STRESS, DRÖMTOLKNING, ARTIKEL

Tredje advent. Nu går det fort. Känner av den inre stressen en smula idag, vilket är helt sanslöst då jag egentligen inte har något att stressa över. Samtidigt som jag har väldigt lätt för att slappna av och bara vara, så har jag svårt att komma till ro ordentligt när jag har saker kvar som jag vill göra. Den här söndagen lär väl bli en dag som kom och gick och inget mer. Jag har funderat på om det kan vara så, att eftersom jag har så mycket fri och ledig tid just nu som arbetssökande, så sitter min domare därinne och "kräver" att jag måste fylla den tiden med något. Jag vet inte. Det är iallafall en negativ stress att vara arbetssökande. Dessutom börjar jag bli lite rädd att inte hinna med allt jag vill göra och allt jag vill få klart innan det är dags att lämna jorden. Nu är det väl långt dit, hoppas jag *ler*, men tiden går som sagt fort.

Igår blev det lite gjort iallafall. Jag satte upp julgardiner i köket, skrev julkort och skrev ner nattens dröm och reflekterade över de senaste 1½ månaders drömmar. Många av er som läser tycker kanske att det bara är bullshit. Det får ni tycka för vi är ju olika. Jag har fått så mycket tips, råd och hjälp av drömmarna så jag kan inte bara nonchalera det jag får till mig under natten. Det kan gälla beslut jag ska ta, kost och ibland bara hopp när det ser som mörkast ut. Nu har jag i över en veckas tid drömt varje natt och minns bara en liten del  av varje natts dröm. Antagligen det som anses som viktigt.  Ibland kan det alltså gå månader utan att jag minns några drömmar (drömmer gör vi ju alltid), men då inser jag att jag inte behöver minnas.

Jag satt alltså och gick igenom mina drömmar från oktober och fram. Från att det varit en till två veckor mellan de nedskrivna ihågkomna drömmarna eskalterade det alltså till att bli varje natt. Man kan tydligt urskilja hur det blir ljusare och ljusare om man säger så och nattens dröm var ju bara så skön. Då befann jag mig i en ny lägenhet och stora gula bokstäver framträdde undan för undan på himlen. Egentligen stod jag och tittade efter solen för att bestämma väderstrecken. Istället stod det med stora, gula, lysande bokstäver EXTRA EXTRA EXTRA på himlen. Just nu vet jag inte vad det betyder, mer än att det är väldigt positivt att drömma om himlafenomen.

Jag ska inte dra alla drömmar, men ifall det ändå kanske finns någon som tycker det är intressant, vill jag berätta om reflektionen och tolkningen och ändringen till det mer ljusa. I de tidigare drömmarna åker jag i flera drömmar buss. Tror till och med att jag berättade en av dem här på bloggen. Ibland vet jag inte vart jag ska, ibland kommer jag fram försent osv. Jag tolkar det som att jag följer med i livet som en passagerare. Någon annan styr min väg.

I någon dröm tror jag att någon gör saker åt mig, städar och bakar bla, vilket visar sig vara fel.
Ett tag efter den kom drömmen om trasiga lampan på skrivmaskinen som jag nämnde i ett inlägg, där jag av en lärare får rådet att "det fixar du själv ". Jag kan alltså inte gå omkring och tro att andra ska ändra min situation. Jag trodde inte att jag gjorde det, men omedvetet kan det vara så.

Någon natt efter den ska jag anteckna info om ett jobb, men upptäcker att vartenda block jag drar fram är fullt. Tolkning symboliskt... jag ser inga möjligheter. Hittar plötsligt ett tomt papper = nya möjligheter öppnas.

Drömmen här om natten, om olika sätt att dö på, trodde jag först inte var av någon betydelse. Men efter drömmen natten efter såg jag betydelsen. Om man inte är en sanndrömmare så  är död i en dröm ofta det motsatta...början på något nytt. Men min dröm var ju väldigt märklig med olika dödssätt, så min första tanke var att jag bar på obearbetade rester från mina föräldrars dödsögonblick som verkligen skiljde sig från varandra. Drömmen var inte obehaglig, men inte heller speciellt behaglig. Tills jag drömde om graviditet natten efter. Då insåg jag att de här olika dödssätten symboliserar att jag gör slut (dödar) tidigare faser i livet för att börja med något nytt.

I oktober drömmer jag att jag fött barn. Några veckor senare att en av mina avkommor är gravid och nu då sist att jag står framför en spegel och betraktar min tjocka mage och inser att jag är med barn. Tolkningen där kan vara att ett nytt område av min potential utvecklas, att nytt produceras omedvetet. Nattens dröm med himlafenomenet förstärker den tolkningen. Nu är detta bara en första reflektion. Hur det hela utvecklar sig ligger i framtiden, så frågan sant eller falskt går inte att besvara ännu. Men jag ser fram mot nästa år med hoppfullhet, kan man säga.

