SJUK? NÄÄ, BARA TRÖTT OCH ORKESLÖS

Bild från igår då jag mest lullade runt i lägenheten som en zombie. Fast jag fick ändå lite gjort, men långt ifrån allt av det jag tänkt men känner mig ganska nöjd trots allt. Anar att den gångna veckans seghet och otroliga trötthet som gjorde att jag däckade totalt när jag väl slog mig till ro i soffan på kvällarna, inte bara berodde på långtråkiga lektioner, högljudd och skrikig miljö och tidiga morgnar.

Sjuk? Njaa. Jag är ju sällan sjuk och jag minns inte när jag sist var förkyld och jag vet inte om jag kommer att kalla det här för att vara sjuk heller. Möjligtvis nedsatt ork *ler*. Kände i måndagskväll att det började strama i halsen när jag svalde. Okej, tänkte jag, vad annat kan man förvänta sig när man plötsligt utsätts för ett stort angrepp av människors baciller och virus, som man ju gör i skolmiljö. Men jag vräkte i mig C-vitamin och såg framför mig hur jag skulle vakna med frisk hals på tisdagen. Det gjorde jag också, men fortsatte med C-vitamin, svarta vinbär och ingefära (eget påhitt det sista, efter en tidigare dröm).

Yes, jag motade Olle i grind. Trodde jag alltså. I fredags började näsan rinna lite då och då. Förknippade det med det lite kallare vädret. Är ju inget ovanligt att näsan rinner då. På kvällen kändes huvudet ungefär som det expanderade, plus att det även hettade. Kan ju bero på de två små glas vin som jag drack då på nästan fastande mage, tänkte jag. Slocknade i soffan ( som vanligt)  efter Helenius hörna, som för övrigt är rätt dåligt. Allt är så himla uppgjort, så det som ska vara kul är inte det minsta roligt. Nästan pinsamt ibland. Jag hade stängt av tv-n med tanken att gå och lägga mig i sängen, men orkade inte ens gå upp ur soffan. Vaknade vid ett på natten. Jag brukar frysa, men det gjorde jag inte då om jag så säger. 

Igår då, mådde jag väl rätt bra, förutom att jag var ömsom täppt och ömsom hade rinnsnuva och allt jag gjorde tog sådär tre gånger längre tid än normalt. Kom inte på några fler ursäkter, så fick se sanningen i vitögat. Kroppen hade intagits av något "skit" och det jag egentligen borde göra var att ta en bok och tillbringa dagen i soffan och låta "skiten" ha sin gång.  Kollade faktiskt om jag hade feber, men kroppstemperaturen var så normal den kunde vara, så jag började så smått beta av mina egna bestämda åtaganden. Någon ny bok har jag således fortfarande inte påbörjat. 

Slog på den bärbara till frukosten för att läsa Corren. Jag kan fortfarande inte göra det på den här stationära. När jag ändå var inne på internet så blev det förstås även några andra sidor. Fortsatte sedan med gardinbyte, skriva julkorten, slå in paket och skarva och sy och lägga på nytt sofföverdrag till kökssoffan. Men tänk er allt detta i ultra rapid. Det tog nästan hela dagen. Tanken på att hämta en tung symaskin från förrådet, röja på bordet, montera upp symaskinen, trä den, sy en söm och sedan göra om allt i baklänges ordning, kändes bara så jäkla jobbigt. Så jag sydde sömmen för hand. Frågan är vad som egentligen hade gått snabbast *ler*. 

 Även fast jag inte var det minsta hungrig, så behöver ju kroppen ändå lite näring för att återhämta sig. Först gjorde jag slut på korven med rödkål som var kvar. Det måste jag köpa igen för det var riktigt gott. Rödkål på burk är inte lika gott faktiskt. Hade en nätpåse med brysselkål som jag köpt i veckan, mest för att det såg så gott ut i affären och så var det billigt och så är det nyttigt.  Men jag gillar också brysselkål ibland, fast broccoli är godare. Slängde de små kulorna i en kastrull och lät de koka medans jag fortsatte lulla runt och försöka åstadkomma något av mina föresatser. Plockade sedan succisivt i mig under dagen allihop med salt och smör. 

