SNABBIS, KISS och OM...

Här sitter jag och äter oliver. Kom hem en timma tidigare än vad jag hade beräknat och tyckte att det var lagom ansträngande att öppna en burk med oliver. Det är nyttigt också. Att jag kom hem tidigare kan jag tacka dagens besök för. Med rätt person kan en tio minuters snabbis vara lika, eller snudd på skönare än 30 minuters nötande med någon annan. Vi kan varandra ganska bra efter alla år och det behövs inte så många ord. Vi vet vad vi vill ha och vad den andre vill ha och hur. Nu kom han en aning tidigare än överenskommit också, så därför hann jag med en tidigare buss. Det är faktiskt ganska stor skillnad på att komma hem kvart över fyra -halv fem än mot kvart över fem - halv sex. Kvällen känns lite längre. 

Innan besöket var jag en sväng på hud och kön. På grund av busstider så var jag där 45 minuter för tidigt. Man ska ju även lämna urinprov och med tanke på att jag har svårt att kissa på befallning så hällde jag i mig vatten innan, vilket förstås resulterade i att jag blev jättekissnödig. Så kissnödig att jag hade svårt att sitta stilla och att då vänta 45 minuter och dessutom veta att de gör gynprovet först klarade jag inte av. Så jag letar upp en toalett för att få ur mig en del. Inte allt förstås. Ställer väskan på golvet och snabbt ner med brallorna. Tycker att det luktar otroligt illa på toaletten, men vad kan man begära på en toa på sjukan, men ser att det är lite blött på golvet. 

Lättad till både kropp och själv fortsätter jag sedan att vänta. Men tycker att den där lukten finns kvar. Funderar nästan på om det är jag som luktar så illa, men inser ju att så är inte fallet. Lägger ihop två och två och förstår att det är väskan som luktar av gammal urin, som det blöta måste ha varit och jag slängde ju bara ifrån mig väskan på golvet. Tur att det är en skinnväska. Det första jag gjorde när jag kom till ettan var att rengöra och desinficera den. Lite klumpigt av mig för jag kunde ju ha letat upp en annan toalett. Men jag var ju så himla kissnödig så märkte inget förrän jag satt mig. Äckligt var det iallafall.

När jag låg och försökte vakna till i morse fick jag ytterligare en ide vad gäller Fas3. Men jag redogör inte för den ännu. Ännu ett argument mot har också blivit synligt. Det har funnits hela tiden, men jag har inte sett det så tidigare.  Men jag gick igenom listan igår kväll i brist på annan sysselsättning och prickade för tre tänkbara ställen. Inget på kommun *ler*. Man lär av sina misstag. Inget fel alls på skolan jag var på. Tvärtom. Jag bad ju själv om det.  Utan det är kommunens agerande som är fel. Det finns allt möjligt på den här listan. Från hästgård, allt iallo på idrottsplats och på lunchrestaurang, blandade uppgifter någonstans, lite av varjehjälp på idrottsklubb, hjälp i second hand butik, It, till vaktmästarsysslor, stöd hit och dit, måleriarbeten, barnomsorg, medhjälpare myrorna mm mm. 

Mina tre var 1.stöd på äldreboende ( privat och inget som jag kände till innan, alltså inte carema, attendo el liknande), 2.medarbetare på ABF och 3.adminstativt arbete på en förvaltning. Det sista strök jag efter det att jag googlat på ställena. Äldreboenden har jag nosat på tidigare för många år sedan och privata bolag är ju i ropet nu. Så det kan vara intressant att komma inom väggarna och se med egna ögon. ABF tror jag kan vara kul om man får vara med på studiecirklar som är i mitt intresseområde. Fast inget är kul om man inte får betalt för det.  Hade ju ideer om att själv bilda cirkel i drömtolkning och i avslappning, stresshantering mm. Det är fortfarande ideer jag har. Lokal har jag ju. Men det känns inte riktigt rätt i tiden ännu. Det får väl bli pensionärssyssla ha,ha. 

De här två tänkte jag ringa på torsdag. Men innan jag åkte idag så fick jag återbud på morgondagens första besök, den tidigare kända. Ni som hängt med här på bloggen ett tag och fått ett hum om mig som person, vet att jag har svårt med telefonsamtal med okända. Mail går bra, men helst vill jag ha personen jag pratar med framför mig live. Så de här samtalen skulle som vanligt ligga som en börda på axlarna och troligtvis skulle jag vänta in i det längsta på torsdag och kanske hoppas på att ingen skulle svara. Jag är fullt medveten om det här och ser det egentligen inte som något större problem. Hur som helst kom tanken bara som en blixt i huvudet imorse...ring nu, så kanske du kan få till ett möte redan imorgon. Ta chansen, nu när du fick återbud.

Med tanke på en dröm jag hade för flera månader sedan, där jag i drömmen fick ett papper med äldre människor så var äldreboendet det jag tänkte ringa först. Jag såg även på hemsidan att de sökte personal så där finns en chans, om än liten, att få anställning. Fast nu vill väl ingen anställa när de kan få gratis arbetskraft och därtill tjäna 5000 i mån.  Nåväl, som en robot hämtade jag telefonen och slog numret i morse. En kvinna svarade. Jag sa mitt ärende och på mindre än tre minuter bestämdes det att vi skulle ses i morgon förmiddag.  Sedan satt jag en lång stund med telefonen i handen utan att riktigt fatta. Allt handlar ju egentligen om ...om.  Om jag inte fått återbud och om jag inte fått det innan jag åkte. Nu gäller det att spela sina kort väl i morgon. För det är ju inte en Fas3 sysselsättning jag vill ha, utan en anställning med lön. 

Jag gick igenom mina sparade länkar förut och hade en tanke på att nämna några i kvällens inlägg. Men om jag ska försöka hålla en någorlunda längd på inlägget ( jag försöker alltså) så slopar jag dem just nu. Kanske raderar jag dem, kanske återkommer jag med dem i morgon. Det är alltså saker som på något sätt berör mig. Inte detsamma som att det rör mig, handlar om mig.

Ikväll blir det lite tv igen äntligen. GW Persson är tillbaka med Veckans Brott. Egentligen det enda sevärda, men såg att det också var Nyhetsbyrån 20.30. Tack vare snabbisen så hinner jag att i god tid bänka mig med filt och värmeljus i soffan även till det. Ser det till och från och tycker att det är rätt avkopplande och stundtals intressant, beroende på vad som hänt i veckan och vilka som sitter i panelen.