
Här sitter jag. Har nyss satt mig här. Bara lagt in bilderna från dagens fotande och kollat in mailboxen innan jag gick in hit till min kära blogg. Det lustiga idag var att jag kom in hit utan att logga in mig. Trots att jag inte varit här sedan i tisdags. Igår bloggade jag ju från den lillalilla. Även om jag glömde att logga ut så hänger inte inloggningen i tills nästa gång man startar datorn.
Jag cyklade iväg iallafall och gjorde det jag skulle. Riktigt skönt väder har det varit idag och till och med sol mellan varven. Ångrade att jag inte tog på mig solglasögonen, för det vimlade av insekter i luften. Gällde att ha mun stängd också. Efter uträttat ärende tänkte jag att jag cyklar väl så får jag se om jag hamnar mitt bland alla bilarna på Industrigatan. Någon cykelväg fanns ju inte, men väl en liten, knögglig trottoar där jag susade fram, så det gick vägen även det och nu har jag massagekräm så jag klarar mig ett tag.
Det första jag ser när jag klivit in är cykelsadlar. Visst ja, tänkte jag, jag behöver ny sadel till den andra cykeln, så snappar åt mig en. När jag går förbi bygg kommer jag att tänka på Mankell som jag såg på nyhetsmorgon i Stockholm dagen efter Lundell. Han hade hörselskydd för att stänga ute ljuden omkring sig. Här håller jag ju stundtals på att bli galen på alla ljud överallt, så snappade åt mig även ett sådant. Alltihop, med massagekrämen inräknat, gick på under 500 kronor. En bra dag.
Var på väg att blogga tidigare, efter frukost och förmiddagssurfet. Men tog tag i annat istället. Orsaken att jag ville blogga då var alla funderingar som ploppade upp efter datorsejouren och som jag då förhoppningsvis skulle bli av med om jag skrev av mig här. Så ni kanske kan vara glada att jag inte gjorde slag i saken *ler*. Bara lite kort om hur mina tankar gick. Man läser dagligen om misstag inom vården, om mat som körs massor av mil för att inte komma fram förrän veckan efter, om vårdcentralpersonal som tror sig vara allsmäktiga och intalar den sjuka att ta en alvedon så blir du frisk, för att nästa dag vara döende, om att mer auktoritet i skolan ska ge bättre elever (skolaga och skamvrån är inte långt borta), om hur totalt maktlösa väldigt många är pga tokiga regler och ej genomtänkta förbud, om hur våldsbrott begångna av väldigt unga verkar öka, om lurendrejerier inom handeln osv osv.
Jag minns inte riktigt nu hur tankarna bollade runt i skallen och så viktiga var de inte så att jag skrev ner dem. Jag gick ut istället och rensade bort dem. Men jag tänkte iallafall att vårt samhälle blivit totalt snett. Egentligen har vi ingen välfärd längre som bygger på individens behov och komna ur empati och medmänsklighet. Allt idag handlar om pengar. Sjukvård, skola, omsorg beror på hur mycket var institution kan roffa åt sig genom minsta möjliga åtgärd.Eller spara. Människan, individen, den sjuka, eleven är ett ting. De ses sällan som en mänsklig varelse med önskemål, behov och individuell hjälp. Även om en del personal inom skola och vård vill agera annorlunda, så har de inget annat val än att följa direktiven. Vilket naturligtvis ger samvetskval, ångest och dåligt välbefinnande hos de som ska vara en resurs.
Ja, jag hade en lång monolog med mig själv i skallen. Jag tycker så mycket, om så mycket och har sådana geniala lösningar, tycker jag själv. Jag började tänka på annat istället. Massagekräm tex.
Jag har nu bara en halv flaska kvar ungefär och har tänkt sedan jag öppnade den, att jag måste ge mig iväg och inhandla nya. Men massageutbildningen där jag köper dem ligger lite avigt till nu när jag inte har bil. Inga bussar som stannar där och för långt att gå. Cykla är enda alternativet, men jag visste inte om det fanns cykelväg dit. Eftersom jag varit ledig idag för att uträtta ett ärende som jag också tänkte cykla till, kom iden att slå flugor i en smäll. Egentligen skulle jag gjort det igår, men då dagens inbokade besök ville ändra till som igår, så bytte jag dag bara.
