MIN PLAN

Denna dagen inget ljus. Det var mörkt och grått när jag klev ur sängen vid halv tolv ( ja jag vaknade halv elva, men låg och funderade och smådrog mig en timma) och nu när klockan är runt fem är det fortfarande lika mörkt. Mörkare till och med. Energipåslaget här hos mig är under minimistrecket. Annars såg planen för dagen annorlunda ut än ostrukturerad surf på datorn, småätande och tankar som inte vill lägga sig på plats. Jag har ju alltid en plan ha,ha, även då planen är att bara vara och göra ingenting. Fast så såg planen inte ut nu. Men inga direkta måstegrejer och ingen lista som annars är vanligt för mig. Bara tankar hur jag ska lägga upp de här lediga dagarna jag har framför mig. 

Jag har ärende ner till samhället som jag behöver uträtta före lördag. Det hade jag tänkt göra idag. Jag har haft rätt många massager sista tiden, så tog igår med mig alla handdukarna hem, med tanken att idag köra dem i min egen maskin och sedan tumla dem i tvättstugan. Det brukar alltid vara någon tvättstuga ledig. Inget av det har jag gjort. Handdukarna är ju inte för sent än. Det hänger på ork och lust. Men har nog ingen lust att gå ut i mörkret.

I morgon fredag, men röd dag, hade jag tänkt ägna åt en grej som jag lovat en bekant. Sådant som ingick i jobbsysslorna när jag hade företaget.  Det tar nästan en hel dag, men jag har inte lovat någon dag som det ska vara klart. Vill bara bli av med det i skallen. Om energipåslaget är på max, så kanske, kanske jag iallafall hinner göra merparten av det, efter att jag varit nere i samhället. För dit måste jag oavsett att det är röd dag. 

Lördagen hade jag tänkt ägna helt åt skrivprojektet. Kommer jag bara över den lilla uppförsbacken jag stötte på sist så kan man nästan börja skönja slutet nu. Trots att jag i detta fall är realist och vet att det nästintill är omöjligt att som okänd få någon bok utgiven, ska jag ändå göra ett försök. Hade tänkt de här sista projekten som ett paket, då de är likvärdiga och i en och samma gengre. Man måste iallafall göra ett försök. Men först måste det skrivas klart och sedan ligga till sig för att läsas igenom och rätta alla syftningsfel, tempusfel mm. Ligga till sig igen och sedan läsas igenom ännu en gång. Tycker jag då att det är okej får sedan någon annan korrekturläsa och troligtvis blir det efter det en omgång rättning igen. Sedan är det dags att skicka iväg. 

Söndagen funderade jag på att också skriva lite. Men då om Fas3 och det är där tankarna liksom inte vill hitta sin plats. Jag behöver kanhända även gräva lite, så jag vet vad jag pratar om. Det innebär då några extra timmar här vid computern. De är ju annars liksom rätt många i normala fall *ler*.

Måndagen blir en uppsamlingsdag där jag gör klart grejen till bekantingen, om den inte är färdig och där jag hoppas jag kommit en bit med Fas3 tankarna och kan strukturera det och hitta en bra taktik. Sedan är det tisdag och dags för oasen igen.

Men, men, men, det här är som sagt bara min plan. Vill det sig riktigt illa, så blir alla dagarna som idag ha,ha. Då har jag alltid mörkret att skylla på, för jag själv har ju ingen del i det. 

Som ni märker återkommer jag till Fas3 då och då och det lär jag nog göra så länge jag själv är fast i det. Jag har ingen aning om ifall jag påverkar någon eller sår ett frö hos en annan. Jag kan bara inte finna mig i denna nedtryckande behandling och någonstans och på något sätt måste det ut. När jag påbörjade förra ( och första) sysselsättningen minns ni kanske att jag också skrev. Då skrev jag till fem tidningar, de största, fick svar av alla utom min egen lokaltidning. Men ingen ville publicera det. 

