En duktig psykoanalytiker skulle kanhända kunna hitta olika teorier om orsaken och varför jag tänker som jag gör. Men det är inte viktigt att veta, anser jag. Man ska inte gräva i allt och speciellt inte när det inte påverkar varken mig själv eller andra negativt. Jag är som jag är och du är som du är och vi kan ha jäkla kul ihop ändå trots olikheterna. Om vi respekterar varandras olikheter (om de förstås inte utgår ifrån att skada, kränka eller hota person eller egendom.) Om vi respekterar varandras åsikter, varandras hudfärg, varandras religion, varandras bakgrund, varandras situation. Min högsta önskan nu, tidigare och jag tror för alltid är att folk ska få insikten att andras liv är precis lika mycket värt som mitt eget. Att ställa sig frågan... om det vore jag...vid exempelvis utvisningar, behandling utav äldre, de utförsäkrade, de arbetslösa, de lågavlönade, de bostadslösa, de stökiga ungdomarna etc.
Nu var inte tanken alls att bli djup på årets första dag, men ibland är det svårt att få stopp på saker som bara plötsligt ploppar upp i skallen. Vi får se om jag kan hålla styr på tankarna och fingrarna och tangenterna under resten av inlägget. Jag ska snart ge en parallell till hur en tanke kan bli en kedjereaktion. Men nu tar jag ett djupt andetag och återtar fokus på nu och på vad jag tror att ni vill veta och läsa.
Först bilden som är från nyss och årets första bild. Så strosar jag runt idag. Bilden blev tagen snett så jag förde över på blank bild och rätade upp, därav utseendet. ( varför har jag alltid den där viljan att jag måste förklara allt, allt allt? ) Det andra ni kanske vill veta mer om kan vara de tidiga (mot min vilja) uppvaknandena och huvudvärken. Ja, huvudvärken är ju borta. Har ingen aning om varför jag två dagar i rad vaknat med denna huvudvärk. Må dessa dagar förläggas i glömska *ler* och aldrig återkomma. De tidiga uppvaknandena ( det såg lustigt ut) hoppas, hoppas, hoppas jag också är ett minne blott. Igår vaknade jag vid halv nio och idag tjugo i elva.
Kanske vill en del veta mer om gårdagen, alltså nyårsafton. Tyvärr blev jag sen till bussen, annars var tanken att ta ett kort på min nyårsoutfit. Kort mörk kjol med min midjekorta (nästan iallafall) svarta kavaj och ljusgråa blus. Allt är gammalt som gatan, men funkade
bra ändå. Tänkte först slå till med slipsen också men avstod i sista minuten. Varför vet jag inte. Folket är mina ögon ganska konservativa, så det hade varit kul att vara manligt kvinnlig. Men jag fegade väl ur. Ännu en sak att gå till djupet med, om man nu vill.
Men innan denna ganska trevliga fest gick av stapeln, så gjorde ju det gamla året en storslagen sorti. Där ligger det nya årets entre långt efter. ( vilken betydelse har det? ) Åt min frukost vid köksbordet med tända ljus och kände bara ett stort lugn. Såg hur solen lyste mer och mer utanför fönstret. Det låter jättelöjligt, men det var som att solen drog i mig. Kom ut, kom ut, sa den. Men jag måste ju...började mina tankar gå...göra det och det. Men solen manade på...kom ut, kom ut.
Ja, ta mig sjutton, tänkte jag till slut vid de sista kaffedropparna. Det är årets sista dag och solen skiner som aldrig förr. Ta på dig och gå ut och njut av detta. Så då gjorde jag det. Tre grader kallt och lite för tunna vantar, men en 30 minuters promenad i solen då jag tog adjö av det gamla året. Ett år som för mig mest varit en paus, men som för andra kanske varit ett steg mot ett mer demokratiskt samhälle. Tänker då på upploppen i diktaturstaterna.
Innan det sedan var dags för hårtvätt, dusch, provning av kläder..ja ni vet, så ställde jag mig och gjorde kålsoppa. För att slippa idag och som jag idag är tacksam för att jag gjorde. Slängde iväg gulliga gott nytt år sms till mina avkommor för att inte behöva tänka på det sedan, för som vanligt lämnade jag mobilen kvar hemma på köksbordet.. medvetet.
Hann med bussen till stan, där jag blev upplockad av andra gäster för vidare färd mot ocivilisationen.Jag har faktiskt aldrig varit där på vintern på grund av läget. Men i år har det ju inte varit någon vinter och därför passade de väl på att bjuda kleti och pleti. Välkomstdrinken vågade jag knappt smutta på, då det var ett bål och med tanke på världfolket kunde det mycket väl bestå av både 96 %: igt och hembränt. Gott var det förvisso, men jag är försiktig av naturen och är det något jag inte vill, så är det att förlora kontrollen. Det gjorde dessvärre vissa andra. Men det hör väl till. Kontentan av kvällen blir iallafall att maten var god, vinet var gott, upplevelsen godkänd, dansen ( den lilla som var) kunde innehållit mer inlevelse, champagnen vid tolvslaget var blää...typ ungdomens billiga vita vin med tillägg av kolsyra.
Tankar i "svarttaxin" på väg hem....varför går jag på det här? Har denna kväll varit varit roligare än om jag stannat hemma? Nej, nej, jag stoppar tankarna som vill fram nu. Men jag tror det har med ålder och erfarenhet att göra. För tjugo år sedan skulle jag med all säkerhet ha sett annorlunda på det hela, trots att jag då var flerbarnsmor. Vi lämnar det gamla.
Första dagen på nya året sov jag till tjugo i elva. Yes och thanks Gud. Det börjar bra. Men när jag drar upp persiennerna och tittar ut är det mer...faan, faan, faan. I en mörk omgivning dalar snöflingor ner så sakteliga. Var är gårdagens sol? Var är gårdagens lugn? Var är gårdagens hopp?
Är jag totalt ute när jag tror att det nya ska ge mer lugn, mer hopp, mer möjligheter, nya erfarenheter och mer insikter? Nää...jag tror på det nya. För varje nytt år så sker nya insikter, nya framgångar, ny utveckling osv. Men vägen är lång till det fulländade. För varje nytt år är vi närmare det fulländade. Jo då, jag är fullt medveten om alla hinder som finns, men vi närmar oss, sakta men säkert. Kanske är det därför jag längtar så, efter det nya...året. Varje år.
2 kommentarer:
Mysig bild!
Är du på språng till mig?
Njaa...Svenne...jag är nog inte språngig alls just där *ler*
Skicka en kommentar