SKRYT eller/ och SYND OM

Fotbad, nagelklippning och telefonsamtal blev kvar på gårdagens lista. Samtalet tog jag tag i när jag kom hem i eftermiddags liksom att klippa av naglarna så att jag ev kan massera i morgon utan att skada personen. Någon kalkbrist har jag svårt att tänka mig att jag skulle ha, med dessa snabbväxande stenhårda naglar. Byta soppåse och klippa naglarna är nog det mest trista som finns. Tror att jag sagt det förr. Fotbadet tar jag till Medium i kväll. Sedan kan jag känna mig nöjd. Ett tag.

Kunde inte låta bli att testa att lägga på bakgrund på ett av fotona. Det smakprovet ser ni här. Nej då, alla fotona kommer inte att ha löv som bakgrund. Några kanske jag bara beskär och låter vara som de är. Det tar ju sin lilla tid att få till kanterna på motivet (alltså mig). Men har man gott om tid är det rätt kul.

Besöket idag gick strålande, trots borttappat mail. Tanken att låta nästa vecka bli lite lugn har redan gått i stöpet. Men det är svårt att säga nej ibland, när man inte vill säga nej. Så det blir dubbelt några av dagarna, men det är olika personer (förstås), olika karaktärer låter bättre och olika karaktär på mötena och bara gamla kända bekanta. Ytterligare en gammal bekant ringde och tänkte tråckla in sig också han. Vissa gamla bekanta ringer eller smsar och då på min extramobil. Samtal på hobbymobilen svarar jag däremot aldrig på. Tog tillfället i akt här för att poängtera det ytterligare en gång. Många pip är det även på hobbymobilen stundtals, men vartenda samtal raderas, eftersom tydlig info framgår på hemsidan.

Iallafall blev jag tvungen att säga nej till den här personen, för någon måtta får det ju vara. Vi hittade en annan tid, så nu är jag fyra veckor fram och bokar. Gud vad hon skryter, tänker en del. Tja..skryter och skryter. Det är väl en tolkningsfråga. För mig är skryt detsamma som att framhäva sig själv och tro att man är förmer än andra. Det är inte riktigt det jag gör, utan jag berättar hur läget är nu....för mig. Om fyra veckor kan det komma två veckor med endast ett fåtal intressenter och då berättar jag det läget. Stackars henne, kanske man tänker då.

Sedan kan ju den tiden komma då jag plötsligt jobbar 8-16 och inte har tid att träffa en jäkel och då är det synd om mig. För att inte tala om kunderna ha,ha. (det var skryt)

Synd om var det även om damerna som jag läste om i morse. Väninnor som sammanstrålade för att prata om och visa varandra kort från sin gemensamma resa och för att spåna på ny resa. Medan de satt på altanen och hade det trevligt och gemytligt passade någon på att öppna ytterdörren och norpa åt sig tre handväskor från hallen.

Inte lite fräckt, anser då jag. Att folk vågar? För struntpengar, för hur många äldre damer, som jag räknar med att detta var, har mycket kontanter med sig i en handväska idag? I mitt huvud måste det vara småungar som peppar varandra och som vill ha lite spänning. Jag kan förså euforin när de lyckades. Sensmoralen måste väl bli: Lås alltid din dörr.