SINGELKVINNANS DILEMMA, NEWSMILL och ETT SAMTAL

Blev en runda i mataffären efter besöket idag, för på fyllning i skåpen. Började se ganska skralt ut. Att handla när man är lite småsugen kan ibland innebära att både det ena och det andra hamnar i korgen, fastän det inte står på listan. Idag blev det två förpackningar färsk broccoli för tio kronor. Det tillsammans med ostpastasås blir gott, tänkte jag. Men ändrade mig när jag kom hem för hade också plockat på mig färsk spenatpasta som det blev istället, med lite qournfärs och ostsås.

Blev övermätt, alltså riktigt, riktigt proppmätt, vilket inte alls är någon skön känsla. För mätt för att ens dricka vatten nästan. Ändå sparade jag över hälften av pastan. Men nu börjar det kännas mer normalt igen. Att man är så dum så man fortsätter äta fastän man är mätt, bara för att tallriken ska bli tom. Och för att det var så himla gott också förstås. 

Låg kvar och funderade lite idag medan besöket blaskade av sig. Så himla bra jag har det egentligen. Jag vet inte hur jag skulle ordna mitt sexliv om jag inte hade regelbundna hobbybesök. Drygt en vecka sedan sist och en vecka är väl inte så väldigt länge egentligen att vara ifrån sex. Låg och tänkte på hur det skulle vara om jag inte hade det så bra förspänt som jag nu har. Jag skulle absolut inte börja om att dejta olika karlar med den risk det för med sig. Det räcker med de jag hade förr som då och då fortfarande hör av sig och som tror att man fortfarande står på samma ruta som då och vill samma som då, tycker samma som då mm. Hade en nu i helgen som ville ses. Han är visserligen en av de bättre och vi har sporadisk kontakt då och då. Men parklubbslusten ( som det gällde nu ) som jag hade för 8 år sedan, har jag liksom inte alls nu. Han känner också till min hobby.

Ja, hur sjutton skulle jag göra? Söka på sexsidor efter ett knull då och då och hoppas att personen fattar att det är nu och sedan tack och hej. Fast jag är lite rädd att bekvämligheten skulle ta överhand nu förtiden, när nyfikenheten och spänningen inte längre är lika påtaglig som för några år sedan. Så troligtvis skulle jag kanske låta dagar, veckor och månader bara gå och ju längre man avstår från sex ju mindre lust efter det får man. Hur gör singelkvinnor som inte vill ha fast relation, inte vill ha efterhängsna karlar efter sig och inte vill springa på krogen och hämta hem partners för natten? 


När jag steg in i hallen med mina matkassar såg jag att fasta telefon blinkade och indikerade missat samtal. Inget ovanligt, ofta är det försäljare eller barn. Men det här var inget mobilnummer och inget nummer jag kände igen. Precis när jag skulle lägga telefon vid datorn för att senare kolla upp numret, så ringde det igen och då svarade jag förstås. Något förvånad hör jag min äldsta syster i andra änden och vi har i stort sett aldrig telefonkontakt eller annan kontakt heller. Det är så stor åldersskillnad så vi har inte ens växt upp ihop. Så första tanken kom ju blixtsnabbt, nu har det hänt något. Men den tanken hann knappt landa förrän jag hör frågan...har du gett ut en bok? Har du varit med på tv? 

Strongt gjort måste jag ändå tycka, att ringa och fråga mig rakt på sak, istället för att lyssna till vad mina andra systrar tydligen har berättat. Systrar som antagligen inte har vågat fråga mig och som även gett totalt fel information till den här äldsta. Hon trodde jag skulle vara med i tv nu i april. Så medan jag for runt och plockade in matvaror så svarade jag på frågor ha,ha. Inte den minsta tendens till fördömande kunde jag urskilja. Mer då en viss stolthet. Men det kanske bara är att jag väljer att tolka det så. Fast jag tror inte det. Hon skulle gå in och kolla programmet. 

