LUST, MÖTEN och REGN

Man klarade av den här dagen också. Nu är det bara en dag kvar på den här veckan. Kan inte påstå att jag var så värst på hugget när klockan larmade 7.15 i morse. Låg och önskade att jag skulle få återbud till dagens inbokade och ångrade nästan att jag inte lät den här dagen fått vara tom som jag tänkt från början. Men det var så dags att ångra då.

Dagens besök var en person från begynnelsen av min karriär. Vi ses väl sådär 2-3 gånger per år. Han har en bit att åka och det är alltid svårt att få till tider som passar oss båda. När han så sms-ade för några veckor sedan om just denna förmiddag och jag inte hade något annat inbokat, hade jag inte hjärta att säga nej. Då visste jag inte heller att jag skulle iväg på annat på eftermiddagen.

Så jag kravlade mig förstås upp, drack mitt kaffe, åt mina mackor, gjorde min runda på datorn lite snabbt, kletade på mascara, drog kammen genom håret, tog på mig samma kläder som igår och traskade iväg med ett positivt tänk. Det är ju kul att träffa de här gamla bekanta som de faktiskt är efter alla dessa år, även fast det som idag tog emot. Nu tog ju motståndet slut så fort han steg innanför dörren, vilket jag nog också visste långt där inne att det skulle göra. Han lockade som vanligt fram både min lust och spelevinken i mig, så i efterhand kan jag tänka att jag skulle ångrat om jag inte träffat honom som idag.

Det jag väl egentligen vill ha sagt med det här är, att fastän jag ibland träffar män för intim samvaro efter överenskommelse så betyder inte det att jag vaknar med lust, längtan och kåthet i mig. Precis som i ett parförhållande så krävs två för att mötet ska bli så bra som möjligt för båda. Skillnaden är, att hade det varit i en relation hade jag kanhända sagt nej, jag har ingen lust. Utan viljan att ens få lust. Vid en avtalad överenskommelse som idag, måste jag ta fram viljan till att få lust och för mig är det inte så väldigt svårt eftersom sätten, handlagen etc att få mig till njutning är så olika. Med en person jag känner utan och innan skulle det inte vara lika lätt att ha lust att få lust.

Svamlar jag väldigt nu *ler*? Kort och gott variation förnöjer. Så tror jag även många av mina kunder tänker och kanske de flesta sexköpare. Man är ingen avart, ingen brottsling, ingen maktlysten utnyttjare eller onormal för att man tycker så. Antagligen har ni liksom jag läst om sossarna som togs på bar gärning i Stockholm i en LO lägenhet tillsammans med två prostituerade.

Jag såg rubriken som hastigast i morse på MSN startsida och klickade in mig för att läsa. Nu ikväll var jag inne på Aftonblaskan och kan inte annat än tycka att folk ska sopa rent framför egen dörr innan de spyr ut sin avsky på något så naturligt som sex. Här fanns inget tvång med i bilden. Vuxna personer avtalade om en stunds sexuell samvaro och det tar hus i helvete. Om de inte betalat, skulle det varit lugnt då? Vad folk gör på sin fritid anser jag att arbetskamrater och andra ska ge totalt faan i. Varför ska (framförallt vi kvinnor) piskas av staten att ha gratis sex med män? Det här ljuset jag ser stundtals, det släcktes nu ganska snabbt.

Jag kunde inte låta bli att gå in på Poliometern för att se vilka som bloggat om det hela. Jag orkade inte att klicka in mig på en enda av bloggarna just nu. Det räckte att läsa det lilla som visas där från varje blogg. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt och som jag sagt det här, men jag vill inte vara med i ett sådant här samhälle. Det är inte jag som är onormal, det är fel på omgivningen jag vistas i.

Nu återgår jag till normal andning och fortsätter med min dag efter besöket, som då dagens bild får symbolisera. Tar bussen ner till stan för det inbokade mötet. Pratar med en stilig man när jag väntar på bussen om hur det mörknar på och om vilket håll det kommer att ta och bla bla. Naturligtvis sätter han sig sedan bredvid mig, trots många lediga platser. Jag har väl inget emot det. Kanske är det naturligt för vissa, att har man påbörjat en konversation så fortsätter man den även på bussen. Men jag fick känslan av att han försökte stöta på mig, vilket kan vara helt fel i och för sig.

Nåväl, när jag klev av i stan så vräkte det ner. Paraply hade jag i väskan, men skorna var inte gjorda att plaska i vattenpölar med. Jag kunde lika gärna ha gått barfota. Efter en tio minuters promenad kliver jag in dit jag ska och möts av en oförstående person. Den person jag skulle träffa hade gått hem för dagen.

Inom mig svor jag ve och förbannelse, för det här är så jäkla dåligt. Förstå att jag tar det som ett skämt när Reinfeldt nu pratar om jobbcoacher och allt vet vad för att få bukt med arbetslösheten. Fråga de som har erfarenhet av dessa coacher. Det är ett spel för gallerian i allra högsta grad. Dessutom ett spel som kostar samhället pengar.

Personen som var där, var nog lika oförstående som jag och honom tyckte jag mer synd om. Han tog iallafall sin mobil och ringde upp den jag avtalat träff med och som jag sedan fick prata med. Hon hade glömt att föra över min tid till sin kalender och vi kom överens om ny tid. Det här är alltså inte första gången jag måste rätta mig efter andras tider och andras misstag. Det blir, känns det som just nu iallafall, en bok framöver om hur det är att vara arbetssökande. Antagligen är jag bara i fas ett ännu. Herregud.

Ut igen och plaska i vattenpölarna. Köpte två stora vitkålssallader på en pizzeria för att jag var så sugen på vitkål. 11 minuter innan bussen skulle gå hem igen. Istället för att vänta tänkte jag att jag tar banken så kanske det blir lagom till nästa buss. Jag växlar lite mellan bankkontoren och betalar lite nu och lite då av de manuella utgifterna. Kanske dumt att skriva på en blogg men så är min strategi.

Måste säga att det inte var lätt att kryssa mellan massa folk med paraplyet och till råga på allt var det tält överallt där jag gick, så framkomligheten var inte speciellt stor. Tälten hör ju till stadsfesten och det var krimskrams blandat med kläder blandat med mat, blandat med bakverk. Jag gav upp och tänkte att får jag vänta 18-20 minuter igen på bussen så får jag väl göra det. Nu hade jag tur, för när jag gjort det jag skulle och var framme vid hörnet till busshållsplatsen så stod bussen inne och på väg att åka. Ner med paraplyet och fart på benen och chauffören väntade in mig.

Hemma vid halv fem och då ser jag hur tygväskan jag hade min berömda pärm i (som handlar om min tid som arbetssökande) är alldeles våt i botten. Jag hade även lagt vitkålssalladerna där, men i plastpåse. Nu hjälpte inte plastpåsen så mycket för locket till ena salladen satt inte helt ordentligt på. Pärmen klarade sig eftersom tyget sugit upp vätskan. Nu är väskan tvättad och salladen uppäten. Den andra tänkte jag ta till tv-n i morgon.

Hur morgondagen blir vet jag inte så mycket om. Jag vet vad jag ska göra, men inte hur det faller ut. Klockan larmar en timma tidigare än idag iallafall. Sedan masserar jag och efter det cyklar jag iväg till ett annat möte och räknar inte med att vara hemma före halv fyra - halv fem. Det mötet kanske jag skriver mer om en annan gång, beroende på vad som blir av det. Vad resultatet än blir av det, så tror jag att själva mötet blir kul och bra. Men håll tummarna att jag slipper cykla i regn.