Hur smart det är att börja blogga just nu, vet jag inte. Jag måste lämna datorn om cirkus en halvtimma för att sminka till mig lite och ge mig iväg till oasen. Men eftersom det som vanligt är tv-kväll för mig idag så är det skönt att slippa tänka på datorn när jag kommer hem. Dessutom har jag godkänt ett telefonsamtal ikväll, så troligtvis missar jag något av de program jag ser på tisdagar. Vill det sig illa blir det Veckans Brott. Missade en del av det förra veckan också. Ikväll ska de ta upp Palmemordet, vilket jag kan tycka är intressant.
Jag har ännu inte fått något återbud till dagens besök, så jag hoppas att jag inte går bort till ettan förgäves. En ny stjärna som vill bli masserad både här och där. Enligt egen utsago har han väntat in sin ålder i några år, för att nå min åldersgräns och kunna boka en tid. Lite gulligt om det nu är så.
Söndagens program om säljsekten handlade ju inte om specifikt telefonförsäljare som jag i min enfald fick för mig. Antagligen för att jag just nu är i en period där jag terroriseras. Men läser jag kommentarerna på Vemringde:se inser jag att jag förstås inte är ensam. Hur som helst är det för jäkligt hur ungdomen har det idag på arbetsmarknaden. Verkar mest vara skyldigheter och inga rättigheter. Dessutom tror jag att inte många är med i facket och har då ingen som kan hjälpa dem.
Om jag nu inte fattade helt fel så tar de nästa söndag upp just arbetsmarknaden för unga. Eftersom jag har en hel del ungdomar i min närhet så vet jag en del redan och jag känner mig många gånger lika frustrerad och maktlös som de själva gör. Jag pratade igår med en av dem, som då pratade av sig om sin jobbsituation. Lilltjejen här i stan är i precis samma situation. Båda gillar sina jobb...ett i servicebranchen, det andra inom vårdsektorn. Det sista ett mentalt krävande jobb, där jag redan från start var fundersam över om den här personen skulle klara det psykiskt. Men alla växer som bekant med sin uppgift och alla vill göra sitt yttersta för ett bra resultat. Men... och det är ett stort men, arbetsgivarna anställer inte tillräckligt med personal, så timanställda får hoppa in och göra uppgifter de egentligen inte har befogenhet för och de får inte mer ersättning för det. De måste hoppa in och jobba extra när någon är sjuk, vilket händer nästan dagligen. Extra är då utöver sitt vanliga schema. Nekar de för många gånger så får de tacka för sig och gå.
När jag var inne hos den minsta förra veckan hade hon jobbat sju dagar, varit ledig en och sedan kört åtta dagar på raken, för att efter det ha en ledig helg. Klart man som förälder oroar sig. Hennes kärlek är i precis samma situation. Precis som framkom i söndagens program så är det inget problem att få in nya för en arbetsgivare. De står ju på rad och bara väntar eftersom ungdomsarbetslösheten är så katastrofalt hög. Jag har ett bra tag kört med ...att man får ju ändå vara glad att de har ett jobb. Så går också deras egna tankar. Men jag funderar nu på hur länge det tänket håller. Är det värt det om man bränner ut sig redan i tjugoårsåldern?
Det blev mycket om det. Men det är ett aktuellt och viktigt samhällsproblem, anser jag. Det är inte lätt att vara ung, men det är inte så lätt att vara äldre heller *ler*. Läste i Corren om att arbetslivet lider av äldreskräck.
" 2006 erbjöd Ericsson vissa anställda att gå med avgångsvederlag, för att föryngra företaget. Ingen ovanlig åtgärd, men Ericsson satte en ovanlig åldersgräns - vid 35 ansågs man för gammal."
"Samma år frågade Manpower 28 000 arbetsgivare i 25 länder om de har en strategi för att rekrytera äldre (50+) medarbetare. Sverige kom allra sist. Här svarade 4 procent ja, medan genomsnittet var 14 procent."
"Det är dyrare att anställa äldre, dels för att vi förväntar oss stadigt stigande löner fram till pensionen, men också för att många avtalspensioner är uppbyggda så att arbetsgivaren betalar högre premie ju äldre den anställde är."
Om sidan ser konstig ut ( som den gör på min dator) så högerklicka och uppdatera. Då fixar den till sig. Oj, oj, halvtimmen är i stort sett passerad och jag börjar bli smått stressad. Måste bara länka till Heidbrinks juridikblogg och inlägget om de nya rapporterna att sexbrott bedöms olika beroende var i landet det är och att många anmälningar avskrivs. Jag hinner inte själv nu att skriva mina åsikter, men de sammanfaller i stort med hans inlägg.
En annan sak som det tydligen skrivits om är sprutbyten. Jag läser som ni vet inte så mycket nyheter, iallafall är det bara periodvist. Men genom bloggar jag läser får jag ändå del av vissa nyheter. Adam Cwejman (luf) skriver väldigt förståeligt om det hela. Här förstår man också att det som vanligt saltats en del i rapporteringen. Läs hans analysering. Även Niklas (blogge) ger sina synpunkter och en rätt bra jämförelse.
"...en ymnig mängd av sprutor ökar alltså inte bruket i sig, precis som ett skåp fullt med glas inte ökar den socialkonservativa dumhögerns eller en alkoholists konsumtion av whiskey. Existensen av dricksglas uppmuntrar inte till vodkabruk, existensen av kanyler uppmuntrar inte till heroinbruk."
Det får bli det sista. Nu måste jag skynda, skynda. Tänk om jag skyndar förjäves *ler*
2 kommentarer:
Skynda på du, jag kan vänta;-)
Det är bra..Svenne
Skicka en kommentar