PROMENAD, TV, FLOW

Bild från igår. Kallt, men sol och riktigt, riktigt skönt. Hade byltat på mig både tights under jeansen, tjock tröja, varma skor och mössa. Jackan är den allra fulaste som jag har sparat sedan åratal tillbaka. Tror jag hade den under sista graviditeten faktiskt så den är alltså en bit över tjugo år. Men här på landet och i skogen dit jag gick, är det ingen som bryr sig.

Var ute snäppet över en timma. Hon var 12.20 knappt, när jag gick ut genom dörren och när jag klev in på min gård igen var hon 13.25. Trots att solen inte nådde ner genom trädkronorna i skogen så kändes det ändå varmare där än ute på vägen.

Innan promenaden intog jag frukosten med fyrans nyhetsmorgon med bla Löfven. Första gången jag hört honom prata i en intervju. Tycker nog han gav ett lugnt, sansat och positivt intryck och vettiga åsikter både vad gäller jämställdhet och arbetspolitik. Inte lika clownaktig som Juholt och inte bufflig som Persson och inte spöklik och kall som Reinfeldt. Men hur han agerar när det blir action vet jag ju inte. Jag tror inte det kan bli sämre än det varit iallafall. Hittills är han väl den mest verklighetsförankrade av dagens maktpolitiker.

Tomas Andersson Wij var det skönt att lyssna till. Jag har ju alltid följt min lust, min inspiration, mitt hjärta. Bara präntat ner alster när de dykt upp i huvudet.Jag har inte haft skrivandet som något projekt. Förrän nu de sista åren och då gjort försök att frångå den inre inspirationen och bortse från det så kallade flowet. Vilket inte gett resultat över huvudtaget. Men jag hörde så många låtskrivare och författare uttala sig...att man måste tvinga sig att skriva. Gå till studion eller skrivmaskinen/datorn och värka fram sina alster.

Jaha, har jag då tänkt. Det är kanske så jag måste göra för att det ska hända något. Men det som händer är bara total blockering, som i sin tur leder till frustration, som sedan leder vidare till att jag tappar tron på min förmåga, som sedan får till följd att det blir ännu svårare att lösa upp blockeringen. Därför var det skönt att höra Tomas A W, att han också går på inspiration.

Väntar man bara in inspirationstillfällena så kommer allt bara till en av sig självt. Jag skriver inte så mycket dikter längre, av någon anledning som jag inte vet och inte heller behöver veta. Men de flesta jag skrivit genom åren har kommit till genom att de bara funnits där i huvudet. Kanske inte hela dikten, men några strofer som jag sedan filat vidare på. Ett fåtal har blivit till helt av sig själva, där jag bara behövt hålla i pennan, bla den som jag präntade ner för några veckor sedan. Den första på över ett år. Den pockade på samtidigt som jag skrev om Fas3. Så jag fick ta ett separat papper och skriva parallellt med det andra allteftersom orden ploppade upp.

En del har funnits där när jag vaknat på morgonen. Eller mer rätt...är på väg att vakna. Då man är i gränslandet mellan vakenhet och sömn. ( förstå att jag inte gillar att bli väckt av klockan eller annat). En gång satt jag på bussen. Det är flera år sedan, när jag var på väg till de studier jag då bedrev. Då radades mening efter mening upp i huvudet. Först försökte jag memorera och minnas det som kom, för för det mesta är det bara några ord eller meningar. Men jag var tvungen att till slut ta fram papper och penna och ruttla ner allt som dök upp och sedan direkt skriva rent när jag var framme. Det är tur att man nästan alltid bär med sig papper och penna *ler*. Fast i skogen igår hade jag det inte med.

Jag kanske ska ägna ett blogginlägg till några dikter? Flow kan jag ju också få under tiden jag skriver, vilket ni säkert märkt ha,ha. Speciellt vid bloggande händer det, att jag istället för att följa med i flödet måste stoppa det. Kanske är det just det jag måste göra nu? Jag drar iväg så alldeles märker jag.

Dagen idag började också med frukost med nyhetsmorgon. Sedan blev det kärt återseende med dator och internet.  Men innan det, renbäddning av säng, plock av ögonbryn, dusch, hårtvätt mm, alltså det jag annars brukar ägna söndageftermiddagen-kvällen till, eller måndagen.Idag ville jag få det ur världen innan datorn och innan tvättstugespringet nu i eftermiddag och måndagar nu ett tag framåt är inte längre någon skön, slapp, helgenefter dag. I morgon börjar slavjobbet igen.

Jag har försökt att mentalt ställa in mig så positivt jag kan. Försökt att inte se mitt dilemma, utan se det som att jag nu har möjlighet att glädja några av våra gamla och sjuka i samhället. Lite handmassage, lite kramar, lite småprat om det är möjligt. Jag vet inte hur medvetna om omvärlden de är. Jag vet bara att de flesta på den avdelning jag ska börja på, är mellan nittio och hundra och som det verkade när jag var där...förpassade i rullstolar. Men beröring är en viktig del för välmåendet oavsett om man är nyfödd, nära döden eller mitt i livet. 

Nu ska jag gå och värma lite av grytan jag totade ihop igår på rotselleri, sötpotatis, stora bönor, vitkål, vitlök, vanlig lök, purjo och lite tomat/pastasås. Plus lite starka kryddor. Den gick inte av för hackor. Soppor och grytor är ju oftast godare dagen efter, så jag räknar med att så är fallet även med denna. Bon Appetit.