SMÅ BEKYMMER och STORA PROBLEM

Vitklädd med ljus i hår....sexsäljarn Greta.

Jag visste ju att det var den 12:e igår och jag vet ju att efter tolv kommer 13 och jag vet också att den 13 dec är det Lucia. Ändå hade jag ingen tanke på det förrän jag suttit här en stund. Likaså kom jag på att jag glömde tända tredje ljuset igår och den elektriska staken i fönstret här i datorrummet har jag inte tänt någon gång i helgen.

Lite blase är jag, ändå kan jag känna en viss förväntan inför ungarnas ankomst i jul och katternas förstås. Förra julen fanns bara den ena som då förgyllde juldagarna för mig. Ägnade ett helt blogginlägg har jag för mig åt den där katten, som var unge då. Under året har den här katten fått en kompis, så i år har jag två att busa med. Lite kul är det också att planera klapparna till ungarna, planera maten, planera upplägget osv. Nu är ju jag en planeringsmänniska och har alltid tyckt att själva planeringen av vad det än må vara är det roligaste. Blir sedan resultatet skit (vilket det sällan blir) så har man ändå haft en rolig stund. Minns ni Ola Magnells "Cliff" ?  Men om man sjunker har man i och för sig, haft en och annan liten rolig stund. Typ något sådant gick texten. 

Nu har jag ägnat en bra stund åt att googla recept. Recept för laktosintoleranta, för veganer och för vegetarianer och recept på drinkar. Jag gör aldrig drinkar eftersom jag inte använder sprit själv. Men glögg är ju tjatigt när vi firar vår jul efter julafton, så kanske blir det någon form av drink innan maten. Fast ska prata med dem först. Risken är att de är bakis då juldagen här är traditionell utekväll och den infaller alltså dagen före de kommer hit. Lika lång stund har jag ägnat åt att googla bilder. Bilder till bakgrund till mina egna bilder. Så egentligen har jag förbrukat dagens ranson av datortid ha,ha.  Nej vars, jag har ingen sådan bestämd ranson.  Fast jag borde nog ha.

Egentligen skulle jag åkt ner till stan idag för den obligatoriska underskriften och för inköp på systembolaget till de kommande storhelgerna. Men i fredags låg ett brev i postboxen från myndigheten känd för sin långa framförhållning. Tisdageftermiddag är jag kallad att närvara på något som de kallar "regeringens satsning för att främja kvinnors företagande." Man får nästan lust att gråta. Vad ska jag där att göra som nyligen avvecklat ett femårigt företagande? Syftet är, står det, att det kan vara en lösning på min arbetssituation. Det är som ett skämt, ett hån. Som avslutning står, att kommer jag inte, så måste jag göra en nyanmälan för att på nytt få aktivitetsstöd.

Har jag något alternativ? Not. Tar således underskriften och inköpen i morgon istället. Turligt nog är morgondagens besök inbokad under förmiddagen, så jag slapp att lämna återbud. Alltid något *ler*. 


Jämfört med annat som händer.. hos oss och i övriga världen kan man inte likna mina problem och dilemman ens med en droppe. Jag tittade på programmet om Wikileaks  igårkväll, mest för att bli lite mer insatt. Jag har liksom inte engagerat mig nämnvärt i det de publicerat, så videon från Irak där soldater inväntar order för att få skjuta oskyldiga, har jag inte sett tidigare. Jag överdriver inte när jag påstår att jag fick kväljningar. Hur mycket hemskheter händer inte, som gemene man aldrig får reda på? Vi bara sväljer allt som politiker och regeringar säger. Vi tror de jobbar för allas välmående, fastän de egentligen bara ser till sina egna intressen. Jag tycker verkligen att det är bra att sådant här kablas runt och kommer till allas vetskap.

Tänkte inte länka så mycket, för det är liksom bara att läsa vilken tidning som helst. Men jag länkar till Camillas blogginlägg där både FRA och Wikileaks nämns. 

Det här var en vilsen man. ( Troligtvis är det han ) Vilsen i sin tro, vilsen på jorden. Han kom hit till sverige på 90-talet, från Irak. Gud vet vad han fått uppleva? Ju äldre han blev ju fler " konstiga" åsikter formades i hans hjärna. Religiösa åsikter, främst om Irakkriget.  Han vädrade dem på sin Facebooksida flera gånger. I lördags gjorde han slag i det, som han troligtvis ( i sin antagligen traumatiska och tromanipulerande hjärna) var övertygad om var det rätta. Tidigt på morgonen tog han bilen och körde upp till Stockholm. Väl framme går han till verket med vad han kanske, kanske tror är sin livsuppgift. Han placerar en bomb i sin bil, placerar bomber på sig själv, skriver ett mail till TT. Ja resten vet ni väl. 

Jag har ingen aning om hur en sådan här person tänker. Om han överhuvudtaget tänker på oskyldiga som befinner sig i närheten. Kanhända gör han det ändå, eftersom han låter det hända på en mindre gata istället för på den av julhandlande personer fyllda Drottninggatan. Jag vet inte. Tragiskt är det hur som. Mest tragiskt för de som åsåg det hela och för hans efterlämnande anhöriga.  HAX  skriver sina åsikter om det hela på sin blogg. 


När jag kollade efter Wikileaksvideon nu nyss, såg jag att 80 skådespelare, konstnärer, akademiker, politiker och artister i England, kräver att den iranska kvinnan Sakineh Mohammadi Ashtiani friges. Jag är glad att det fortsätter kämpas för rättvisan. Tänk om min önskan och många andras skulle slå in? Att hon verkligen friges. Då skulle jag börja tro på mirakel. Men det gör jag ju nästan redan *ler *

Mindre allvarligt, men ändå en form av orättvisa gentemot alla skattebetalare, är Correns artikel att vårdbolaget Capio som tar över hälften av Östergötlands vuxenpsykriatiska öppenavdelning, inte betalar skatt.


Innan klockan blir alltför mycket och innan jag tappar lusten, ska jag nu bege mig ner i källaren och leta gamla foton. Jag vill inte skriva vad jag ska ha dem till ifall, ifall någon avkomma läser. Man kan aldrig veta. Om det ska bli verklighet av min ide måste jag få det klart denna vecka.

Ingen sovmorgon imorgon, som ni kanske förstod av det tidigare skrivna. Egentligen ingen riktig sovmorgon nu förrän på fredag som det ser ut nu. Två helt nya förmågor får jag stifta bekantskap med denna vecka. De här tror jag står vid sitt ord och dyker upp som det är bestämt.

Jag tyckte Berghagen uttryckte sig rätt fint i lördagens "så mycket bättre".  "Vid alla möten blir man en del i varandras liv...för alltid.". Fint och sant, tycker jag.