengarnas skull, utan det är både för att hålla mig sexuellt aktiv, för att jag gillar nya möten och gamla och så även för att få lite extra i plånboken. Men som läget är nu med mindre möjligheter att bedriva hobbyn och därmed mindre möjligheter till den ekonomiska förstärkningen, så blir ju pengarna viktiga. Det är hobbyn som bla finansierar lokalen och elen där och går inte det ihop sig kan jag inte ha ettan kvar och kan jag inte ha den kvar så kan jag inte fortsätta träffa mina kunder. 

Jag misstror inte alls just den här nya kunden. Legitima skäl kan uppstå snabbt och plötsligt. Jag vill bara förklara vikten av att lämna återbud i god tid, om man har möjlighet till det. Jag har nytta av det och framförallt mina kunder har nytta av det. Dels de som väntat länge på att få en tid och dels de som är återkommande och inte vill att jag slutar riktigt än. 

Det var detta om detta. Kom således hem ganska skapligt idag. Har gått igenom mina mailboxar, inget svar ännu från AF. Men jag ska kanske ha lite tålamod *ler*. Skickade ju in mina förslag igår. I och för sig gör det inget om det dröjer för så länge det hänger på AF kan de inte ta mitt aktivitetstöd. Antar jag iallafall. Säker kan man inte vara på något. Fast hittar jag ingen ny anordnare så kan de nog tvinga mig vara kvar på äldreboendet, trots att det inte leder till något jobb. Det vägrar ju jag. Då kommer jag att ställa mig helt utanför systemet och då får det bli som det blir. Men det är inget att fundera över just nu. Det får jag ta då....om och när det blir. Man ska inte måla faan på väggen och inte ödsla energi på något som man inte vet.

Det jag däremot vet är att det är fredag i morgon och sedan är det i stort sett bara en vecka kvar på slaveriet. Jag räknar inte med måndagen i påskveckan som blir sista dagen. Gud vad skönt. Jag minns känslan när jag gick från fas 3 sysselsättningen på skolan sista dagen och vilken befrielse det var när jag kom ut på trappan. Även om personal och elever var bra och sysselsättningen meningsfull, så löstes tvångströjan upp och den känslan var fantastisk. 

Jag vet inte om jag hinner med något inlägg i morgon. Det märker ni. Efter slaveriet ska jag handla det sista och sedan laga lördagens lunch ( soppa ) och baka limpor. Stockholmsfolket räknar med att vara här vid sju, fick jag besked om  i kväll, så det är osäkert om tiden räcker, till att sitta vid datorn. Om inte så återkommer jag på söndagkväll.

Nu ska jag gå och tvätta bort smink, fylla på vattenglaset, ta med något ätbart....frukt kanske, eller pepparkakor och avsluta dagen med Plus och Debatt.             

4 kommentarer:

Benny sa...

En mycket fin vär berättelse,ha en fin o underbar helg,varma vår hälsningar Benny

Svenne sa...

Du skriver så fint om de gamla så jag nästan får tårar i ögonen. Men men!
Ha en fin helg och gör framför allt inget som jag inte skulle ha gjort;-)
Kram

Gretas Svammel sa...

Ja...Benny...det var det kanske.

Gretas Svammel sa...

Men de gamla är ju fina...Svenne..