Jag cyklade iväg iallafall och gjorde det jag skulle. Riktigt skönt väder har det varit idag och till och med sol mellan varven. Ångrade att jag inte tog på mig solglasögonen, för det vimlade av insekter i luften. Gällde att ha mun stängd också. Efter uträttat ärende tänkte jag att jag cyklar väl så får jag se om jag hamnar mitt bland alla bilarna på Industrigatan. Någon cykelväg fanns ju inte, men väl en liten, knögglig trottoar där jag susade fram, så det gick vägen även det och nu har jag massagekräm så jag klarar mig ett tag.Uppförsbacke på tillbakavägen. Bra för benen tänkte jag, där jag trampade på sittandes och med treans växel i. Fanns inte en enda vare sig gående eller cyklist, mer än jag. Men naturligtvis massor av bilar som swischade förbi. Kändes litegrann som om jag drömde. Vet inte om ni har upplevt sådan känsla någongång.
Varför treans växel kanske någon undrar? Jag visste inte själv om det förrän mojen som fixade bakhjulet i början av sommaren sa det. Det här är från början en treväxlad cykel som jag köpte för en billig penning av ena systeryster för 7-8 år sedan, efter det att den mormorcykeln jag då hade blev slaktad av någon rastlös, uttråkad person. Jag cyklar ju helst på gamla oväxlade cyklar, men kunde förstås inte motstå erbjudandet. Nu hade jag inte behövt oroa mig över att cykla med växlar *ler*, för efter någon vecka var växelvajern avklippt. Sedan dess har jag tydligen cyklat med treans växel i. Det förklarar varför jag tyckte den andra cykeln jag införskaffade förra sommaren efter min vurpa och ekrar som hängde huller om buller, var så lätt att trampa.
Nåväl, när jag ändå var ute och trampade i varmt, stundtals soligt väder, så kunde jag lika gärna svänga in till Biltema för att köpa nytt fotopapper då det jag hade var för tjockt för skrivaren. Det är inte så mycket foton jag skriver ut, utan mer cd omslag och efter avvecklingen av företaget är det inte så mycket sådant heller. Men jag måste ha hemma ifall.
Det första jag ser när jag klivit in är cykelsadlar. Visst ja, tänkte jag, jag behöver ny sadel till den andra cykeln, så snappar åt mig en. När jag går förbi bygg kommer jag att tänka på Mankell som jag såg på nyhetsmorgon i Stockholm dagen efter Lundell. Han hade hörselskydd för att stänga ute ljuden omkring sig. Här håller jag ju stundtals på att bli galen på alla ljud överallt, så snappade åt mig även ett sådant. Alltihop, med massagekrämen inräknat, gick på under 500 kronor. En bra dag.I morgon är det fredag igen. Det är otroligt så fort veckorna far fram. Lite undantag från mina vanliga principer i morgon, vilket innebär sovmorgon även då, viket i sin tur betyder att jag kan vänta med hårtvätten tills imorgon. Jag har inte kollat vädret i helgen. Men ifall det någon av dagarna blir som idag, då måste jag se till att få årets sista bad (eller nästsista). Gick förbi en fontän igår i stan och fylldes av känslan och längtan efter att omslutas av vatten. Mycket vatten och ute i det fria.
Naturligtvis har jag funderat över varför jag är galen i att bada. Eller galen är nog fel. Det räcker att befinna sig vid vatten och veta att jag kan hoppa i om jag vill, om det så bara är ett snabbt dopp. Men hav och vågor är jag galen i. Då kan jag ligga där och guppa eller bli översköljd av vågorna hur länge som helst. Jag har inte kommit fram till någon lösning än. Men jag tror inte att det är livmodern jag vill tillbaka till iallafall, vilket skulle kunna vara en logisk förklaring. Jag vill ju ha space både i vattnet och i övrigt och det är det nog inte (eller var) i en livmoder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar