HITTAR INGEN PASSANDE RUBRIK. LÄS ÄNDÅ.

Glöm det där med solen i zenit klockan tolv. Som jag skrev i fredags. Det gäller kanhända från mars/april och några månader framåt. Fast med tanke på sommartid stämmer det inte då heller. På grund av telefon och andra plötsliga, uppkomna, totalt oviktiga saker kom jag inte ut förrän efter 13.00 då i fredags. Då hade solen gömt sig, men en enda gång glimmade den som hastigast fram mellan molnen. Man får vara glad för det lilla. Översta bilden tagen inne, med tillagd bakgrund vilken togs ute i fredags. Andra bilden fotat allt i ett, också i fredags. Det enda roliga med den promenaden var att jag letade fram en 15-år gammal jacka, som de sista åren bara använts av besökande ungdomar vid balkongrökning eller vinterpromenader. Det roliga? Att jag kunde ha den, knäppt, trots en tröja under. Behövs inte mycket för att höja mitt humör i tider som dessa.

En annan sak som roar mig är årets upplaga av "Stjärnorna på slottet". Bästa gänget hittills på de sex år som programmet gått. Inte på grund av vad de berättar på sina respektive dagar, utan deras humoristiska, naturliga, värmande sätt att umgås. Åtminstone jag blir glad av det.

Det helt motsatta gäller gårdagens film "Låt den rätte komma in". Jag har läst och hört om den filmen. Jag såg författaren någon gång intervjuas i ett kulturprogram och jag visste att det handlade om vampyrer. Det var  med viss förväntan jag återvände till soffan igår efter att ha sett slottsstjärnorna och styrt med annat under halvtimmen mellan dessa program. Efter en kvart stängde jag av. Såå seg och såå deprimerande. Bara miljön i filmen fick mig att rysa av obehag. Alltså inte positivt obehag som av en spännande film. Avslutade kvällen istället med att läsa om Palme. Visste ni att han ingick ett skenäktenskap innan han gifte sig med Lisbeth? Av godhjärtad avsikt förstås. Han var en snäll människa i sin ungdom som gjorde flera sådana här behjärtansvärda insatser för folk i nöd. 

Den här boken är tjock som jag vet inte vad. 650 sidor, om jag räknar bort kommentarerna i slutet av boken och släktträd. Jag har snart läst 200, varav jag bara skummat de första 50-75 sidorna som handlade om hans tidiga anfädrar. Nu har jag kommit till min tidsålder och alltså mer intressant läsning. Det är lite av en historialektion ( lång sådan ). Vad man nu kan ha för nytta av den här kunskapen vet jag inte. Men betänk hur mycket oviktig kunskap som är obligatorisk i dagens ( och gårdagens) skola. Där får man inte som individ välja den historia som intresserar en mest. Där ska alla matas med samma oviktiga skit enligt en fastställd läroplan. Som vuxen väljer jag nu att läsa det som för stunden lockar mitt intresse.


Snart ska jag ta en snabb, snabb dusch, gå en promenad och göra ett stopp hos broder. Helst skulle jag väl vilja fortsätta att dega inomhus, lite småskitig med svarta leggings som hela tiden rasar ner över rumpan ( ska kasta dem när det blir dags för tvätt) tight gul t-shirt och en vit huvtröja. Skulle också, just nu, vilja ta några glas rött och känna alkoholens påverkan en liten smula. Jag kan inte minnas när jag drack vin och kände mig lite påverkad av det. Troligtvis vid sista prat och vinbesöket långt före jul. Nu blir jag bara så oerhört trött av endast ett glas. Är ju liksom trött utan något glas också. Ja faktiskt, tröttheten, den obeskrivliga, består ännu. 

Kom precis på att ni kanske undrar om jag skrev något igår. Jag skulle ju sitta där och glo tills jag skrivit fem sidor. Ja man skriver så mycket *ler* och lovar så mycket. Inte minst sig själv. Jag kan helt enkelt inte skriva på befallning, även om det är jag själv som befaller och även om det jag ska skriva redan är skrivet och bara ska sammanställas. Jag måste ha inspiration och jag måste vara i ett speciellt flöde där allt bara flyter. Inget man kan tvinga sig till. Men tre sidor blev det med mycket möda och stort besvär och med många oviktiga avbrott till en massa annat strunt. Tre sidor som med flyt kanske skulle tagit en timma tog således en halv dag. Är det inte lite slöseri med tid? ha,ha.

Så mycket tid vissa författare och Strömstedt, med tanke på vad han sa igår, och andra låtskrivare slösat bort. Niclas Strömstedt sa igår att han sätter sig med gitarr och piano och har han tur så kommer rätt vad det är någon ny slinga. Håkan Hellström sa likadant vid något tillfälle. De sitter och spånar, spånar, spånar till vansinne för att en dag plötsligt upptäcka något nytt...att spåna vidare på. Läste Denis ??? blogg av nyfikenhet, deckarförfattaren som är med i Lets Dance nu. I ett inlägg skriver hon att: ... "nu måste jag skriva två timmar innan jag kan åka hem och sova".   Alltså det var inte med glädje hon skrev det. Typ att...nu sprudlar fantasin och jag bara måste skriva minst två timmar innan jag kan tänka på att åka hem och sova. Utan det var mer av tvång. Faan, nu måste jag ( fast jag inte vill) sitta här och skriva i två timmar osv. 

Hur kul är det? Visserligen blir det tydligen något bra av det hela för alla. Men ändå. Att liksom värka fram sin försörjning, som det egentligen handlar om, ligger således inte för mig. Sker det inte med lust och glädje, inspiration, fantasi och flyt så får det vara. Nu måste jag bara, innan jag hoppar in i duschen och sköljer av mig, berätta att jag fick ett snabbt svar från RFSU. Nu hänger det lite på mitt val om och vad det hela kan leda fram till. Sveriges radio fick jag bara ett automatmail ifrån.. än så länge. Det kanske inte blir något med nåt. Men man ska ändå våga. Hur heltokig iden än kan te sig.  För vågar man inte så vinner man aldrig.