Innan sista avsnittet med Plura och gänget så skrev jag också. Flera sidor på mitt sista projekt. Ett projekt som jag mer och mer börjar tro på lustigt nog. Ingen tidigare, vad jag vet, har skrivit något sådant här. Men det är ju innehållet som bestämmer om folk gillar det eller inte och här är det tre olika personers alster som sätts samman och inget av det är någon sensation i litteraturvärlden. Avslutade kvällen med en fransk film, bara sisådär i brist på annat. Men den var bra. "Fjärilen" hette den och var ganska oförutsägbar. 


Idag blir det inget gjort. Tanken var att gå ner till förådet i källaren och leta bilder till en grej och kanske blir det så, kanske inte. Klockan är inte sex ännu. Fixa bilderna från senaste fotandet är en annan sak jag vill få ur vägen, vilket jag inte lär hinna ikväll. Garderobsrensningen finns också ständigt i huvudet *ler*.

Jag har iallafall varit ute i solen och kylan. Ja, det var rätt bistert om kinderna. Halt var det också. Gick med raska steg när jag plötsligt låg med näsan i backen. Nej, inte riktigt. Jag stod mest på knä. Man blir ju bara så överraskad och lite full i skratt. Lyfte huvudet med ett flin på läpparna för att se om någon sett mig. Ett yngre par går precis förbi mig och snabbt som attan vänder de bort huvudet. En bil saktar in för att när jag lyft huvudet, trampa på gasen och dra iväg. Jag reser mig, borstar av mig och går vidare mot pressbyrån som var mitt mål.

Längre fram går två slöjklädda, långkjolade kvinnor och plötsligt ligger den ena på backen. När jag kommit ifatt och hon rest sig får jag den där känslan att hon bör veta att hon inte är ensam. Jag har ingen aning om ifall de förstår svenska, men jag säger iallafall att jag nyss också låg på backen och visar och gestikulerar. Jag har väl aldrig fått så stora, glada leeenden tillbaka och en radda med ord jag inte förstår. Jag fortsätter i solen glatt leende själv, mot pressbyrån.

Varför pressbyrån kan ju den som är helt ny läsare fråga sig. Jo jag skulle inhandla Aftonblaskan med söndagsbilaga, där en viss Linnea figurerade. Jag valde alltså idag en annan pressbyrå än min vanliga. Det där snacket om att jag inte skäms över min hobby kan man ju ifrågasätta *ler*. Jag är förvirrad själv ibland faktiskt. Men är det mitt fel, eller är det samhällets som signalerar att  något är fel när man säljer sex? Att jag sedan inte bara gick in och köpte tidningen, utan även bananer och att jag ville ha en påse, säger väl också en del. Fast jag önskar ju att synen vore mer öppen, så att jag slapp känna så här. Nu tror jag att vi kommer dit, men vägen är lång.

Artikeln, reportaget.... vad man nu vill kalla det, var väldigt snällt och bra. Allt var som jag godkänt det och någon motstående åsikt från lagivrare eller radikala moralister fanns inte med. Min bok nämndes, men var tyvärr inte i fokus och ingen bild på boken som jag önskat. Malenas uttalande köper jag rakt av. Inget fördömande, inget om att jag ljuger osv. Redaktören Erika Scott skriver en notis inledningsvis i bilagan. Den finns även på den här söndagsbloggen. Inget fel där heller. Det är hennes erfarenhet. Visserligen tvivlar hon på mig som någon som trivs med det jag gör, men man ska inte köpa allt man läser, vilket hon då inte gör och hon känner inte mig. Tills man är överbevisad ska man gå på sin känsla och inte heller hon påstår att jag ljuger, som vissa politiker gör. Hon bara ifrågasätter. Det är bra.

Mindre bra är benämningen hora..men, men. Antalet barn jag har varierar från artikel till artikel. Nu sätter inte reportern rubriken.  Jag uppger aldrig antalet utan säger flera vid frågan. Jag tycker det är helt oväsentligt i sammanhanget, men har insett att det kan vara en fördel. Jaha två barn, då kan det inte vara xx som jag misstänkte. Ni fattar! Jag poängterade att jag inte vill glamourisera prostitution och det framgick rätt tydligt i artikeln. Vid förra artikeln i Expressen kunde man ju i motståndsrörelsen *ler*, läsa att jag just glamouriserade. Men så är inte fallet och vill man inte förstå vad jag menar så vill man inte.  Det här var iallafall helt okej och jag är nöjd ( ifall reportern läser bloggen).


Nu ska jag ta tag i helgens mail. Kollade förut och någon blir glad och en annan blir mindre glad. Personen jag trodde var en yngre förmåga, men som påstod han var i min ålder har en preliminär tid i veckan och jag ville ha slutgiltigt besked ca en vecka innan. Samtidigt hade jag återbud tidigare och den personen ville ha tid också i veckan. Jag noterade honom  på samma dag utifall den nya inte hörde av sig, vilket jag inte trodde.  Nu hade jag såg jag ett mail från den nya som såg fram emot besöket och hade en bra bit att åka. Så han är naturligtvis välkommen eftersom vi kommit överens om det. Den andra får jag försöka gottgöra på något sätt, fast han visste förstås om läget. Det är bara jag som är larvig och tycker synd om folk

Ni glömmer väl inte Wikileaks kl. 20.00 på tvåan?