PORTVAKTEN PÅ BORDELLEN

Här är boken jag nämnde i förra inlägget. Författaren är psykoterapeut och använder sina sagor i terapin. Som en dörröppnare för att bättre förstå sig själv, sitt beteende och sina rädslor. Och jag håller helt med honom om att en saga, en fabel är lättare att förstå och ta till sig, än krånglig teori och analytiska tolkningar. Jag valde en saga där åtminstone titeln passar på den här bloggen och lite aktuell är den även med tanke på min nuvarande sitation. Det är möjligt att jag kortar ner den under tiden jag skriver.

Portvakten på bordellen.

Det fanns inte ett yrke i byn som var sämre ansett eller sämre betalt än det som portvakt på bordellen. Men vad annat kunde den här mannen göra? Faktum var att han aldrig hade lärt sig att läsa och inte heller skriva. Sanningen är att han hade det här jobbet för att hans far hade varit portvakt på bordellen före honom och före honom hans fars far.

En dag dog ägaren till bordellen och en yngling med nya ideer och kreativitet och företagsamhet tog över ansvaret. Han renoverade och moderniserade och kallade samman personalen för att ge nya instruktioner.
Till portvakten sa han: - Från och med idag, ska du inte bara stå i dörren, utan också presentera en veckorapport. Du ska skriva ner hur många som kommer och var femte person ska du fråga hur de blivit bemötta och om de vill ändra något.

Mannen svarade med darrig röst att han inte kunde skriva.

-Som du förstår, sa den nya ägaren, så kan jag inte betala någon annan att göra det och jag kan inte heller vänta på att du ska lära dig läsa och skriva. Du får en summa pengar så du klarar dig tills du hittat ett annat jobb. Lycka till.

Mannen kände att hans värld rasade samman. Han hade aldrig trott att han skulle hamna i den här situationen. Vad skulle han göra? Han kom att tänka på att ibland på bordellen när något gick sönder, lyckades han göra en provisorisk lagning med hjälp av bara hammare och några spikar. Kanske kunde han ha det som en tillfällig sysselsättning så länge. Han letade igenom hela huset efter de verktyg han behövde, men hittade bara några rostiga spikar och en tång.

Han beslutade att använda en del av de pengar han fått till att köpa en komplett vertygslåda. Men det fanns ingen järnhandel i byn, så han var tvungen att resa två dagar för att komma till närmaste by för att kunna göra sina inköp. När han kom tillbaka knackade det på dörren. Det var grannen.

- Jag tänkte höra om du har en hammare att låna mig.
-Jo, jag har precis köpt en, men jag behöver den för att arbeta, eftersom jag precis blivit av med jobbet.
- Jag lämnar tillbaka den tidigt i morgonbitti.

Morgonen därpå kom grannen som han lovat. Men han behövde fortfarande hammaren och ville köpa den. Men jag behöver den för att arbeta , sa mannen och det tar två dagar att åka och köpa en ny.
- Kan vi inte komma överens, sa grannen. Jag betalar dig för de dagarna plus priset för hammaren. Du är ju ändå arbetslös.

Mannen accepterade. När han återkom efter att ha köpt en ny hammare, stod en annan granne vid hans dörr.
- Sålde du en hammare till vår vän, sa han? Jag behöver också några verktyg och jag är villig att betala för både verktygen och din resa för att köpa nya. Du vet, alla har ju inte den tiden att åka och handla.

Vid nästa resa bestämde sig mannen för att riskera lite av ersättningen han fått och köpte fler verktyg än vad han behövde.
Ryktet började gå i området och många grannar bestämde sig för att sluta att resa för att göra sina inköp. Mannen däremot reste en gång i veckan för att köpa det hans kunder behövde. Han hyrde en lokal för att förvara verktygen där och kunde därmed spara in på sina resor och därmed också tjäna mer pengar.

Efter ett tag gjorde han en större ingång till lokalen och ett skyltfönster och förvandlade lokalen till byns första järnhandel. Alla var nöjda och glada och det kom även folk från avlägsna byar för att handla i hans affär. På tio år förvandlades mannen till verktygsfabrikör och miljonär. Han beslutade att donera en skola till byn. Det blev invigningsfest och skolintendenten bad honom att sätta sin namnteckning på första sidan i den nya skolans protokollbok.

- Jag önskar inget högre än att signera boken, sa mannen, men jag kan varken läsa eller skriva. Jag är analfabet.
Intendenten trodde inte sina öron.- Du har byggt upp ett industriellt imperium utan att kunna läsa eller skriva? Jag frågar mig vad du skulle ha gjort ifall du kunnat läsa och skriva.

- Det kan jag berätta för dig, sa mannen. Om jag hade kunnat läsa och skriva...hade jag varit portvakt på en bordell.