LÄS OM NI ORKAR

Ja, det är så här jag tillbringar dagen, om någon vill veta. Sittandes i soffan ( som på bilden är lite maskerad ), bläddrandets bland mitt material och vet inte alls hur jag ska få till det skrivmässigt. Som vanligt är det då lätt att styra med en massa annat, eller bara sitta och glo. Lika trött idag som igår, så det är mest det sistnämnda som gäller. Ute skiner solen så fint och jag anstränger mig för att inte känna dåligt samvete mot mig själv, vare sig för kravet att gå ut och ta vara på ljuset eller att få något gjort vid skrivdatorn.

Jag blir nog sittandes här hela dagen, småätandes, småslumrandes och med små försök till uppryckning. Utan att tjata och uppehålla mig vid just min trötthet, vill jag bara säga att eftersom jag jobbat med hälsa och välbefinnande i flera år, är jag ganska väl insatt  i såväl stresshantering som sömnbesvär. Även kostens betydelse faktiskt, även om det kan låta konstigt för vissa, utifrån det jag skriver om mitt eget kosthåll. Jag slarvar otroligt med maten och har gjort sedan tonåren ( utom när jag hade familj ), men jag lyssnar på kroppen och jag tror mig veta hur viss kost passar bättre eller sämre med annan kost osv. Vilka vitaminer och mineraler som tar ut varandra mm. Jag slarvar men har ändå full koll, kan man säga.

För att återgå till trötthet, så är det helt naturligt att bli trött så här års. Vissa påverkas mer, andra mindre och det har med melantonin och seratoninhalterna att göra bla. Själv har jag upptäckt på senare år, att jag påverkas mer och mer ju äldre jag blir. Det kanske är vanligt, men det vet jag inte. Men den tröttheten jag upplevt sista veckan är ingen sådan trötthet. Den beror på att jag inte får den sömn jag är van vid. Jag sover alltså inte som jag brukar. När jag vaknar är det som om jag haft fullt upp hela natten och inte fått en blund i ögonen. Flyttar jag mig till ett annat ställe, typ soffan eller i oasen så sover jag som en stock, lugnt och harmoniskt. Precis som vanligt. Jag har aldrig haft problem med att sova eller somna. Nu ska jag låna ut min säng i helgen till ett par av ungarna, men efter det ska jag möblera om och sedan hoppas jag att det blir som vanligt. Trött kan jag ju vara ändå, trots att jag sover en god natts sömn och då kan orsaken mycket väl vara årstiden, järnbrist, understimulans, för lite sömn, för mycket sömn etc.

Vi får se nästa vecka om det blir någon skillnad. Om inte så är nästa plan att byta plats på sovrum och dator/ målningsrummet. Synd, då tapeterna är valda utifrån rummens syfte, men jag tror vem som helst som kommer hit skulle känna skillnaden när de går in i sovrummet respektive datorrummet. Det här är flummigt för många, så vi lämnar det.

Något annat som gör mig trött, men inte i bemärkelsen sömnig, är lappen jag fick igår om mattbyte. Visst sjutton är det kul med nya golvmattor, men jag orkar helt enkelt inte. Jag vet inte om det godtas, men det ska bytas i hall, sovrummen och kök. Då ska alla möbler vara väck från rummen och diskmaskin och spis utdragna. Senast 28:e denna månad ska mattvalen lämnas  och den 31:e kommer de hit. Det är inget fel på mattorna i kök och sovrum så jag vägrar att börja kånka med möbler igen och jag vägrar att leva i kaos igen, så snart inpå flytten. Hallmattan är ful som stryk så den byter jag gärna ut och där är det bara hallbord, min lilla "sol"stol och skoställ att flytta på. Jag får se vart det slutar. Ska höra med ungarna i helgen också vad de tycker. 

