JAG SKA, JAG BORDE, JAG MÅSTE

Söndag och helgen snart slut...igen. Försöker beta av listan som enbart är för idag. Ska det överhuvudtaget bli något gjort av allt jag har i huvudet så måste jag helt enkelt punktera ner det. Men inser att jag lär inte hinna med alla punkterna vilket förstås ger en stresskänsla. Men vissa saker måste jag bli av med. Har tex haft en pappershög på köksbordet hela veckan som jag borde tagit tag i förra veckan och fått iväg som i fredags senast. När det sedan slog mig att det inte spelar någon roll om jag postar det på fredag eller idag söndag så blev det ju lugnt ett tag, tills idag. Nu är det mesta klart, fattas bara en liten passus som jag ska skriva och dra ut. Men det lär inte komma iväg förrän i morgon.

Vulkan är en annan sak jag inte kan skjuta upp längre. Borde fått specifikation nu med köpta böcker och kontosumma. Ringde banken där jag har bokkontot dit de ska föra över från vulkankontot, men det var inget överfört. Är det något jag hatar så är det att tjata. Speciellt tjata om saker som är bestämt och övertalat. Enligt hemsidan (för kollat så jag verkligen vet) så ska man få det var tredje månad och jag har även mail från då boken gavs ut, där jag fått besked vad som gäller. Räknat från april så har det gått tre månader med råge. Jag kan inte heller se mitt konto på vulkan eftersom jag av någon orsak som han sa i telefon och som jag glömt nu, inte är med på deras hemsida. Kanske var det för att jag inte ville sälja min bok på vulkan till överpris. Fanns ingen mening ansåg jag, då den finns hos nätbokhandlare.

Nagelklippning, hårtvätt och fotbad är en annan punkt. Men det får bli när det mesta andra är klart och datorn är avstängd. Ett halvviktigt telefonsamtal bör jag ta mig tid med. Men troligtvis skjuter jag upp det, för vill ha ro i skallen då och kunna prata i lugn och ro utan tankar på allt annat jag borde göra och då är med all säkerhet klockan så mycket att det är för sent att ringa.

Blogga och rensa mailboxarna står förstås också på listan. Det är det som står på tur nu. Var inne och kollade mailen och upptäckte att ännu ett mail på inbokad är borta. Han kommer i morgon och jag går väl efter noteringen jag gjort i kalendern så ingen fara med det. Fast stör mig att det ska vara så svårt att ha koll på mailen när jag inte längre kan se vilka som är adressaterna efter det att jag flyttat mailen till respektive mapp.

Besök som sagt i morgon och hela nästa vecka är lite överambitiöst planerad. Ibland blir det bara så. Får ta det lugnt veckan därpå istället. Bara gamla kända nästa vecka om än några som det är år sedan jag såg. Två av dagarna har jag dessutom också privata saker inbokade. Det är inte utan att jag nästan längtar till nästa helg *ler*. Då ska jag iallafall försöka få lite gjort på skrivprojektet.

Startade denna söndag med intervall korta svängen. Sedan frukost och pappershögen och långt samtal med exet. Nu sitter jag då här för att få det sista till pappershögen gjort och blogga och besvara mail och ditten och datten. Har ett antal tavlor på golvet här som jag också skulle vilja få ordning på och förpassa dit de ska vara. Har även photoshop öppet för tog lite kort igår som jag vill och ska fixa och sortera in i mappar för att sedan radera originalen. Plockade med mig lite olika kläder hem i fredagskväll efter besöket utifall jag skulle få lust att åbäka mig framför kameran.

Varför gjorde jag inte lite igår? kan ju vän av ordning fråga sig. Men det är skönt att ha en dag utan måsten och utan egna ställda krav. Är det dessutom som det var igår varmt och sol mellan varven och man vet att sådana dagar när som helst kan vara ett minne blott, då är det nuet som gäller fullt ut. Iallafall om man kallar sig Greta Garbo.

Så igår läste jag ut boken till frukosten. Tog sedan med mig pumpen ut för att pumpa cykeln jag helst åker på, med tanken att åka iväg till badet. Jag märkte när jag cyklade i veckan att det var väldigt lite luft i framdäcket. Nu pumpade jag då för fulla muggar i ny luft. Men jag tyckte inte det blev så stor skillnad. Troligtvis är det antingen punka eller ventilen. Punka är inte otroligt då det är skit att cykla i stan. Ligger glasbitar överallt som man får väja för.

Skit, tänkte jag och ju mer solen strålade och ju svettigare jag blev desto längre ner åkte mitt humör. Jag SKA bada, om jag så ska gå 1½ mil x 2. In med pumpen, tog fram skiftnyckeln och slet åt mig sadeln till den andra cykeln. Vilken himla tur egentligen att det blev så förra veckan att jag köpte den. Ut igen och jag kände mer än såg hur folk iakttog mig bakom sina gardiner. Bort med den gamla stela och sedan. Ja sedan skulle då den nya på.

Jag trodde att jag hade koll på hur det skulle vara. Ända tills jag skruvade bort ena muttern och alla delar for åt alla håll. Fanns ett hål i röret på cykeln och där fick jag för mig att jag skulle fästa sadeln. Men skruven gick liksom inte i där. Då hade även ena muttern rullat iväg någonstans, men tänkte att säkert passar den gamla muttern. Iallafall så var jag på väg att ge upp där, då jag trodde att sadeln helt enkelt inte passade min gamla cykel. Jag samlade ihop alla delarna som låg kringströdda på marken (utan nya muttern då) och tänkte att jag sätter tillbaka den gamla sadeln. Men konstigt nog så passade inte gamla skruven heller i hålet.

