FÖRSTA DAGEN PÅ RESTEN AV MITT LIV

Bakbilden, för er som väntat.

Jaha, går man upp i ottan efter bara sex timmars sömn, så har man rätt att vara trött så här dags. Orkar jag hålla ögonen uppe och se Kvällsöppet så blir det bara sex timmars sömn även denna natt. Så i morgon är jag väl halvdö.

Svårt att efter bara en dag så här ha hunnit skapat sig någon bild om hur det kommer att bli på den här sysselsättningen.  Långtråkigt kan jag tänka mig och deprimerande. De sitter där, de gamla, i sin egen lilla värld. Från frukosten till kvällsmaten, med en stunds vila efter lunchen. Man pratar lite med dem och de svarar och sedan går det svaret på repeat, om och om igen med lite tystnad emellan. Någon orkar inte sitta uppe hela dagen, utan vill lägga sig efter eftermiddagsfikat. Tre avdelningar med åtta på varje och jag är på den tyngsta avdelningen. Alla utom en är dementa och den personen håller sig på sitt rum och av de här åtta sitter sex i rullstol.

Ingen vet riktigt vad jag ska göra och ingen vill "utnyttja" mig. Så jag hänger lite tvätt (det är en tvättmaskin på varje rum), plockar ur diskmaskin och pratar " goddagyxskaft" och håller handen. Däremellan tjattrar jag med personalen när det är tillfälle och har fått veta en hel del. Som vanligt är allt inte som det ser ut att vara.

I morgon ska jag börja med att gå till enhetschefen och prata lite. Idag har jag inte sett henne alls, men hon är tydligen aldrig ute på avdelningarna. När hon inte kommer till mig så får jag komma till henne. Jag vill försäkra mig om pengarna de får för mig, vart de hamnar. Om de kommer patienterna och personalen till gagn och så ska jag föreslå att vi bara kör två månader. Där kommer jag att stöta på patrull ifall hon har gaggat ihop sig med AF. Sedan ska jag be om några timmars ledigt nästa tisdag. Egentligen skulle jag bara kunna komma överens med personalen att jag går tidigare. Men jag vill gärna ha hennes löfte att det är okej. 

Jag ska ta en liten hastig påkommen snabbtur till Stockholm över tisdag-onsdag nästa vecka och för att inte komma upp så sent, tänker jag  för en gångs skull ta tåget istället för buss på tisdageftermiddagen. Sedan buss hem på onsdageftermiddagen. 

Ikväll gick jag av i samhället för att köpa mjölk till morgondagens frukostkaffe. Ja det blev lite mer så hade två kassar att bära på hem. Jordgubbar bla. Kollade även om böckerna jag skickat efter fanns att hämta ut. Jag fick mail i fredags att de skickats, men ingen avisering idag att de fanns tillgängliga för uthämtning. Men jag hade skrivit upp numret. Nu fanns de inte. Men när jag kom hem så stod paketet lutat mot min dörr. Så kan det vara när man har lantbrevbärare. Fast så var det inte i början. Jag har inte orkat öppna det och gör det nog inte heller förrän på onsdag.

På onsdag ska jag också ringa. Telefon blinkade missat samtal när jag kom hem ikväll. Kollade svararen och de hade ringt från stället jag skickade mail till i höstas om ni minns. Som sedan långt omsider mailade och frågade om jag var intresserad av intervju. Sedan hörde jag inget förrän idag då. Jag ska ringa och bestämma tid för intervju. Det är vikariat inom ungefär samma område som sysselsättningen jag har nu. Lite lustigt att de som tar Fas3:are inte kan tänka sig att anställa någon utan utbildning, men andra kan. Vi får se om det här leder till något överhuvudtaget. 

Nu ska jag gå och tvätta bort sminket så kanske jag blir lite piggare. Mailen är avklarade, så tar med en skål jordgubbar och lägger mig i soffan. Kunde inte hålla mig utan lade in en tid till torsdagkväll på hemsidan, som nu är bokad, eller halvbokad för jag väntar på slutlig bekräftelse. Blir ju bara ett besök nästa vecka också och tyckte att ett besök på 14 dagar blev lite lite.

Filip och Fredrik blir det innan Kvällsöppet, ifall jag inte har somnat förstås. Innan det sjuan, alltså inte Thailand på ettan.