HELGEN, KANADA, GUNILLA EKBERG, SCUM MANIFESTET...

Efter lång, god sömn, kaffe och äggmackor vid datorn så har jag nu sett reprisen på "Så mycket Bättre". Missade första halvtimmen som vanligt när jag ska se något. Jag var så inne i mitt datorsurfande och glömde tiden totalt. Timbuktu som var huvudpersonen i det här avsnittet var lite okänd för mig. Troligtvis för att jag inte är någon fan av rap. Men nu när de andra framförde hans alster så kom texterna fram och det är ju fantastiska texter vissa. Lahle ( stavning osäker ) såg jag däremot i ett program för ganska länge sedan och hon gjorde stort intryck på mig då. Så hennes dag ser jag fram emot, när det nu blir.

Turen var på min sida igårkväll, vad gäller bussarna. Jag räknade med att få vänta en timma på min buss hit, eftersom Stockholmsbussen skulle vara inne fem minuter efter att den gått. Nu var vi hemma nästan en kvart tidigare så jag slapp vänta och kunde således sticka nyckeln i min egen dörr 22.15 ca, istället för 23.15. Gött. Å andra sidan, i fredags var bussen försenad med tjugo minuter.

Dukat bord och massor av levande ljus överallt ( även på toan ) mötte mig när jag slutligen kom fram till avkomman.

Med Idol i bakgrunden och ackompanjerade av plockmat och citronvatten ( inget vin av en särskild anledning)  gick sedan diskussionerna höga.

Den ena av kissarna ville också ha ett ord med i laget. Den andra är som ni vet mer skygg.

Efter söndagens sena frukost, som bla.bestod av gröt!! och dagsfärskt bröd från ett närbeläget bageri, blev det en timmes promenad, innan jag tog tunnelbanan mot ännu en okänd destination där jag aldrig varit. Med tanke på att jag för bara tre år sedan inte vågade åka tunnelbana alls, så är jag rätt stolt över mig själv. Efter ett antal träningar med avkomman, några panikartade egna försök där jag hamnade lite överallt, så fixar jag det nu utan några större problem. Obehaget finns förstås kvar, men med lugn andning och positivt tänk så går det.

Tre timmars prat, resonemang och planering med några andra sexarbetare och sedan hemfärd. Det är alltid en liten energikick med sådana här möten och hoppet hålls vid liv. Mycket händer och mycket kommer att hända. Inget av det märks väl ute i stugorna ännu, men med tiden så. 

Tokig som jag är ibland, så började jag nu leta i bloggen efter inlägget där jag skrev om min tunnelbane-skräck. Tjugo minuter gick, men inlägget hittade jag inte. Däremot några bilder som jag kan använda igen *ler*. Kollade också efter inlägg jag skrivit om Kanada och sexköp. Hittade inte det heller. Men har ingen lust att bli sittande längre och leta. Jag har en del kvar som jag måste göra denna söndag.  Den här helgen blev ju väldigt kort eftersom jag inte varit hemma och i morgon måste jag upp tidigt och jobba gratis igen. Det är ett jävla skit helt enkelt. Inte ungarna, för de är gulliga och sköna, men systemet.

Nåväl, jag kom lite på avvägar som vanligt. Kanada diskuterar tydligen om vår sexköpslag skulle vara något för dem. Jag googlade lite förut och det var då jag missade början på "Så mycket bättre". Det här med Kanada skulle kunna bli väldigt långt, men jag ska försöka hålla mig kort. Alla vet väl att de flesta radikala prostitutionsmotståndare kämpar för att vår sexköpslag ska bli alla länders sexköpslag. Den ska exporteras ( för den är ju så bra, så bra ) och om andra länder anammar den så skulle även världen bli så bra, så bra. Typ så.

Om inte Gunilla Elberg är känd av dig som läser, så klicka in på länken till Wikipedia. Hon var fram till 2006 regeringens sakkunnige i prostitution och sextrafficking. Hon var och är också fanatiker. Vilket i mitt huvud betyder att man med alla medel ( och då menar jag alla ) försöker få sin sanning till allas sanning. Hur tokigt det än är så ska alla tycka som man själv. Om inte så får det konsekvenser. Gunilla E är numer kanadensisk medborgare enligt Wikipedia och just nu försöker hon med alla medel att få Kanada att nappa på vår sexköpslag. 