Klippt genomsvett av både värmen, solen och frustration reste jag mig och ställde mig och stirrade in i fönstret jag hade mitt framför mig. Kanske fanns inte en jäkel där, men det kändes som att där fanns folk som följde allt jag gjorde och som jag fick för mig hade lite roligt på min bekostnad, istället för att komma ut och hjälpa mig. Jag drog iallafall slutsatsen att om ingen skruv passade i hålet så har hålet inget med sadelmonteringen att göra. Efter en hel del mecklande så förstod jag hur det skulle vara och när jag satte sadeln på plats så låg den borttappade muttern där mitt framför mina ögon.

Efter en och en halv timma ungefär med pumpandet inräknat var sadeln på plats och den gamla åkte i soptunnan. Efter ytterligare en halvtimma var jag på väg till badet och då var klockan över två. Men helt bra blev det inte. Nu är sadeln så låg så fick ingen riktig kraft i benen och den verkar att sitta längre fram än tidigare också. Men jag tog mig dit jag skulle och världens skillnad mot den gamla. Kameran hade jag med för att ta ett kort på troligtvis årets sista bad. Inte trodde jag att det skulle vara så mycket folk som det var. Spring på bryggan hela tiden så jag gav upp tanken på att fota mig i badet. Tyckte det var lite kallt i vattnet, eller kallare än vad jag förväntat mig. Men himla skönt.

Åkte hem vid fyratiden för det är ju liksom inte samma sak nu, att ligga och pressa i solen. Tar solen överhuvudtaget? Men innan jag lämnade stället var jag bara tvungen att få åtminstone ett kort. Som bevis att jag var där ha,ha. Inte för er, men för familjemappen.

Efter avsköljning, lite födointag och prat med ungar så hällde jag ut kläderna från ettan på sängen och roade mig lite med kameran. Skor och stövlar fick jag ta privata här. Jag har kommit på att det är smidigt att fota i sovrummet om jag inte behöver bry mig om bakgrunden. De här fotona tänker jag alltså lägga på annan bakgrund på. Men här finns saker att palla upp kameran på och jag behöver inte anstränga mig så mycket. Det är bara att ta. Mycket armar uppåt sträck blev det och jag försökte på ett naturligt sätt att få med den lilla hårsträng jag ännu inte rakat bort. Det gick så där. Växer ju så otroligt sakta, till skillnad mot naglarna, så snart ryker det nog. Bakgrunderna hinner jag inte idag, men beskärning och mappplacering var tanken. Sedan har jag ju till oktober på mig att fixa dem så som jag vill ha dem.

Klar precis lagom tills Sommarkväll med Anne Lundgren började kl.20.00. Marie-Louise De Geer Bergenstråle var en av de medverkande. (Kanske heter hon Ekman i efternamn nu). Iallafall var det riktigt energigivande att lyssna på henne. Jag vet inte om jag någon gång hört henne så här. Känner till henne gör jag naturligtvis och har läst om henne och intervjuer med henne, men just hört henne är jag osäker på. För er som är nyfikna finns det säkert på webben. Kanal ett. Den egyptiska tjejen med sina företag var också väldigt beundransvärd. Jag tycker det här Sommarkväll är i klass med Skavlan. Han var med i förra lördagens program förresten.

För ovanlighetens skull fann jag sedan på en film som var mer än sevärd. Kan man uttrycka sig så? Nja...med tanke på det filmutbud som tv presenterar (enligt mig alltså) var denna film otroligt bra. Freedom Writer hette den. Påminde lite om Poeters sällskap, men här var det en nyutexaminerad tjej som fick plats på en skola och skulle ha hand om stökiga elever. Inte bara stökiga visade det sig, utan även elever med en bakgrund som ingen avundades dem, men ingen i personalen hade tidigare brytt sig. Nu gjorde denna tjej det och resultatet blev förstås lysande. Men inte utan problem.

Vid eftertexten fick jag känslan att detta var en dokumentär, att filmen alltså var baserad på en riktig situation och händelse. Man får hopp när man ser sådant här. En annan gång kom jag också helt apropå in i en film som handlade om kriminella som tack vare en empatisk kille (kanske vårdare) började spela basket eller vad det nu var och fick helt nya insikter. Det var en film baserad på verklig händelse om jag minns rätt.

Kvällens utbud har jag ögnat igenom och tack och lov, med tanke på min lilla stresskänsla, fanns inget som för mig är värt att bänka mig vid tv-n för. Däremot nästa vecka (tror jag, kan vara veckan därpå,) börjar nya avsnitt av vissa av mina favo program Medium, Lie to me, Mord i sinnet. Inte samma dagar och inte för tidigt på kvällen. Perfekt för mig.

Inlägget blev långt. Längre än jag upplever att helgen var. Nu övergår jag till mail, vulkan, photoshop mm. Förutom det som jag redan räknat upp, av det som jag vill bli av med och få gjort, så läste jag Louises blogg nyss och fick förstås nya saker i huvudet. Hon länkar bland annat till en artikel på Arbetet av bla Gunilla Ekberg. Lämnar inte det här skallen så kommer jag med största möjlighet att återkomma i det här ämnet. Louise blogg hittar ni ju här till höger. Känns lite löjligt stundtals att återkommande länka. Ni som är intresserade får göra som jag.... klicka in er med jämna mellanrum till Louise, till Blogge, till Rebhinder etc. Ibland finns inget för en själv att hämta och ibland finns många guldkorn. Precis som i verkliga livet... kikar man inte bakom hörnet kan man missa mycket.