INTE VÅGA ANMÄLA. INTE VARA SAKNAD. INTE BLI SEDD.

Bild när jag slutligen hann upp på stenen. Försöker dra ner lite men det hann jag inte. För att inte vara alltför vulgär på bloggen så har jag målat dit ett par trosor. Prickiga tyckte jag var bra ha,ha.

Sitter vid min vanliga, stationära dator idag. Utanför fönstret är det gråa, regntunga skyar. Ingen fart, ingen gajst, ingen lust, ingen inspiration finns i kroppen idag. Det var ju lite hit jag räknade med att komma denna vecka. Att tappa garden kan man säga och vila där ett tag. Men veckan blev för kort, för i morgon finns krav och måsten igen. Det är synd. Synd att jag inte fick hela veckan till retreat och rekreation. Ligga i soffan och försvinna bort i en bok har det inte blivit alls. Kan bara skylla på mig själv och mina egna krav. Men funderar faktiskt på att tillbringa eftermiddagen i soffan, det som är kvar av eftermiddagen och börja på en ny bok.

Guillou är inte riktigt utläst, men det är ju en verklighetsbok och till viss del samhällsbok. Inget man försvinner bort med *ler*. Tvärtom. Den engagerar. Det tror jag även boken jag fick hem igår gör. "Drevet går" av Anders Philblad, där han dels berättar om den så kallade Schenströmsaffären där han själv var en av nyckelfigurerna i drevet, men också möter andra som upplevt samma, bla Guillou. Men den lägger jag till samlingen så länge. Jag behöver hugga tänderna i en lättsam deckare just nu, för att stänga av tankeverksamheten för en stund.

När man sitter som jag idag och rör sig på internet, så kan man inte undgå att se rubriker och är det av intresse så klickar jag in mig och läser. Man frias för sexträff med våld  blev jag nyfiken på. En man 32 år träffar flicka 16 år. Genom ömsesidig överenskommelse har de sex med lätt våld inblandat. Så långt är allt okej och naturligtvis skulle han frias. Det glädjer mig faktiskt, för det tyder på att förståelsen för olika böjelser ökat även inom rättsväsendet. Även att åldern inte spelar så stor roll när båda vill och samtycker.

Men sedan är jag kluven. Läser man artikeln så framkommer det som är så vanligt numera i vår stressiga och pressade miljö. Dels att man inte ser skogen för alla träd. Eller åtminstone denna man gjorde inte det. Nu kan man inte begära det kanske. Han såg en chans att tillfredställa sig själv och tjejen, utan att lägga märke till den trasiga tjejen bakom. Dels att tjejen (enligt artikeln) inte gjorde någon stor sak av sitt självskadebeteende. Skuld? Vem har hjälp henne innan? Har någon överhuvudtaget sett henne? Brytt sig? Det här beteendet hos unga tjejer, även killar, är ju så vanligt idag. Slutligen hennes föräldrars agerande att polisanmäla. Jag har ju inte hela bilden, men i det jag läste så känns det som att....nu har vi gjort vårt. En polisanmälan hjälper väl inte tjejens självskadebeteende? Att lägga över skulden på den här mannen. Så att fria honom var helt rätt, anser jag. Men jag hoppas verkligen att tjejen får den hjälp och det stöd som just hon behöver och utan skuld eller skambeläggande. Läs gärna Caroline Engvalls artikel  på Brännpunkt i lördags. Någongång hoppas jag att folk inser att det är mer undantag än regel att utsatta får den hjälp de behöver.

En annan sak som jag också såg på SvD och som fick hjärtat att gråta en skvätt, var damen som låg död i sex veckor utan att vara saknad av någon. Grannarna reagerade på att det öppna fönstret inte ändrats på länge. Är det inte lite hemskt? Att inte vara saknad av någon enda människa. Att hon dog ensam är inte hemskt. Jag hoppas att hon somnade in lugnt och stilla. Men att behöva ligga 1½ månad innan någon upptäcker det. Man kan tänka att hon var så gammal 80 år och inte hade några levande släktingar eller vänner kvar och att utgifterna sköttes med autogiro. Men det finns även yngre som är lika ensamma. Har man ett jobb så saknas man väl på jobbet, men inte sjukpensionärer, sjukskrivna eller arbetslösa.

Jag gillar inte utvecklingen i samhället. Att bara se till sig själv, sko sig själv etc. Det hör ihop även med de destruktiva ungdomarna som inte blir sedda. Man ser det inom politiken, inom arbetsmarknaden, inom det mesta. Jag blev glad när min släkting här, som också är gammal, berättade att en granne ringt på dörren en kväll. Hon umgås väl inte med grannarna mer än hälsar när de ses. Men nu hade grannen inte sett henne på hela helgen och ville försäkra sig att allt var bra. Det är omtanke om en medmänniska det.

Min lokalblaska drar jag ju igenom varje morgon, eller mer rätt förmiddag. Det är lika mycket elände där som överallt annars, så jag klickar sällan upp och läser artiklarna. Vill man fokusera på det positiva så kan man inte lägga tid på det negativa. Ibland för att liksom hänga med, men som sagt sällan. Nu gör de tydligen en undersökning om äldrevården och jag känner igen det som stod i rubriken till ena artikeln. Samma sak var det för flera år sedan inom Landstinget. Det var för jäkligt då och ännu mer jäkligt nu. För vi borde väl ha gått framåt? Rubriken?  " Anställda vågar inte anmäla". Den som rapporterar fel till chefen riskerar att förlora jobbet. 

Jaha, nu har eftermiddagen nästan blivit tidig kväll. För vissa räknas nog 17.00 som kväll. Kom på att jag måste tvätta håret, så jag bara kan ta en snabb sekunddusch i morgonbitti. Jag ska vara i stan klockan 09.00 och innan det lämna nycklarna så de kan kolla ventilation fastän jag inte är hemma. Blir ingen sovmorgon på fredag heller, för då kommer målarna och ska måla halltaket. Jag önskar de bara kunde måla över fläckarna, men så gör väl inte en proffessionell hantverkare *ler*.