UNGDOMAR, UNGDOMAR, UNGDOMAR

Gud vilka tråkiga bilder hon lägger in, tänker ni kanhända. Men så är livet. Ömsom vin och ömsom vatten. Ömsom lättklätt, ömsom klädd. Tog svängen bort till affären efter slaveriet idag. Fick sällskap med en av de pratiga busungarna som skulle till bussen. På hans intiativ förstås. Sådana stunder älskar jag. När man möter en tonåring som en jämlike eller vad man ska säga. När inte grupptryck, försök att vara cool, visa vad man törs osv finns med. En och en är ungarna så jättefina och gulliga. Alla är det. Även den mest uppkäftigaste och den mest bråkigaste. Men tillsammans med ytterligare en, två, fem är de stundtals hemska. För att då inte tala om 25 stycken i en klass.

Idag var det extremt. Hur klarar högstadie lärare att vara lärare? Jag har ingen befogenhet att liksom lägga mig i. Jag ser min roll mer som att försöka förmedla lugn, hjälpa de som behöver, prata om vad som helst när de vill det, naturligtvis dela på de som bråkar på rasterna, påminna om tider, om böcker, penna osv. Samt att stödja lärarna och låta de prata av sig om de känner för det. Men idag tog tålamodet slut även för mig och jag röt till under en lektion. Bara det överraskningsmomentet gjorde att det blev tyst.... en minut. 

Genom en drös egna ungar och genom en ledande post med anknytning till deras skola, så är skolvärlden inte direkt okänd för mig. Men jag har bara sett den från en vinkling. Jag är liksom inte mamma till de här barnen och ingen ordningspolis som vissa kallar mig för med glimten i ögat. Det är en erfarenhet helt klart, att på plats se och uppleva det jag läst och läser om vad gäller skolan. Respekten vet ni, den är totalt bortblåst och hänsynen till lärare och klasskamrater likaså. När de är i grupp alltså. Man tror inte det är sant ibland och lärarna kan inget göra. Jag pratade med en personal idag om aldrig några föräldrar är med i skolan. De får inte, sa hon.... för eleverna. Jag fick inte heller för mina barn, men idag tackar de mig för att jag inte brydde mig om vad de sa.  Nu har jag förstått att flera av de här ungarna har ostabila hemförhållanden, men de som inte har det. Vart är deras föräldrar? Så svårt är det inte att få ledigt på sitt jobb för att vara med en lektion i sitt barns skola. 

Förresten. Jag kom på en annan sak från idag. Nu ska jag egentligen inte skriva om min ideella sysselsättning här på bloggen, men det här tar jag också. Jag hade bara några stycken i ett grupprum under en lektion. Jätteduktiga, som gjorde det de skulle. Något så när iallafall. Naturligtvis pratades det, men i en mindre grupp pratar man med alla. Iallafall i denna grupp och det kom upp alla möjliga ämnen och personliga frågor till mig om ditten och datten. Jag gillar ju det och jag är ingen lärare och jag får inget betalt, så sista kvarten ägnade vi mest åt trevliga diskussioner. Allt från självmord till rökning.  Då säger en av tjejerna bara spontant rätt ut att de inte fått någon sexualundervisning. Ha, ha, spelad rakt i händerna kan man säga. Det blev snudd på övertid på den lektionen *ler*.  Hur som helst så finns helt övertygat ett stort behov av att prata. Om allt och på deras villkor och önskemål. Men hur ska det gå till med en lärare på 20-25 elever där lektionens ämne är i fokus och allt annat prat är ett irritationsmoment? Skolsköterskan går man till om man är sjuk. Skolpsykologen om man har problem. Läraren om man inte förstår. Det jag tidigare anat och trott, har jag nu fått bekräftat. Så många ungdomar det finns som inte har någon vuxen i sin närhet att helt sonika bara sladdra med.

Nu lämnar jag det och återgår till affären och bilden. Lite nödvändig proviantering och så lite onödig. Körsbärsost tex fick jag syn på i ostdisken. Har jag aldrig vad jag vet smakat, så slängde ner det i korgen. Kanske testar jag det i morgon med ett glas rött. Annat som också åkte ner i korgen var en ask med clementiner. Små från Spanien. Jag är ju lite kinkig med frukt, men tänkte jag får väl kasta om det inte är gott. Var tvungen att smaka en direkt jag kom hem. Skalade och gick in hit för att sätta på datorn. Smakade och tänkte det tar jag ett kort på *ler*. För de var verkligen kanongoda och de luktade sådär som riktiga clementiner ska göra. Eller är det satsumas jag tänker på. Skit samma. Goda var de och jag blev så glad.

Vilket knäppt inlägg det här blev. Annat onödigt jag köpte var en god bulle som belöning för att jag klarat av den här dagen. Den är uppäten nu.  Fixade en liten kopp kaffe för ovanlighetens skull och tog med det och bullen när jag bänkade mig här vid computern. Det tar liksom ett tag innan lugnet återställs i kroppen. Men i morgon. I morgon, då slipper jag väckas av klockalarmets ettriga signal och jag slipper leka ordningspolis och jag slipper gäspa mig igenom en ändlös dag med bråk och tjafs och ointressanta lektioner. Jag och eleverna är lediga. Rektorn har inte gett mig ledigt, men en lärare som jag gick på idag tyckte inte det var någon mening med att jag kom. I och för sig lade rektorn över beslutet på just den här läraren, när jag först frågade hur jag skulle göra. Så det är nog helt okej.

Eftersom jag inte visste förrän idag hur det skulle bli, har jag således inte bokat in något hobbybesök. Men jag kan städa, jag kan fixa klart det jag skrev om Fas3, jag kan måla, jag kan ta en långpromenad, jag kan gå igenom månadens utgifter. Det finns mycket jag kan göra och en del som också måste göras. Om inte just i morgon så innan månaden är slut. På onsdag har jag ju lovat att infinna mig på skolan i arla morgonstund, för en timmes avlastning till en lärare, trots att jag ska vara ledig. Ångrar nästan att jag gjorde det. Min äldsta unge fattar inte varför jag gick med på det. Men jag tycker ju synd om både lärare och elever. En jäkla vekling är jag *ler*. Men jag har nog igen det någongång.