Framåt 19-tiden var jag helt slut. Satte mig då vid skrivdatorn och klickade upp mitt skrivprojekt. Blev ingenting nytt skrivet, men började läsa från början. När jag håller på att skriva så kan tanken komma att det här är ju ingenting för andra att läsa. Men nu är det över en månad sedan jag hade det uppe och trots att det är mina egna ord, mina egna tankar osv, så blev jag helt uppslukad. Om det beror på mitt eget ego, eller på att det verkligen är intressant vill jag vara osagt. Strax före åtta stängde jag ner, lade upp lite, lite vendetta glass med choklad på ett tefat och bänkade mig för att se "Så mycket bättre".  Tycker Lena Ph är en kul prick. Jag lyssnade  mycket på Hoola Bandoola förr i tiden och Björn Afselius är fortfarande en idol fastän han inte finns här på jorden längre. Mikael Wiehe som dagen handlade om är ju en del av allt detta, så jag njöt av programmet. 

Dagen idag. Förutom att pränta ner det här blogginlägget, så har jag provat igenom lite kläder för att på ett hum veta vad jag ska slänga på mig i morgon bitti. Blir nog en grå stickad klänning och en tröja med fickor. Fickor är viktigt, där jag kan ha schemat, sudd och nycklar. Har ju oftast jeans och då är det nema problema. Jag har också bytt bläckpatron i skrivaren och skrivit ut julkorten till ungarna. Skrev ut dem i fredags också, men blev mest grårandigt då, där det skulle vara svart. Svart julkort tänker ni. Men det svarta är en stjärnbeströdd himmel. Jag ska fortsätta att skriva ut några kort under dagen, till fototavlan i hallen. Det borde jag ha gjort för länge sedan, men idag ska det bli gjort.

Jag fick påbackning sist ungarna var här. Av en av dem. Den som är lik mig och som varierar sina kärlekar. Inget kul att komma hit och se ett förbrukat ex i min hall *ler*. Det måste jag ju som mamma förstå ha,ha. Sist föremålet ändrades var det lite pinsamt. När nya kärleken dök upp här fanns bilder kvar av den gamla. Usch för en sådan morsa! 

När jag nu ändå skriver om mina kära ungar, så fick jag samtal idag från en av dem. De har liksom möte denna helg i storstaden. Ja, jag skulle egentligen varit på möte i storstaden jag också, men hoppade det. Ett annat slags möte. Hur som helst så planerar de nu julen. Den äldsta, 08-ungen, kommer ju inte hit den här julen. Men det har visst inte gått in i dennes huvud förrän på sista tiden. Jag vet inte hur många gånger jag nu hört att hon vill komma iallafall. Blir ens ungar aldrig vuxna? Eller är det bara mina? 

Om inget oförutsett inträffar, vilket inte alls är omöjligt att det gör, så kommer då  ändå stockholmsfolket hit i mellandagarna. Då måste ju även de andra komma också. Ja,ja, måste och måste, men jag vill gärna att alla träffas. Nu är ju inte alla lediga då, men det löser sig nog på något sätt. I mitt huvud skulle då detta bli, det som vi kallar vår lilljul. Innan alla hade eget så var julafton en självklarhet att tillbringa hos pappan i huset  på landet. De första två åren efter att jag flyttat var även jag där. De så kallade sorgeåren *ler*. I år är allt  annorlunda. Deras barndomshem är inte i pappans ägo längre, så jag låter ungarna bestämma vad som är bäst för dem. Jag kan gärna hoppa över allt vad jul heter, men träffar självklart och gärna ungarna och som mamma vill man ge dem något också. Det bara är så. 

Den som ringde idag, hade då tänkt till lite. Som barn, fast man är vuxen, vill man nog vara alla till lags. Det ger också mest harmoni till en själv. Han tänker inte dela julaftonsdagen med sambon, utan tar med sin lillasyster till pappan, de fortsätter sedan till mig på kvällen, gör sedan efter det ett stopp hos sambons föräldrar och hämtar sambon för att sedan avsluta hos dem själva. Så här kan man fara runt så länge man inte har egna barn. Det här innebär att det är första gången sedan separationen som någon unge kommer hit på själva julafton. Jag tycker förstås det är jättekul, men det skulle jag ju tycka oavsett vilken dag det var. Synd bara att inte sambon är med, som nästan är som min egen unge, men jag hoppas alla är med i mellandagarna sedan.

Nu är det inte helt hundra ännu, för bla pappan var inte informerad. Kul att jag delges förslaget först *ler*. Pappan kommer inte att ha några invändningar, det vet jag, så jag räknar med det att det blir så. Det känns bra att veta hur jag ska lägga upp helgen och vilka planer jag själv kan göra . Det kan bli att det blir lite dopp i grytan dagen innan dopparedagen. Hade ett mail från en trevlig känd kund, men har inte funderat klart ännu.