Kommunen har jag pratat med i dag och beskedet jag fick sänker mig ett pinnhål eller två. Ersättningen som utgår för att jag ska vara en resurs för högstadieelever går inte till skolan, utan till kommunen. Meningen med mitt val var dels att göra något meningsfullt och dels att "priset" för mig skulle komma de i samhället till del som behöver det mest. Skolan är helt klart en sådan instans. Jag blev ganska besviken faktiskt och efter en del ojandes från min sida så sades det att rektorn kunde yrka pengar och då skulle den här kommungubben bevilja det. Säg det till rektorn också, sa jag. Nu sjutton ska jag se till att skolan får del av statens pengar som utgår för att jag gör ett oavlönat arbete. Det är ett jäkla system det här. Hur sjutton kan man bara komma på något så här förnedrande och få gehör för det?

Jag har också haft telefonkontakt med personen som pratade in meddelandet igår. Precis när jag höll på att skriva ett sms att jag var hemma hela dagen så ringer personen på den fasta telefonen. Jag bad om ett mail ,då det är lättare att undgå missförstånd i skrift än i tal. Sedan ska vi ses personligt i slutet på året. Jag poängterade mina krav och det var okej.

Tänk om det kunde flyta lika bra på skrivdokumentet som det gör här i bloggen. Kan tänka mig att mina egna krav på prestation blockerar mig när jag sitter med skrivprojektet. Ett inlägg, här på en blogg som jag även kallar svammelblogg, är helt kravlöst och blir vad det blir. Ungefär som mina njutnings och välbefinnandemöten *ler*. 

Kruxet , som alla mina läsare vid här laget säkert vet, är att jag skulle kunna skriva i oändlighet. Det finns massor kvar i skallen som jag skulle vilja skriva om. Då blir det långt, jag vet och det kan (egen erfarenhet) bidra till att man inte orkar läsa. Jag minns Ugglas blogg och han är min idol ha,ha..vad gäller bloggskrivande. Ja, även låttexter. Så kort, koncist och snärtigt kunde han på bara några  rader få sagt massor. Någon gång ska jag gå kurs i det. 

Ann Söderlund skulle jag kunna skriva om. Det är inte nödvändigt, men vad sjutton är nödvändigt egentligen? Hon är en av veckans medverkande i "stjärnornas middag". Det är inga speciellt roliga eller intressanta människor den här veckan ( förutom kocken). Ann hade sin middag igår och gav alla ett ex av sin bok "Vi knullar ju ändå aldrig". I och för sig inte konstigt kanske, men jag bara kände hur pinsamt det var och någon sa också någonting om bekräftelse. Ni som läser dagligen här minns kanske att jag skickade efter den boken i en leverans, för att ha något lättläst, okomplicerat att läsa på bussen eller när jag solar eller liknande. Jag kastade den efter några kapitel. Varje kapitel var som ett blogginlägg eller krönika utan den minsta substans och varje kapitel började med ett kollage bilder på henne själv. Sara Sommerfield (tror hon heter så i efternamn) uttryckte sådan glädje över att ha fått den här boken och då kommer jag automatiskt in på hyckleri.

Hyckleri, osanningar och förvanskningar. Det är mer vanligt i dagens samhälle än ärlighet, sanning och öppna kort. Eftersom det förekommer i maktens domäner, lika väl som i media och hos gemene man, så är det inte alls konstigt att den unga generationen tar efter. Det är nästan legitimt att gå bakom ryggen, undanhålla, ljuga eller framförallt skylla på andra. Det är inte bara Juholt jag tänker på, fast han är i ropet just nu. Jag vet ingenting om hur reglerna för riksdagsledamöter är skrivna och vad som egentligen gäller. Jag kan bara tycka att för att få vanligt bostadsbidrag så krävs både det ena och det andra. Framförallt är det inkomstbeprövat. Ingen med den inkomst som en riksdagsman har skulle bli beviljat ett sådant bidrag. Jag läste någonstans, kan varit en insändare i lokaltidningen att bidrag är för de minst bemedlade och avdrag för de rikare. Ändå är det samma sak. Reinfeldt vill ha bort bidragen men öka avdragen. Förstår ni vad jag menar?

