TAR EN REPLIK, ETT INLÄGG I TAGET. ( lite om Fas3 )

Jag vet inte varför jag känner mig så stressad inombords. Men det är så rörigt både runt mig och i huvudet. Tycker jag själv alltså. Men jag kan ju tycka det är stressande när andra berättar om vad de gör, har gjort och ska göra fast de själva  upplever att det är en av de lugnaste perioderna på länge. Så det beror ju på personlighet. Själv vill jag ha ordning och reda, var sak på sin plats och fullständig koll på vad som ska göras och när det ska göras och hur det ska göras. Därtill gärna en plan B så jag inte står handfallen om något rubbas. Dessutom så lite tidsbundet som möjligt och helst ingen deadline. Är ett sådant liv ens möjligt i dagens samhälle? 

Den här dagen är planerad till noll. Alltså en bara varadag och göra det som faller mig indag. Men lite måsten kilade sig in ändå. Samtalet om ev intervju och bokning av nästa veckas resa bla och mailsvarande. Orkade inte ta tag i ett endaste litet mail igårkväll. Och bloggande förstås. Det är inget måste, tänker kanske en del. Förvisso inte, i ett större tänk. Men både ett måste och en vilja för mig personligen. Förutom det snurrar massor av andra tankar i skallen. Tex ett litet frö som enhetschefen satte om komplittering av utbildning. Det fröet fick lite näring idag av intervjutjejen jag ringde. Det här är en typisk tanke som jag först avslår som inte möjlig, men som fortsätter att "störa". Det var samma sak innan jag flyttade (separerade). Det tog tre år från frö till handling och samma när det gällde att starta upp ett företag utan att vara minsta insatt i företagande och över femtio. Samma även när jag gick från gratis dejtande och kostnadsfria sexmöten till att ta betalt. 

Börje Ahlstedt sa något bra i Nyhetsmorgon i helgen. "Ta en replik i taget. Sneglar man på kommande replik så tar man kraften av den pågående". Det är ju så fullständigt sant. Ändå vill man gärna ligga steget före, vilket resulterar i att nuet blir halvdant. Hela tiden. Hela livet. Var det inte ungefär det som de flesta ångrade när de närmade sig slutet? Att de skulle ha vågat ta fler risker. Jobbat mindre och levt mer. Något att tänka på. Speciellt för Reinfeld. 

Nu handlar visst det här inlägget om sådant jag inte alls tänkte skriva om. Fast det är ni väl vana vid, vid det här laget. Men eftersom Reinfeldt letade sig in här ovan, så kan jag iallafall fortsätta med den herrn och det fanns med i tanken på vad inlägget skulle handla om till en del. Fick ju som jag nämnde igår långt omsider svar på det mail jag sände iväg i november till honom. Skickade ju även till 12 andra politiker. Svaret var naturligtvis inte från honom personligen, utan från brevenheten på statsrådsberedningen. 

Jag vet inte riktigt vad svaret vill säga. Det är skrivet som till en femåring,typ. Först ett beklagande hur jag upplever min situation? Sedan att regeringen bara har goda intentioner med jobb- och utvecklingsgarantin. Som du säkert vet upprepas några gånger. " Som du säkert vet så syftar den till att människor ska få stöd att komma i arbete." Det är väl uppenbart vid det här laget att det syftet inte gett önskat resultat. " Som du också vet är jobb- och utvecklingsgarantin indelad i tre perioder. Meningen är att den arbetssökande då blir erbjuden sysselsättning hos en arbetsgivare med arbetsuppgifter som annars inte skulle utföras och som kan ses som kvalitetshöjande."


Läs gärna sista meningen några gånger. Speciellt det som jag fetmarkerat. Hurdan människosyn har man om man ser det som kvalitetshöjande att låta folk (tvinga folk) att utan ersättning utföra uppgifter som inte anses viktiga och egentligen inte behöver utföras? Sedan kommer en liten lögn. " Vi vet att aktivitet, i det här fallet att vara på en arbetsplats och samtidigt söka lediga jobb, ökar möjligheten att få jobb".

Sanningen från verkligheten är däremot att ju fler Fas3:are det finns, ju mindre jobb finns det att söka. Och det är ju helt logiskt och det bevisar också att Fas3 systemet är helt feltänkt. Varför ska det vara så himla svårt för regeringen att se det som de flesta andra ser? Det bästa vore om företag och organisationer vägrade att ta sig an Fas3:are. Då skulle det helt enkelt försvinna. De borde i vilket fall inte ta sig an de, som de från början vet inte kan få anställning hos dem. Men girigheten övergår både förstånd och empati.

Vill ni läsa mer om andras åsikter kring Fas3, kan ni göra som jag. Gå in på polimetern ( som egentligen heter politometern) och söka Fas3. Lögn och förbannad dikt skriver någon Annarkia. Hon länkar även till något program av Agenda där Ylva Johansson diskuterar med Hillevi Engström. Jag orkar inte just nu bli sittande och kolla på det. Ett hjärta rött skriver ett rätt bra blogginlägg också. Naturligtvis ( precis som i prostitutionsfrågan) bör man ta del av de åsikter som förs fram från de som är av motsatt åsikt än en själv. Det har jag gjort och jag har försökt att vända och vrida, men verkligheten kan jag inte komma ifrån. Och verkligheten säger något helt annat än vad Fas3 anhängarna säger.