Jag hittade ett slags blogginlägg (engelska) där Gunillas argument tas upp som något bra och där en hel del fel ( av det lilla jag förstår ) finns angående vår sexköpslag. Citat från slutet av inlägget:

"Thank you Gunilla, Trisha, and Lee for sharing your experience and expertise with us, and for showing us that Canada can do better for prostituted women."

Gunillas manifest fr. 2004 om den svenska sexköpslagen, kan ni läsa här ( också engelska ). Den används ofta som ett slags sanning världen över. Inte alltid finns en neutral eller realistisk och mer sann röst med när lagen diskuteras världen över, vilket naturligtvis är ganska förödande. Osanningar görs till sanningar och våra åsikter tas överhuvudtaget inte med. Men i Kanada kommer vad jag vet en väldigt duktig, internationell och insatt person att finnas på plats och det är inte Pye.

Ni som vill veta mer om Ekberg, fanatism, manshat etc kan läsa denna sida som handlar om alla turerna runt ROKS (riksorganisationen för kvinno + tjej jourer i sverige ) och det så kallade könskriget. Det här utspelade sig 2005, men man tror inte det är sant.  Det var på vippen att Ekberg hade fått sparken, men Jens Orback dåvarande jämställdhetsministern räddade henne. Har ni tid så skumma gärna igenom sidan. Det är liksom inte så mycket annorlunda nu. Frågan är om genusvansinnet startade på allvar i den här vevan. Bara en tanke som slog mig nu.

Då som nu så skriver inte media om sådant som kan vara obekvämt för dem själva. Då som nu är det viktigt att följa med strömmen, att inte vara politiskt inkorrekt osv. Citat från sidan:  

"Jan Guillou tar upp det fenomen som jag tidigare skrivit om, dvs. fegheten bland svenska debattörer. Få vågar kritisera självklara dumheter såsom undersökningen "Slagen dam". De få som protesterar mot överideologin såsom Bo Rothstein får på DN:s debattsidor stämplas som sinnessjuk. Det är den nivån våra statsfeminister håller sig på och alla andra feminister håller dem bakom ryggen"

Jag ska nu lite smidigt försöka koppla denna fanatiska feminsm och hatiska manssyn till nutid. 1968 skrevs ett slags manifest som kallas för SCUM manifestet som, för att tolka wikipedia, handlar om att frigöra kvinnan genom att utplåna mannen. Detta manifest har nu gjorts till en teaterföreställning. Varför, har jag svårt att förstå. Visst är det alltid bra att väcka debatt, men kan någon ( förutom dessa fanatiska, radikala feminister ) verkligen ta till sig detta budskap? Det förvånar mig därför inte alls att teatergruppen hotas. Nu tar jag fullständigt avstånd från dödshot, men som sagt...jag är inte förvånad. Att det protesteras är bra, väldigt bra och i mitt huvud ett friskhetstecken. Galenskaperna måste stävjas. Det är helt okej om några anser att män är svin osv, och också okej att vilja göra teater av det. Men det är lika mycket okej att ta avstånd, men då förstås på ett bättre sätt än att hota. 

Det går inte riktigt att jämföra tex Arena baubos föreställningar om sexköp med denna föreställning om manshat. Tycker jag alltså. Att låta sexarbetare och sexkunder komma till tals i en teaterpjäs, är att synliggöra en företeelse som finns ibland oss, men som alla andra lägger locket på. Att göra en pjäs om manshat på detta sätt som nu gjorts, är att försöka få ut en ideologi. Ett sätt att försöka få andra att tycka samma. Att försöka få deras sanning till allas sanning. Så som Gunilla med flera försöker manipulera andra  att köpa konceptet med sexköpslagen. 

Kort var det ja, ha,ha. Men det kunde ha blivit längre. Nu måste jag ta tag i resten av dagens måsten. Mailen förstås, men också nagelklippning och papper och handlingar som ska vara klart tills  i morgon, plus dusch och hårtvätt. Klockan åtta ska allt vara klart, då ska jag se Lundins program på ettan och sedan reprisen av Skavlan följt av lite nyheter på fyran och sist reprisen av Fråga Olle.  Troligtvis är jag trött när klockan larmar i morgon klockan 06.00. Jag ber varje dag, det är sant, att min nuvarande situation ska ändras. Att jag ska slippa tvingas upp varje morgon och iväg och utföra ett jobb, utan att få någon ersättning för det. Jag funderar faktiskt på ett brev till regeringen. Men det lär väl hamna i papperskorgen. Fast man vet aldrig förrän man testat.