LUNDELL och LITE PRIDE

Trots att jag är trött och vet att jag blir ännu tröttare av att sätta mig här, kunde jag naturligtvis inte låta bli att knäppa på datorn när jag kom hem förut. Dels var jag nyfiken på om någon kommenterat mitt inlägg hos Camilla och det hade de gjort. Kul. Sedan var jag också nyfiken på om något skrivits om Konserten med Lundell igår. Det enda jag hittade var Expressens information att det var 23000 i publiken. Vi pratade om det igår, om det skrivits någon recension på hans korta sommarturne i år. Jag har inte sett något.

Klickade in mig på uffebloggen och där står lite och en del länkar till lokaltidningar där han varit. Tydligen hade han även hoppat in som ersättare för Kent i Norge nu i somras. Det visste jag inte.

Men, samtidigt med det här fann jag även annat intressant. Mycket läsvärt och intressant, enligt mig. Ytterligare ett inlägg i Expressens debatt om sexköpslagen. Denna gången undertecknat av Alexander Bard och Oscar Swartz. Så himla mitt i prick nu med den aktuella Pridefestivalen och den återuppståndna debatten om sexköpslagen. Mycket logiskt och bra resonerat av de båda, anser jag och dessutom sätter det debatten lite på ända då båda är män och båda har sålt sex och vilket är viktigt... inte känt sig som offer för det. Huka er gubbar... för att använda ett känt politikeruttryck. Fast bör väl kanske ändra till gummor *ler*.

Läste hos Camilla L att Bard och Schyman skulle diskutera i tv4 morgonprogram idag. Det är lite typiskt, för jag ser ju aldrig tv så dags, men i morse hade jag en stund till ingenting innan jag begav mig till min buss och knäppte på tv-n strax efter nio. Då var det intervju med Mankell, rätt intressant. Bard och Schyman skulle varit före nio, fast det visste jag ju inte då i morse, så jag missade det när jag för en gång skull slöglodde så dags. Ska kolla senare på nätet om det finns utlagt.

Trött som sagt, vilket bilden inledningsvis får symbolisera. Den togs i morse när jag visserligen sitter upp, men frågan är om jag ens är vaken ha,ha. Tröttheten beror inte på att det blev sent igår, utan på att jag vaknat titt som tätt i natt utav diverse ljud. Jag sov gott de stunder jag sov, men de var tyvärr inte så långa. Lägg därtill tidig uppgång igår och även idag.

Jag är iallafall så glad att jag fick tillfälle att återigen uppleva en konsert med Lundell. Tre personer begav sig i går eftermiddag iväg på en promenad till Djurgården med picknickkorg, filtar, diverse drickbart och ett glatt humör. Där mötte vi upp ytterligare ett par personer som då var helt obekanta för mig. Övervakade av solen och en varm lätt blåst bredde vi ut våra filtar i gröngräset. Så helt fantastiskt att vädret var på vår sida hela dagen och hela kvällen. Lundell tackade SMHI, men jag tackar nog högre makter.

En del kort togs men inte så mycket. Vi njöt istället av umgänget, maten och vinet. Ett kort gick att beskära utan att det även försvann för mycket av känslan och miljön. Det är det ni ser här. När solen slutligen försvunnit bakom träden och vi började småhuttra lite var det hög tid att bege sig till Grönans scen. Hög tid enligt mig alltså. Det var över 1½ timma kvar innan han skulle göra entre kl.20.00. Efter toabesök och letande efter sopsorteringsstation som vissa visste skulle finnas och också fanns, var vi äntligen på plats strax före 19.00.

Det var kanske ett tjugotal före oss, så platsen var kanon. Solen sken mellan varven och humöret var på topp. Men det är länge för en del att vänta en timma, så det diskuterades om att vi skulle hinna gå och ta en öl och ändå få bra platser. Det sista efter mitt vilda protesterande. Jag vägrade lämna min plats och dessutom gillar jag inte öl. Tre gick iväg och två stannade kvar. Otroligt nog kunde de senare hitta oss i massan, för på den halvtimman de var borta hade det fyllts på ordentligt bakom oss.

Hur var han då? Ja, det var en gammal man som äntrade scenen. Såg inte vidare entusiastisk ut och han körde igång direkt med något jag inte kände igen. Jag är inte bekant med alla hans låtar och en del gillar jag inte alls, men väldigt många. Efter två låtar sipprade svettdroppr fram i hans panna och han hade fortfarande inte sagt ett ord, vilket är rätt typiskt för honom..men ändå. Sista gången jag såg honom var i Konsert och Kongress då han första delen körde akustiskt och småpratade mellan låtarna. Helt underbart.

Nåväl tredje låten kände jag igen, Folket bygger landet. Den kanske heter något annat men refrängen är så. Fler än jag kände igen den med tanke på publikens reaktion. Nu började det likna något och efter den sa han några ord innan han återigen drog igång med något för mig helt obekant. Jag kom på mig med att tycka att varenda låt lät precis likadan och inte hörde jag texten ordentligt. Lite lätt besviken måste jag nog erkänna att jag kände mig. Dessutom började alkoholen gå ur kroppen och jag fick en lättare huvudvärk.

Men, men jag borde ha vetat. Efter en timma ungefär började de gamla välkända låtarna ljuda och responsen från publiken fick denna gamla man att bli tio år yngre plötsligt. Nu trivdes han och nu trivdes vi i publiken. Satan i gatan vilken stämning. Jag visste ju inte då att det var så himla massa folk. 23 000! Trots att jag stod långt fram var det svårt att få till riktigt bra kort, för folk hoppade, sjöng och dansade runt omkring. 22.30 efter 2½ timma och två inropningar gav han upp och vi fick då också ge oss.

Två åkte hem och vi övriga tog en öl på vägen hem. Idag åkte jag då tillbaka hem ganska tidigt eftersom den jag sov hos skulle upp och jobba. Det är ganska skönt att komma hem skapligt, annars kunde jag ju, ifall jag tänkt på det när resan bokades, ha taget tillfället i akt och kollat Prideparaden idag. Men det kanske blir nästa år då. Såg i media nyss att både Schyman och Ask strutsade med. Ja,ja. Ikväll blir det Sommarkväll med Anne Lundberg och jag tror att det efterföljande programmet skulle handla om proggmusik bla. Det kan vara något för mig.

Just det. Jag sålde en bok också. Fick mail när personen läst här i bloggen att jag skulle upp till huvudstaden, om jag inte kunde ta med en bok och att vi träffades. Jag bad personen att vara på centralen när jag anlände och det var han. Jag kände igen mailadressen men var inte säker på att vi setts. Men det hade vi. En gång för över ett år sedan. Han fick sin bok, signerad förstås och jag for sedan vidare med tunnelbanan till min destination. Tänk att jag klarar tunnelbanan alldeles själv nu?