NÄSTAN SOM FREDAG DEN 13:E

Om jag vore skrockfull och ansåg fredag den 13:e vara en otursdag, så skulle jag kunna tro att det var fredag den 13.e istället för fredag den 19:e idag. Visst är jag krånglig *ler*, men jag tror ni fattar vad jag menar. Innan jag i korthet (ha,ha) drar min dag, ska jag bara nämna att bilden har ett par år på nacken. Precis som med bilden där jag står i linne ute i vattnet, har jag lagt dit bakgrund själv, med hjälp av photoshop. Fick i en kommentar frågan hur jag kunde använda självutlösare när jag står ute i vattnet. Jag stod alltså inte i vatten när jag tog bilden.

Över då till dagens anekdoter. Anekdoter pratar de även om på  höstens första Schulmans show,  där Juholt är gäst. Jag har precis innan jag gick in hit suttit och tittat på det. Skrattade några gånger och log ännu fler gånger.Visste ni att Persson och Juholt suttit en natt på Harpsund när resten av gänget lagt sig och ätit bullens pilsnerkorv och sjungit Oh store gud? Persson på svenska och Juholt på engelska. Han kunde bara Elvis version. 

Det var en parentes. Upp skapligt idag. Inte så jättesvårt när man somnar som en stock långt innan midnatt. Saker jag bla skulle göra innan jag klev in i min oas för dagens besök, var bla bankbesök och lapplisejobbansökan. Tänk att det ska vara så svårt, ja faktiskt omöjligt att söka ett jobb. Det här är inget jobb jag direkt längtar efter, men på grund av känslan jag fick och på grund av svårigheterna att söka det, så kunde jag bara inte strunta i det. Testade igen om det gick att logga in och söka det. Men kom upp att användare ej hittas. Lösenordet är rätt för har fått brev nu från jobbsiten att det är rätt och där är det inga problem att komma in. 

Ringer då det här numret som står och blir kopplad till kontaktpersonen för just denna annons. Innan jag har förklarat klart så avbryter hon mig att det är inget som hon kan. Ring växeln igen och be att få prata med  IT-avdelningen, säger hon. Kan inte du koppla mig tillbaka dit då? undrar jag för fick vänta i kö innan samtalet kopplades fram. Nej, får jag till svar lite stressat. 

Ringer igen och ber att få bli kopplad till IT-avdelningen. Vilken? får jag till svar. Det vet väl inte jag. Då är det nog Stockholm, vänta lite. Klockan går och jag väntar. Under tiden får jag iden att gå in på Dukatens hemsida, de som är arbetsgivarna. Ibland finns ju de lediga jobben på företagens hemsida. Men inte här. Plötsligt hör jag en man i andra änden av telefon. Jag förklarar dilemmat och han säger - Jag förstår ingenting. Jag vet inte vilken sida du pratar om. Nähä, men xx bad mig kontakta IT avdelningen. Ge mig numret så ringer jag henne och sedan ringer jag dig, säger han. Okej.

Här. Just här, var jag på vippen att strunta i alltihop. Det är väl inte meningen att jag ska söka det här jobbet, tänkte jag. Men jag gör ett sista försök, vilket förstås ger samma resultat. Får då för mig att registrera mig ännu en gång och då kommer samma meddelande upp som igår, att ett mail skickas inom fem minuter och om inte kontakta xx ( som jag då nyss gjort). Kommer naturligtvis inget mail denna gång heller så ringer ännu en gång till denna kontaktperson xx. Hon är ännu mer stressad nu och tycker nog det börjar bli tjatigt. Hon förklarar att hon inte har den utbildningen så hon kan inte hjälpa mig. Jag är lugn ( fast börjar bli lite tidspressad). Jag ifrågasätter seriositeten, om man inte ska kunna söka en utannonserad tjänst på den sajt hon jobbar på. Det slutar med att jag får hennes mail ,som alltså inte står på sidan, så att jag kan söka den direkt till henne.

