SISTA RYCKET

Ja, som rubriken antyder..sista rycket. Ändå sitter jag här vid datorn och klockan går och det ser för jäkligt kaosartat ut här. Som ni märkte orkade jag inte skriva något mer i natt. Sovit lite oroligt inatt. Vaknade vid fyratiden och låg och funderade på om jag verkligen gör rätt. Vaknade sedan återigen vid halv sex och sedan halv åtta och då gick jag upp.  Besiktningskillen skulle ju komma mellan 8-10. Han kom vid halv nio, perfekt tajmat. Jag hade precis svalt sista tuggan av frukostmackan och ögnat igenom Correns hemsida.

Fanns inte minsta fel på lägenheten. Den är faktiskt ovanligt fräsch för att var i det här området. Jag fick ju tjata mig till lite saker när jag flyttade hit, precis som jag försöker göra med lägenheten jag nu ska flytta till. Nytt handfat till exempel. Få se hur det går. Det är väl bara det kvar om jag inte upptäcker mer när jag väl är på plats. Sedan har jag inte gjort så mycket mer, mer än att stänga av kylen och frysen. Jag har ju hela dagen på mig ha,ha. Jag vet ju hur fort timmarna drar iväg. Men det fixar sig. Det måste det helt enkelt göra. 

Läste i lokaltidningen om Abdul som 2006 flydde från Libyen och Gadaffis regim. Nu ska han avvisas, tvingas tillbaka till Libyen. Vissa saker har jag väldigt svårt att förstå resonemanget på. Även om det mot förmodan skulle vara ett skenäktenskap ska han väl ändå inte tillbaka nu, så som situationen i landet är? Och vem kan avgöra om någon/några är kära på riktigt? 

Har även hunnit med några av de bloggar jag brukar kika in på. Blogge har ett bra citat i sitt senaste inlägg.  Själva inlägget handlar om anklagelserna mot Dominque Strauss-Kahn. Citatet jag åsyftar är inte bara bra, utan det är ett rättesnöre som sällan följs.  "...den vars ord inte står i förhållande till ens handlingar är inte  trovärdig". 

Något som är viktigt, men sällsynt  i bland annat barnuppfostran, i politiken, bland myndigheter, på arbetsplatser, i vänskap, i äktenskap etc. Man kan aldrig få ett barn att självmant, genom förmaning, ta av sig skorna, tacka för maten, använda cykelhjälm, inte svära för att ta några vardagliga exempel om inte det vuxna fördömet själv gör detsamma. Kände att jag bara ville skriva om det här. Det är egentligen ett av flera A och O-n  för ett fungerande samhälle, anser jag. Man tappar tron på politiker som säger en sak men gör en annan tex. Själv har jag precis i dagarna fått bekräftelse på hur jag, genom att vara den jag är och genom att alltid vara ärlig, på ett positivt sätt påverkat i detta fall en av ungarna i dennes agerande och resonerande. Det rör mig till tårar faktiskt. Nu är man nog mer lättrörd ju äldre man blir *ler*, men ändå. 

På tal om lättrörd, så såg jag det där nya programmet igår kväll. Tailent någonting. Nja, var väl så där, men jag gladdes otroligt varje gång alla läktarna vändes mot den sjungande personen och ja...jag fick tårar i ögonen. Lite sjukt kanske, men sån är jag. 

Filip och Fredrik däremot rör mig inte till tårar, mer till skratt. Jag undrar ju varför de tjatar så mycket om Claes Elfsberg. Det var ju en del skriverier för några år sedan om hans eventuella sexuella läggning mm, om någon minns. Ta nu inte detta som en sanning, det är bara en tanke som for genom huvudet, att rör man sig i kändiskretsar så vet man kanhända mer än andra, om andra och att detta tjatande kanske kan vara ett sätt att visa sitt missnöje mot något som eventuellt har hänt. Men som sagt, det är bara eget funderande, men någon orsak måste det väl finnas. Eller är det bara något jag med min personliga karta tar för givet? Att det måste finnas en anledning. 

Anledning har jag nog nu att ta en kik ut i köket. Det brakar och knakar av is som ramlar i frysen. Jag har en frusen, norsk fisksoppa som jag ska värma i mikron snart. Innan jag tar mig an att tvätta ur och ta bort mikron. Den packar jag inte ner, utan den får de ta som den är. Annars försöker jag att ha så lite lösa föremål som möjligt. Taklamporna är lite osäkert ännu. Troligtvis har jag ingenstans att göra av dem, så de får nog bli lösa även de. Det vet jag om några timmar.