Jag skrev även till 13 politiker. Fick svar utav två. Men kanske, kanske lästes mitt mail ändå och kanske, kanske fick det någon att tänka till. Sådant vet man inte och man vet inte heller vad som pågår i kulisserna. Några puffar så kanske man medverkat till att bollen satts igång. Ja, ja, jag lever ofta i det blå *ler*, men jag är optimist och ingenting kan förändras om man inte själv försöker påverka. 

Svaret jag fick från Hillevi Engströms ( arbetsmarknadsministerns) sekreterare visar vilka skilda världar vi lever i. Beslut fattas nog ibland utan att de har en aning om hur det slår i verkligheten ute i samhället. För de vet inget om den verkligheten. Ingen av beslutsfattarna har levt på 6000 kr brutto/mån. Lars Ohly höll med mig och hade själv motionerat om en förändring. Vilken åsikt Jonas Sjöstedt och de andra påtänkta nya ledarna har, vet jag inte. 

Jag tänker inte bombardera riksdagen med nya mail *ler*. Men jag har funderat en hel del på det här med bidragssamhället och arbetslinjen. Moderaternas honnörsord. Vad menar de och vad har förändrats? Har något förändrats till det bättre? Till det sämre? Kan man plocka isär deras strategi? Att bidragen för ekonomiskt bistånd har ökat är ju konstaterat. Hur rimmar det med att vi inte ska ha något bidragssamhälle? Jag anser själv att i möjligaste mån ska varje medborgare bidra till sin egen försörjning och jag tror faktiskt att de allra flesta också vill det. Några få undantag finns naturligtvis som överallt annars. Inte mycket är hundra procent. Men hur vettigt är det att ta bort "bidrag" över en natt och när det slår undan benen på halva landets befolkning så ersätter man det med ett annat bidrag. Samtidigt som man fortsätter att slå sig för bröstet och proklamera för att ingen ska behöva ha bidrag.

Ökad krinialitet på grund av mångas svåra ekonomiska sits orsakad av arbetslöshet och långtidssjukdom, är också något jag länge funderat över. Men där har jag ingen aning. Jag har bara tänkt att det kanske kan vara så. Tills idag då jag läste en debattartikel i Corren av någon centerpartist vars tankar gick ungefär som mina. Jag tänker ytterligare ett snäpp. Jag tänker på vita och svarta pengar och på RUT och ROT avdrag. (Läste någonstans för länge sedan att avdrag heter det när det gäller de rika och bidrag när det gäller de fattiga. Betydelsen är densamma, att få mer i plånboken.) Hur som helst, har man det dåligt ekonomiskt och får en chans att tjäna svarta pengar under en kortare eller längre period, så handen på hjärtat. Vem skulle neka? 

Okej, det blev mer än vad jag hade tänkt om just det här. Så är det. Varav huvudet är fullt osv. Min plan, för att nu återgå till den benämningen, är iallafall att skriva en ny slags artikel vinklad på ett annat sätt än den förra och skicka den till alla småskuttetidningar jag kan hitta. Jag vill ha upp Fas3 till debatt igen helt enkelt. Göteborgs kommun tex har ju inte anammat Fas3 alls. Jag ska leta på nätet vid tillfälle om det finns fler kommuner som inte stöder det. Det jag också skulle vilja veta är hur stödet i partierna är just nu, för Fas3. Det jag kan utgå ifrån är väl att vänsterpartiet och centern inte stödjer det fullt ut, med tanke på dagens artikel och mitt svar från Ohly. Vart Juholt står vet jag inte, men det behöver ju inte alls vara samma som partiet.

Kanske tycker ni att det här är jättetråkig läsning. Men ni som tycker det, är alla gånger inga Fas3-are *ler* och det ska ni vara jäkligt glada för. 
Nu ska jag för första gången idag klicka upp mina mailboxar. Fast innan jag tar itu med mailen ska jag ta en av risgrynsgrötskorvarna som det snart är utgående datum på och blanda med ett ägg och lite bittermandelsolja. Så får det stå i ugnen medans jag svarar på mailen.