Trots att jag är sen så skickar jag iväg ett mail med mitt CV direkt och kräver en bekräftelse för redovisningens skull. Den hade jag fått såg jag ikväll. På med kläder och med paraplyet i högsta hugg och iväg till banken. Jag har inte haft ärende dit på nästan hela sommaren och normalt har de kvällsöppet på torsdagar, så jag var där alltså igårkväll. Såg då att de nu plötsligt  stänger klockan tre torsdagar och klockan ett fredagar. En kvart hade jag på mig innan jag var tvungen att gå till ettan och förbereda mig inför besöket. Massor av folk. Tog en kölapp som hade nummer 117. Det var nr. 74 som expierades. Insåg att det var lönlöst att vänta.

Efter en trevlig och skön stund i sänghalmen med en persom som kom för andra gången och nu ville ha hela biten, så skulle jag ta bussen ut till lägenheten för att kolla mina krukväxter i badkaret. Men först till resecentrum och kolla mitt busskort. Sist jag åkte funkade det inte, trots att jag nu är noga med att inte förvara det vid mobilen eller något magnetiskt. Hoppades förstås att det nu skulle funka när jag åkte ner. Jag är ju lite så, att saker ska fixa sig av sig självt. Naturligtvis inte, men busschauffören var enormt trevlig. Ovanligt faktiskt. Skit i det, sa han. Vänta några dagar, det kan ju vara våra apparater det är fel på. Nu visste ju jag det han inte visste. Att jag redan hade väntat flera dagar. 

Lång kö till kassan på resecentrum, men det var en halvtimme tills bussen till landet skulle gå, så det var lugnt. Jag fick ett nytt kort och pengarna överförda. Sedan blev det fredag den 13:e igen *ler*. När jag kliver på landsortsbussen är den kortläsaren ur funktion. Alla andra struntar i det, men jag säger till föraren så han kan läsa av det hos sig. Kortet funkar inte. Men, säger jag, jag har precis fått ett nytt och kvittot är här. Den här föraren var raka motsatsen till den förra. - Jag kan inte dividera med dig om det, det får du ta med kontrollanterna. Kan jag åka med ändå undrar jag.  - Det bestämmer du själv, får jag till svar. Tjurig till max.

Jag resonerar med mig själv. Risken är att jag inte får åka med tillbaka till stan sedan om inte kortet fungerar, så jag går av för att ännu en gång ställa mig i kö för att få kortet kontrollerat. Det kan ju vara så att han av misstag gav tillbaka det gamla och kastade det nya. Nu var det inte så alls. Kortet fungerade hur bra som helst, så de fattade inte varför chauffören fick det till det motsatta. Det var över en halvtimma kvar till nästa buss skulle gå och regnet öste ner och jag var smått irriterad.

Utan att fundera så tog jag bussen hem hit istället och struntade i krukväxterna. Dör de så är det väl meningen att de ska dö, typ. Kröp i myskläder när jag kom hem, skar lite sallad, gurka och rödlök och värmde ett par crepes i micron. Crepsen var äckliga. Smakade mest dill. Men med ett glas rött som jag tyckte att jag var förtjänt av så gick de ner.

Kändes som riktig höst idag. Två veckor för tidigt tog jag till och med strumpor på mig. Vill helst vänta så länge som möjligt med det. Åtminstone till september. Förutom i gympaskorna förstås, när jag går långt. Men idag var det en ruggig dag, då man helst inte vill gå ut över huvudtaget. Man = jag. Jag vill ha fler soliga dagar. Jag har ju närt en förhoppning att bada ute en gång till. Det är bara en förhoppning, men man vet aldrig. Tur att det inte var sådant här väder förra fredagen då jag for runt på Ikea. Känns som det var längre sedan än en vecka.

Nu kan jag börja med att säga sista om vissa saker. Det är skönt. Sista helgen i den här lägenheten tex. Om det blir som det är planerat förstås. I morgon har jag inget val. Då kan jag inte bara låta dagen försvinna bort i intet, utan då måste jag tömma städskåp, badrumsskåp, besticklådor mm och packa cd-spelare, dvd och video-spelare och det mesta av det som är kvar. Kläderna väntar jag med för jag måste nog införskaffa några fler kartonger på måndag. Har kollat på nätet och vet att Claes Ohlsson har. På söndag ska jag tvätta det sista. Är rätt skönt att inte behöva börja med att tvätta bland det första man gör när man flyttat. 

Men nu ikväll ska jag inte göra mer än ta mig an mailen. Sedan somnar jag säkert i soffan *ler*, innan jag ens knäppt på tv-n eller öppnat en bok.