NYMÅNENS SKÄRA

Jag tyckte månen såg så väldigt fin ut igårkväll när jag gick ut för att hämta in tvätten. Så tog ett kort från balkongen när jag kommit in. Jag är 58 år snart, men vet inte vad den här formen på månen kallas. Om den nu kallas något överhuvudtaget. Tror det är nymåne. Gick in nu precis och kollade wikipedia och fattar jag rätt är det nymåne. Men om ny och nedan är samma sak, det vet jag inte. Gud vad knäpp man är som måste veta sådant här helt plötsligt.   

Mötte upp min manliga vän efter slaveriet idag. Tänkte först skriva min fd manliga vän, men det hade blivit fel insåg jag. Den här personen ingick i mitt harem *ler* , innan jag började dejta mot betalning, så på ett sätt är han en fd, men så länge vi uppehåller kontakten är han ju kvarvarande. Även om det är långt mellan gångerna och man inte vet om varje gång är den sista. Nu var det på håret att det inte hade blivit något återseende. På onsdag är han på väg mot nya äventyr igen och i morgon har jag ett hobbybesök och i helgen som var funkade det inte. Ikväll hade han lovat bort sig på annat, men det blev iallafall ett par timmar över några glas vin och prat, prat, prat. Trevligt.

Kom hem för en stund sedan och satte på datorn direkt. Installerade om explorer 9 igårkväll. Det sista jag gjorde så var nyfiken på hur bloggen var idag. Helt okej. Nu kan jag skriva och se hela textrutan och verktygsraden och jag kan läsa statistiken. Man ser ju på statistiken från vilken sida en besökare kommit ifrån. Det är ju lite kul måste jag säga, att en tysk blogg ( skriven på engelska)  länkar till min blogg. En blogg som inte varit aktiv på flera månader, men då och då återkommer den. Nu vill jag ju inte vara sämre än att länka tillbaka *ler* och Vielen Dank für den besuch/Thank you for the visit.

Dagens slaveri finns inte så mycket att säga om. Jag tycker de boende är väldigt gulliga och väldigt tacksamma och väldigt virriga och väldigt omständiga vissa. Men när de inte är virriga så är de väldigt intressanta att lyssna på och en kram eller klapp på ryggen får deras ögon att lysa.  Personalen sliter och står i. Några regelrätta raster existerar inte, utan de tar en kopp kaffe ( oftast stående ) samtidigt som de konverserar någon boende och vid lunchen slänger de i sig något, ibland samma som de boende får,  samtidigt som de gör en massa annnat. Själv sätter jag mig en kvart när lunchen är klar, de flesta sover middag och diskmaskinen är påsatt och sörplar i mig en naturdiet ihop med en banan eller några riskakor.

Eftersom jag inte duschar dem, sondmatar, byter kateter, ger medicin mm så får jag en del dötid. Ibland mycket dötid och skillnaden här mot första avdelningen är att det går att konversera något så när med dem. Tanken finns ju...att snart sitter man där som de *ler*.