SAGOR och GRÅA HÅR

Ser ni de små grå? Det är svårt att fästa dem på bild *ler* och så många är de faktiskt inte. Men tillräckligt för att stundom bli ett irritationsmoment. Nu tycker jag ju att det är ett helt företag, jobbigt och tråkigt att tona håret, så jag kan gå länge och störa mig innan jag till sist kommer till skott. Men igår gjorde jag då ett ryck och tog tjuren vid hornen.

Ingen fara att jag skulle behöva gå runt som ett stopptecken. Alltså att det skulle bli för rött, eftersom min vanliga nyans inte fanns när jag köpte toningen. Det blev som vanligt och jag andades ut. Som ni ser kör jag med min gamla kamera fortfarande. Den nya jag köpte ligger och samlar damm i hyllan här. Den är helt enkelt för jobbig att använda med sin pekskärm. Onödigt köp...ja,ja.

Idag vaknade jag redan vid sju. Låg och lyssnade till blåsten och kunde inte somna om. Nu är klockan halv elva och jag har kört min vanliga datorritual, ätit frukost och även sett reprisen på säsongens sista Kobra. Det handlade om våra folksagor och dess betydelser. Speciellt fokuserades det på bröderna Grimm. Jag tycker sånt är intressant. Jag är uppväxt med sagor, både lästa och berättade ur fantasin. Sedan började jag ju själv skriva sagor så fort jag lärt mig skriva och har som bekant fortsatt med det. Mina egna ungar har förstås inte kunnat undgå sagor heller. Jag tror det är viktigt ur flera aspekter. 

Som vuxen köpte jag en annan slags sagobok. Lite "tänka till" sagor, som man även kan använda i terapeutiskt syfte om man vill. Hade med den på en semester med ungarna för några år sedan och körde högläsning varje kväll. De var då alltså i övre tonåren, så vi kunde efteråt diskutera syftet med berättelsen, vad den ville säga och hur olika vi tolkar, beroende på vilken personlighet vi är. Alla tyckte det var intressant och jag vill ju gärna tro att det också gav en viss trygghet till osäkra, oroliga tonårsinren. Det gav även mig en möjlighet att lära känna ungarna på ett annat plan. Jag kanske ska leta fram den boken och återge någon saga här i bloggen ha,ha. Vi får se. 

Den här dagen hade jag annars tänkt ägna åt att måla eller skriva. Jag har mer lust att kludda med färger än att skriva. Å andra sidan är det mer viktigt att få klart det pågående skrivprojektet. Det lär inte bli klart även om jag så skriver hela dagen. Men jag är iallafall en bra bit längre då. Så det blir med all säkerhet en dag vid köksbordet framför skrivdatorn. Men jag ska se en repris till innan jag blir fast där. Om kokvinnorna. Det sändes igår samtidigt som Stjärnorna på Slottet, som jag naturligvis valde istället. Sedan blir det ingen mer tv idag. Fanns inget som tilltalade mig ikväll att se. Skulle möjligtvis då vara programmet om Peter Forsberg, trots att jag inte är ett dugg idrottsintresserad. Det beror lite på hur skrivandet flyter.

Igår åt jag resterna av Janssonen och rödkålen. Idag blir det midsommarmat eller dåtidens fattigmansmat, beroende på hur man väljer att se det. Sill och potatis. Kanske en öl till.  Morgondagen tillbringar jag i ettan. Av flera orsaker vill jag bara att den här veckan ska ta slut. Jag vill lämna jul, nyår och 2011 bakom mig. Men så vill jag alltid när ett nytt år är på ingång. Jag tror alltid att nytt blir bättre, vilket ju inte alltid är fallet. Men sant är iallafall att nytt ändå är nytt. Nya möjligheter, nya erfarenheter, nya möten, nya förväntningar, ny vår, ny sommar. 

Nu är det en timma kvar innan Kokvinnorna börjar. Jag ska nog gå och leta reda på den där sagoboken.