REPORTAGET

Sista inlägget för idag. Gud, så kreativ jag varit *ler* och fötterna är någorlunda okej trots mycket sittande. Hoppade lite mellan valkanalerna på tv. Tyckte ettan var bättre än fyran. Det går bra för SD tydligen. Det kan ju bli lite problem om inte Sahlin ändrar sin inställning. Men, men många distrikt är kvar att räkna. Än så länge är det inte så intressant.

Fick telefon tidigare angående gårdagens reportage, som jag snart ska skriva lite om. Personen känner mig rätt väl och har väl inte riktigt samma syn på det hela som jag. Men det som var bra var att personen skulle inte känt igen mig om inte någon annan, mer upplyst person informerat. Några mail har jag även fått såg jag nu förut. Bland annat från någon som träffade mig för fem år sedan. Inget namn, så jag vet inte riktigt om det var i hobbyn eller den seriösa verksamheten. Iallafall ett väldigt fint, positivt mail som gjorde mig glad. Han skrev lite om sin upplevelse hos mig och att han nu efter att ha läst reportaget förstått bättre varför han kände som han gjorde.

Jaha, hur kan man då vara så dum att man hänger ut sig själv i lokaltidningen? Bakgrunden är att tjejen som gjorde reportaget kontaktade mig. Eftersom det var lokalt hade jag förstås en del "krav". Fast det har jag egentligen för det mesta. Jag trodde faktiskt inte först att det hela skulle bli godkänt för publicering då jag vet correns inställning sedan långt tillbaka. Men vi träffades och pratade i många timmar. Jag vill ju gärna få ut min syn på prostitution och att det är väldigt komplext och att debatten är enormt ensidig och att politiker kör över de som det handlar om. Troligtvis av rädsla för att folk ska få en annan uppfattning än den de förmedlar.

Fördelen med att figurera så här eller att medverka i skolarbeten mm, är att man når så många. Dels de som gör arbetet, de som finns i deras omgivning och så de som tar del av resultatet. När tjejen frågat det mesta och jag pratat mig hes (nä inte riktigt) så tror jag att hon använt upp ett halvt collegieblock. Stackars henne, tänkte jag som ska strukturera upp det där. Efter några dagar fick jag ett första utkast, som jag då ändrade en del i. Det säger sig självt att en oinsatt person inte kan bli insatt sådär huxflux. Men som så ofta sker när man börjar intressera sig för något, så blir man mer och mer nyfiken. Så också hon. Det kom länkar på både det ena och det andra. Jättebra, för en del hade jag inte läst.

Det journalistiska jobbet och utformingen kunde jag inte lägga mig i, men texten ändrade jag sedan ännu en gång. Fortfarande var jag osäker på om det verkligen skulle bli något. Tid för fotografering bestämdes. Det var så himla kul. Nu användes inte alla de bilder som jag sedan godkände. Ska höra om det är okej att använda dem här på bloggen vid tillfälle. Vissa är riktigt bra. När även fotografen sa att det kan stoppas i sista stund, så hörde hon sig sedan för och fick ett okej från hösta ort. Inte bara från bilagans redaktör. Fick sedan förfrågan om jag ville vara med på deras webtv. Men där gick gränsen. Alldeles för avslöjande. Språk, gester, kroppsspråk mm och efter kvällens telefonsamtal inser jag än mer hur min hobby indirekt kan drabba andra. Det är ju så himla snett.

Ibland vill ju media att om man skriver positivt om prostitution ska man även ha med det motsatta, eller uttalande från "experter", vilket jag också förberedde henne på. Men jag förstår ju att hon redan från start hade en bild av hur hon ville ha det här, så hon löste det med en radda kommentarer från olika personer. Jättebra. Av femton kommentarer är det fem lagivrare *ler*.

Vi hade en hel del mailkontakt och jag tänkte i mitt stilla sinne, hur sjutton ska hon få plats med allt. RFSLs och FAST nätundersökning kom ju ut mitt i, så det var viktigt att få med också. Många sidor blir det, skrev hon. Och många sidor blev det. Herregud. Men oavsett om det som nu var jag som figurerade, eller om det varit någon annan frivillig sexsäljare så måste jag erkänna att det blev kanon. Kanske, kanske har man fått någon att tänka till ännu en gång. Dessutom fick jag ju lite reklam för min bok.

