FREDAGSSVAMMEL MED ALLVAR

Knaprar på en bit okokt blomkål. Resten av huvudet ligger i grytan och är på väg att koka upp. Det blir mitt fredagsmys i kväll *ler*. Suget efter blomkål har kommit och gått, men bestått sedan sist jag skulle köpa men då det var så dålig kvalitet att jag avstod.. Lustigt det här att kroppen ibland bara skriker efter något speciellt och inte ger sig.

Här om kvällen, ganska sent fick jag plötsligt en oemotståndlig lust att äta lök. Så trots min bekvämlighet och den sena timman lät jag en stor skivad gul lök och en nästan lika stor röd lök svettas mjuka i lite olja i en kastrull. Slog på en pytte, pytte liten skvätt laktosfri matgrädde, saltade och bara vräkte i mig. Sedan sov jag gott och tillfredställd.

Nu börjar så smått, en för mig angenäm doft, spridas i lägenheten. Skulle något barn komma skulle första frågan bli - Fy vad är det som luktar? Nu kommer mina barn inte så ofta längre. Det är svårt, men nödvändigt att som förälder ställa om sig från den behövande, trygga mamman till någon som numer finns mest i periferin. En situation som alla föräldrar hamnar i och jag kommer aldrig (tror jag) bli den efterhängsna, tjatande mamman som vill veta allt vad som händer i deras liv.

Nu vill jag ju *ler* egentligen just precis veta allt. Vad de gör, när de jobbar, vad de tjänar, hur de mår, vad de tänker göra, om de har pengar osv, osv. Men jag lägger faktiskt band på mig. Jag minns min egen frigörelse och än i denna dag så vill jag inte ha någon som övervakar mig eller ifrågasätter mina val. Ungarna vet att både jag och pappan finns. Alltid. Men jag kan nog ändå inte hålla mig från att fråga den minsta skitungen när det beger sig framöver, om de behöver bärhjälp. Nyfiken på deras lägenhet? Oh nej, inte jag inte.

Fredag idag, sista dagen på denna vecka. Är det ju inte. Men sista dagen med åtaganden. Hade jag haft ett jobb, en anställning med eller utan samtyckande (ibland är man ju tvungen att ta vilket jobb som helst) kunde jag skrivit sista jobbardagen för veckan. Nu har jag ju än så länge bara en hobby och en hobby bedrivs väl alltid med eget samtyckande. Annars vore det väl ingen hobby. Hobbies utför man på sin fritid och hobbies är något man tycker om att sysselsätta sig med. Men vissa lyckligt lottade kan försörja sig på sin hobbies... frimärkssamlare, bergsklättrare, fotbollsspelare, skådespelare, artister, new agare, författare, forskare, konstnärer, matlagare för att nämna några.

Jag är osäker på om jag som arbetssökande är tvungen att ta jobb som forskare, författare, konstnär, artist mm, för att inte gå miste om aktivitetsstödet. Nää...naturligtvis behöver jag inte det. Lika lite som någon är tvungen att sälja sex vid en ev avkriminalisering, för att inte gå miste om a-kassa eller aktivitetsstöd. Behöver man ens nämna denna förbannade a-kassa och dessa jävla döttrar varje gång en avkriminalisering av sexköp kommer upp i debatten? Vad är det för hemska upplevelser dessa människor bär inom sig som ständigt drar upp detta? Projektion. Slå upp det ordet. Spegling likaså. Detsamma gäller vid makt och offer snacket.

Om mina vanliga läsare nu tycker att jag svamlar mer än vanligt, så är det just det jag inte gör. Jag passar helt enkelt på tillfället att förtydliga för andra som av olika orsaker just nu befinner sig på denna blogg. Att sälja/köpa sex kan, men behöver inte och gör heller inte alltid betyda, makt, offer, tvång, trauma, övergrepp, fattigdom (mer en önskan om ett bättre ekonomiskt liv)

Att knulla gratis kan, men behöver inte och gör heller inte alltid, betyda makt, offer, tvång,trauma, övergrepp. Att ingå äktenskap med en kapitalstark person kan, men behöver inte betyda fattigdom (eller önskan om ett bättre ekonomiskt liv).

Att som tidningschef eller redaktör eller vad det nu kallas vägra publicering av något som strider mot det politiskt korrekta är också makt. Någon som även tidigare demonstrerat just denna makt är DN. Alla blogginlägg länkas...utom om det kommer från en sexsäljare tex. Något som Isabella Lund blev varse för några år sedan. En artikel skriven av fem politiskt engagerade personer är okej...om det inte handlar om kritik mot sexköpslagen. Något som Hanna, Erik , Per, Helena och Rehbinder blev varse nu i dagarna.. Artikeln finns på alla dessa personers bloggar, utom i skrivande stund Erik Laaksos.

Jag vet inte vad för värld, vilket land och vilket samhälle jag lever i egentligen. Det känns inte riktigt som det är i symbios med min person alla gånger. Mycket tankar och mycket frustration finns inom mig för tillfället, vilket säkert inläggen här gett sken av. Kanske ska vi helt enkelt avsexualisera Sverige, så vi slapp denna meningslösa diskussion från vissa fanatiker. Låt oss bli ett land där sex inte finns på kartan. Det skrevs på något ställe som jag tyvärr inte minns nu om avprogrammering för sexsäljare. Jag fick rysningar och då ljuger jag inte. Men visst, ge alla en tablett så sexlusten försvinner, eller varför inte ta bort vår ena källa till njutning som de gör i en del andra länder. Mig kan de ju stena till döds, vilket de i och för sig redan gör. Men istället för stenar används ord.