Uppdrag granskning ikväll tar upp en annan slag hyckleri. Jag tittar sällan, nästan aldrig på det programmet, men såg rubriken på msn sidan. Jag vill inte att det ska vara så här. Pär Johansson Glada Hudvik ni vet, har jag alltid tyckt varit en skön snubbe. Det här visar något annat. Om det nu är sant. Nu kommer jag att välja Achbergs "Sanning och konsekvens" på trean istället ikväll, som också tar upp tokigheter i samhället. Tokigheter som kan vara bra att känna till för gemene man. Om Pär Johansson skor sig på sina förståndshandikappade har jag som samhällsmedborgare egentligen ingen nytta av att veta. Det gör mig bara arg och frustrerad.

Att media har en väldigt stor roll i vad folk ska tycka och förstås vad de tycker efter det att de skrivit sin åsikt, är ju känt. Det visar ju bara det här med Juholt. Folk tycker inte själva, de tycker som de läser många gånger. Och det här vet media om och utnyttjar. Eftersom folk köper det mesta av vad de läser utan att själva reflektera och tänka till, så kan pressen förvanska som de vill. Efter ett tag blir en osanning en sanning.

Många exempel på det här ger Guillou i sin bok. Man blir nästan mörkrädd. Ska jag då lita på Guillou? Nej, men mycket av det han skriver finns verifierat på olika sätt. Hans Holmers jakt på kurder tex efter Palmemordet. En psykiskt sjuk ide nästan, som framförallt Expressen hjälpte till att uppehålla. Han fick till slut sparken Hans Holmer. " Byråkratin besegrar förnuftet" var hans förklaring till det och anslöt sig sedan till Ebbe Carlsson och co, vilket senare fick till resultat att båda dömdes för olaga buggning av kurder.

Jag skulle kunna ägna ett helt blogginlägg åt lögner från både polis och politikerhåll som Guillou tar upp och som är bevisat. Men det var då och nu är nu. Nu, eller iallafall nyligen skriver kvinnojouren en artikel på Svd om det här BDSM målet, där killen helt riktigt blev frikänd. Jag själv är inte insatt i domen, men har min åsikt ändå. Efter domen skrev Per Hagwall ett blogginlägg om åklagare med självskadebeteende.  Han skrev även detta om Åklagaren och orättvisan. Jag tar inte upp plats nu med synpunkter, utan gå in och läs. 

Efter artikeln nu skrev han ytterligare ett inlägg för att poängtera hur saker förvanskas och hur man drar med osanningar och undanhållande av fakta för sitt eget syfte och för att få läsarna på sin sida.
 "I ett inlägg gapande av logikhål som de fyllt med hittepå och halvsanningar hängde de för publiken ut detaljer om den 16-åriga flickans sexliv. Allt i syfte att få publiken att äcklas – ”så där kan ju ingen frisk människa vilja ha det” – och genomdriva en rad lagstiftningar som skulle ta ifrån ungdomar mellan 15 och 18 års ålder deras sexuella självbestämmanderätt."

Även Billing analyserar artikeln och kommer fram till nästan samma lögner. Det jag vill ha sagt är att media bestämmer åt vilket håll frågan/drevet ska gå. Yttrandefrihet låter fint, men jag är nästan övertygad om att varken Hagwall eller Billing skulle få in en artikel utifrån sina åsikter.

En annan respektlös sak är det som kommunalrådet Jan-Willy Andersson (kd) gjort här i Östergötland. Jag kan inte bara förstå hur han tänkte. Totalt empatilös. Personal inom äldrevården skrev på protestlistor som överlämnades till nämnda kommunalråd för vidare befodran till bestämmande politiker. Istället så ger denna Jan-Willy listorna till arbetsgivarna. ??? Tack för det, sa säkert dessa, nu vet vi vilka som klagar och de gör vi oss av med.

Vem i hela världen kan man lita på? Ingen skulle jag vilja säga och det är väl himla trist egentligen.