Igår när jag vaknde vid halv ett tog jag en promenad och gick vägen om pressbyrån. Det är nog första och sista gången jag figurerar på en löpsedel ha,ha. Men det är ju typiskt att Corren väljer att skriva som de gör. Turligt nog är just det med i intervjun. Tanken var ju och är oftast, att få med de flesta tokiga argument från motståndarna...sälja sin kropp, din dotter, maktperspektivet och naturligtvis få bort fördomen att de flesta (alla) som säljer sex är missbrukare, traumatiska, destruktiva. Hade förstås inte kameran med mig då. Men tog cykeln senare på eftermiddagen för att knäppa ett kort.

Jag inhandlar ett ex av nämnda tidning och ser på hemvägen att jag även finns på tidningens framsida med samma text ungefär. Trots att jag vet att inte journalisten är inblandad i det här, så börjar jag ändå bli smått irriterad och närapå rädd för vad som ska visa sig när jag öppnar tidningen. Man kan ju aldrig vara hundra procent säker. Men jag var i det här fallet 99 % säker. Ändå kom känslan.


Medan kaffet rinner ner bläddrar jag fram bilagan. Kul att få pryda hela dess framsida. Dessutom med en bra bild. Ska byta klocka bara nu. Har ett gäng i skåpet då jag är klockfobiker. Men upptäckte att batterierna lagt av på alla som är av större modell. Måste ha stor urtavla så jag ser. Nu har jag en av mina första klockor som man drar upp manuellt. Parentes. Jag fortsätter.

Tar med tidningen och frukosten till soffan. Spännande, spännande. Det skulle ni också ha tyckt. Bläddrar upp och ser en notis om reportaget av bilagans redaktör. Får man njuta av att sälja sex? har hon som rubrik. Jag har ställt hennes förutfattade meningar på ända och hon avslutar med att jämföra med om jag varit en man. Skulle hon reagerat annorlunda då? Bra fråga kan jag tycka *ler*.

Passande nog kommer först en artikel med Kim Anderzon.. Att njuta är viktigt. Sedan, jättekul tycker jag, en artikel om att se när någon ljuger. Jag ser ju Lie to me, där hans specialitet är att se när någon ljuger. Sedan ett uppslag om väskor och sedan kom det här.

Det var ju en fantastisk fin förmiddag när vi fotade, med sol och motljus och miljön gjorde ju sitt till. Här sitter jag på en trappa och jag vet inte hur många kort som togs i den här trappan. Jag skulle titta rakt på honom utan att kisa eller blinka. Totalt med alla kort som togs måste det varit ett eller några hundratal minst. Tre kameror växlade han med och jag njöt som fisken i vattnet. För tio år sedan skulle jag kanhända känt mig obekväm, men efter alla kort jag tagit på mig själv har jag väl lärt mig något. Skit vore det väl annars.

Sedan kom då första uppslaget med själva intervjun. Jag har scannat in de här bilderna och parat ihop dem på photoshop, så hela bilden på mig syns inte. Men det är också en bra bild. Tyvärr blir det ju så smått så själva frågorna och mina svar kan ni inte läsa. Men jag kan garantera att det är bra ha,ha. Boken kom med här också.

Över det här uppslaget ligger då kommentarerna från femton olika personer. Petra Ö, Dodillet, Camilla L, Ask, Skarhed, Schyman för att nämna några.

På nästa uppslag fortsätter intervjun. Inte lika bra bild, men anonym, så på så sätt är den bra. Här nämns då även nätundersökningen. Totalt sex sidor. Tack Carina för ett kanonbra jobb och tack Johnny för jättebra bilder. Det krävs lite mod för att våga sig på ett sådant här reportage (menar nu inte mig) och jag hoppas responsen blir positiv. Själv är jag tacksam för att jag fick ett tillfälle att föra ut min verklighet.

Ja, naturligtvis ett tack till Sigvardsson också som tillät publiceringen. Rätt ska ju vara rätt. Nu ska jag svara på de nya mailen, innan jag slänger mig i soffan med benen i högläge och kollar vilken statsminister vi får dras med i fyra år. Ingen av de tänkbara vill ändå inte avkriminalisera frivilligt sexköp. Att det ska vara så svårt?!