Nu är jag ju införstådd med att de flesta som känner mig, syskon, syskonbarn, tidigare grannar, föräldrar till ungarnas kompisar, ungarnas tidigare lärare, gamla arbetskamrater etc inte kan undgå att förstå att Linnea är jag, om de vill säga råkar på en artikel, ett reportage eller mot förmodan tillhör Malous trogna tittarskara. Det är liksom inget som stör mig det minsta och vågar de bara fråga så berättar jag. Nu är det ju ingen som vågar det *ler*, men ändå tror jag faktiskt att de flesta har en öppen syn på det här, i den form jag och många andra gör det. Men jag önskar det skulle kunna diskuteras mer öppet och naturligt, vilket jag inte tycker är fallet. Men den dagen kommer nog.


Medan jag avnjöt frukostkaffet i morse, så läste jag den här bloggen som det länkades till från någon annan sida jag var inne på.  Han skriver ganska vettigt om Hedmans sexdom. Där hittade jag sedan i sin tur denna artikel på Newsmill av Jan Söderqvist, som också handlar om sexdomen. Jag orkar liksom inte läsa varenda kommentar, men jag skummade ner lite i kommentarsfältet. Kanske är det jag som är ute och cyklar, men jämför man med bara två-tre år sedan så tycker jag att kommentarer från lagivrare till sexköpslagen är i stor minoritet. De blir färre och färre. 

Nu kunde jag naturligtvis inte undgå att se åt höger och då se rubriken Hedman borde fått högre straff. Den som tycker det, är Maria  Robsahm. Ni som hängt med i debatten några år känner henne som tidigare Maria Carlshamre. Jag ska inte dra allt som hon sagt och gjort. Lite nämner jag i boken och en del finns på Expressenbloggen och på Isabellas blogg och andras bloggar också. Kanske skulle jag börja länka lite då och då till inlägg som Isabella skrivit. Det slog mig nu. Det är många nya som läser och nya som söker info och kunskap om prostitution. Isabella slutade ju blogga för ett antal år sedan. Ytterligare något jag ska fundera på *ler*. 

Är ni intresserade av, inte bara Hedmans dom, utan om debattklimatet och attityderna från lagivrarna så rekommenderar jag er att läsa artiklarna på Newsmill. Titta på bilden av Maria. Hon är inte jättesminkad, men inte heller osminkad och plutar med sin av läppstift röda mun. Läs sedan dessa rader från artikeln:
"Allt handlar til syvende og sidst om hur kvinnorna såg ut - och det vet man ju hur fnask ser ut, eller hur?"

Bland kommentarerna tar någon upp just det fördomsfulla i det uttalandet. Strax kom en kommentar, som nu är borta såg jag, av hennes make Peter (eller någon som utgav sig för att vara honom,)  där han ville veta vem som skrev så hemskt och ha svar i mail och bla, bla. Personen skulle minsann få stå till svars. Det där var nätmobbning.  Förstår ni hur enkelseende vissa personer är? Fast de förstår det inte själva.

Trots att kommentaren är borta så finns svar på denna Peters åsikt.
"Var det Robshams make som dök upp som en en vit riddare till sin kvinnas försvar. Det är tragiskt när man så uppenbart saknar proportioner. Maria Robsham gör precis det hon påstår sig inte vilja göra, d.v.s. gottar sig i och raljerar med Hedmans elände. När någon sen resonerar kring konsekvenserna av hennes bristande logiska resonemang så börjar maken skrika om ärekränkning. Patetiskt! "


Nu får det vara färdigskrivet för idag. Ska ta mig an mailen nu. Kollade in förut och såg att jag fått återbud till morgondagens besök. En helt ny. I mina ögon är det ett sent återbud, fast det kom väl i förmiddags. Men jag hade ju inte tillgång till datorn förrän nu i eftermiddags. Jag bryr mig i vilket fall inte om att börja maila och få in någon annan. Blir det tillfälle och energin är på topp borde jag ta tag i lägenhetsletandet bla och även kolla ev utbildning angående RFSU kontakten jag tog. En av ungarna tycker att jag helt kallt ska säga upp nuvarande lägenhet för att kanske slippa dubbla hyror. Är ju tre månaders uppsägning på den här och de jag hittat är det inflyttning till inom en-två månader. Men jag vågar inte. Är jag feg..eller?