DET BLIR INTE ALLTID SOM MAN TÄNKT

Nää...ibland går livet sin egen väg. Egentligen gör det det ganska ofta, men då på ett mer positivt sätt. Om det här är positivt vet jag inte just nu. Det är säkert en mening med det här, som med det mesta. Det är bara svårt just nu att se den.

Jag är alltså fortfarande hemma. Strax efter elva när det började bli dax att packa ner de provade och framlagda kläderna och så småningom dra sig mot bussen för att sedan hoppa på en annan buss för vidare färd mot huvudstaden, kollade jag båda mina mailboxar en sista gång innan jag skulle stänga av datorn. Måste säga att det var en himla tur att jag gjorde det.

Ett precis inkommet mail från kvinnan som håller i utbildningen. Rubriken: För få deltagare, kursen inställd. Ja, eftersom luften nästan gick ur mig så krävdes ett antal djupa, lugna andetag *ler*. Insåg att vad jag än tycker om det hela, vad gäller sen info mm, så hjälper det liksom inte situationen ändå. Men ska man verkligen bara gilla läget, så som jag oftast gör? Jag vet inte. Det är inte första gången i mitt långa liv som jag tappar förtroendet för människor. Myndigheter, enskilda, vänner, kunder, släkt. Jag tycker inte man kan lita på någon snart.

Nu tyckte jag mest synd om 08-ungen som sett fram emot mammas besök. Jag tänkte faktiskt först att åka ändå, för hennes skull. Men hon är ändå vuxen och det skulle bara innebära en kvälls samvaro och en natts sovande. Hon jobbar sedan hela helgen och jag skulle då boka och betala för ny biljett för hemfärd som i morgon bitti. Kändes lite överdrivet och det tyckte dottern också.

Jag mailade kvinnan efter andningen iallafall och bad om återbetalning av de tusenlappar jag betalat. Det fick jag okej på, så det enda jag förlorar är en kväll med dottern, bussutgifterna och så förstås nya kunskaper. Dessutom får jag nu tänka om i mitt arbetssökande.

Det vore löjligt att påstå att jag inte blev besviken. Helt klart blev jag väldigt besviken och kläderna ligger fortfarande framme på sängen och på köksbordet ligger bok, anteckningsblock, biljetter mm kvar. Men solen sken och termometern visade 19 grader plus. Jag tog på mig ett par gamla jeans. Valde en gul tröja för att få upp humöret, tog kameran och gick upp till skogen. Naturen har alltid en lugn och energifylld inverkan på mig.

Ingen promenad för motionens skull alltså. Utan för välbefinnandet. Sätta sig på en sten med ansiktet mot årets kanske sista livgivande solstrålar. Krama ett träd och känna hur energi och kraft fyller ens kropp och själ. Ta en tur upp på mitt lilla berg, lyssna till naturen, till prasslet i buskarna av djur jag inte ser, till fåglarnas läten, till bladens viskande och känna solens värme.

Hitta bra ställen att palla upp kameran på så den inte åker i backen som den gjorde en gång idag. Posa lite framför kameran i hopp om att något kort går att använda till bloggen. Man känner sig som ett med naturen, samtidigt som man inser sin litenhet i denna stora, stora värld.

Eftersom det nu inte blev något vin hos dottern med sambo, tyckte jag när jag kom hem, att jag gott kunde öppna en flaska jag fick för ett tag sedan av en kund (för väl presterat arbete ha,ha ). För att ytterligare betyga min (och allas ) betydelse och viktighet på jorden hällde jag det i ett fint glas jag fick i 40-årspresent och som jag aldrig använder. Kristallglas med hög fot. Det är liksom ingen ide att ge mig "dyra" saker. Det uppskattas inte så som det kanske borde göras. Vid samma tillfälle fick jag presentkort på en ansiktsbehandling. Det presentkortet kastade jag vid sista flytten. Jag fixar liksom min ansiktsbehandling själv och till vin funkar Ikeas billiga 1dl glas alldeles ypperligt bra. Men idag offrade jag då ett glas av finare märke, för att jag just idag tyckte att jag var värd det.

Lite självömkan *ler*, men man åker ner en bit när man tappar förtroendet för mänskligheten. Kanske vågar jag mig på ännu ett glas till mailsvaren. Såg förut att Alliansen inte fick egen majoritet, för att plötsligt hoppa till annat. De rödgröna plus Sverigedemokraterna - fick 1 922 röster fler än alliansen, totalt sett. Samtidigt är det knas med en del valsedlar tydligen. I Värmland har ett 70-tal röster klassats som ogiltiga på oklara grunder. Konsekvenserna kan bli stora eftersom ett mandat till alliansen hängde på ynka sju röster. Kanske blir det omval i Värmland. Kanske inte. Det är liksom ingen ordning på något och ingen kan man lita på verkar det som.