I kväll är jag visst både trött och vimsig. Skulle klicka upp nytt inlägg, men loggade ut istället. Har suttit en stund och försökt fått ordning på mina mail och min planering framöver. Ibland är det bara så rörigt och så kommer nya förfrågningar och jag vet ingenting och kan inte ge några säkra förslag på tider förrän nästa år i stort sett. Fast egentligen kan jag inte ens göra det eftersom jag i nuläget inte vet hur mina dagar ser ut då.
Jag har iallafall gått igenom preliminärmappen och alla som inte hört av sig inom tre dagar från det de fått förslag på tid åkte i papperskorgen och jag suddade i kalendern. Ja vissa hade andra överensstämmelser typ att höra av sig en vecka innan och de mailen fick förstås vara kvar. Det här lösgjorde ett par tider så troligtvis blir nästa vecka klar. Tänkte köra både fredag och söndag då, eftersom veckan efter den sedan är julveckan och jag tror ingen vill komma dagen före eller dagen efter julafton *ler*. Men söndagstiden är fortfarande bara preliminär. Fredagstiden denna vecka, alltså i morgon är inbokad med en långväga kund. Med tanke på väderprognosen så kan det ju bli ändring i sista minuten. Men det märks.
Det här adminstrativa, om man nu vill kalla det så, tar faktiskt en hel del tid. Jag märker det mer nu när jag bara har kvällarna att ägna till det. Tidigare kunde jag sprida ut det och ta lite då och då när jag hade tid och lust. Annat som blir eftersatt nu är jobbsökandet. Jag orkar inte på kvällarna att fara runt på alla jobbsiter och några nya ideer har svårt att tränga igenom kaoset från dagen som varit. Onsdagarna som jag är ledig just för att söka jobb, tillbringar jag ju i ettan. Det är inte så att jag sitter här och gnäller ha,ha. Jag bara konstaterar fakta.
Jag funderar en hel del över skolan. Inte bara skolan där jag är, utan jag tror att läget är liknande på många skolor. Det är åtminstone tre elever utav de 50-55 som jag följer, som skulle behöva extra stöd i allt. De sitter i stort sett bara av lektionerna, de förstår inte vad som sägs, antecknar aldrig, gör aldrig några tal på matten. Det tog några veckor innan jag uppmärksammade dem på riktigt och förstod att det inte bara handlade om ointresse, olust eller trötthet. Jag är inte i den positionen att jag kan börja kräva åtgärder, men jag har iallafall tagit upp mina funderingar med några lärare. Responsen är sådär och jag förstår även dem på ett sätt. Det är helt omöjligt för en lärare att koncentrera sig på en enda elev i klassen, men har de larmat till högre ort? Om de gjort, varför händer då inget? Det här är ett svek mot eleverna, anser jag. De har stödundervisning i något fåtal ämne tydligen, men det förvånar mig att de inte har det i matte som är ett basämne
Jag märker själv hur jag stundtals nästan ger upp och jag börjar tappa tålamodet oftare och jag blir tröttare och tröttare mentalt, sedan jag började på skolan. Idag använde jag ord, som jag väl aldrig trodde att jag skulle använda mot någon osäker, bekräftelsebehövd tonåring. Nu är de här extremt stökiga har jag förstått. Men extremt stökiga jämfört med vad? De som säger så, jämför naturligtvis med tidigare klasser, inte klasser i andra skolor. För det finns värre alla gånger. Stannade och pratade med några avgångselever i ena korridoren idag på en rast. De undrade hur jag stod ut. Undrar om de här stökungarna kommer att ställa sig den frågan om två år? Man kan alltid hoppas, för det händer mycket på två år i tonåren. men om utvecklingen ska bli positiv så måste skolan sätta gränser direkt. Inte som nu, när den nästan curlar dem genom att låna ut pennor och sudd och papper och så vänligt som möjligt ber dem vara tysta hundra gånger på en timma.
Skittråkigt, tycker säkert ni, men det är ju så viktigt. Tyvärr kan jag inte förändra dagens skola, fastän jag gärna skulle vilja *ler*. Åtminstone i de stunder då jag inte ger upp.
Tänkte skriva om en annan sak också som jag läste på Billings blogg, men tar det i morgon kanske. Nu är klockan så mycket och jag tänkte se på kunskapskanalen nu kl.21.00. Diskussion om Sveriges bästa skitskola. Hinner ta bort sminket först.
4 kommentarer:
Det du skriver om skolan är något som jag känner igen trots att jag inte jobbar i den miljön men vet ändå hur det är.
Utvecklar inte det vidare för då skulle det bli en hel roman ;-)
Fas-3-placerad i skolan och hora på fritiden...?
Sluta gnäll och lägg energi på att hitta ett jobb istället!
Jag tror...Svenne... att det är rätt många ändå som känner till problemen i skolan.
Jag får intrycket...Anonym...att du tror att jag hellre är Fas3 sysselsatt, än har ett riktigt jobb.
Om du visste hur mycket energi och tid jag lägger på jobbsökeri och att hitta egna utvägar. Av med jobbet kan faktiskt vem som helst bli. Inte lika lätt att hitta nytt tyvärr.
Vad jag gör på min fritid, förutom att leta jobb, är inget jag gnäller över *ler*
Skicka en kommentar