Var inne en sväng på sexforumet. Tydligen svårt numera att hitta sidor att annonsera på gratis. Antar att det är gratissidor som det är dåligt med. Jag har inte mycket koll för tillfället, då jag inte själv annonserar. Fast jag tror att mina gamla annonser sedan flera år tillbaka fortfarande finns kvar på två siter, förutom då sexwork.net som jag uppdaterar varje år.
Ska väl ta en surf vid tillfälle och se om bilden med julklänningen ligger kvar *ler*. Kanske skulle slänga in en annons också för skojs skull. För att se om nya hör av sig. Nja. Hur som helst så skrev jag en kommentar i en tråd. Kanhända ses jag nu som en gammal moraltant. Men det är väldigt många nya unga som ploppat upp nu efter skolavslutningarna. Inget fel alls. Bara de vet vad de gör, så man inte i höst får läsa om ungdomar som blivit "tvingade" till gangbang eller "lurade" att gå med på det ena och det andra.
Så länge samhället lägger locket på och vill kalla information om sexsäljning för propagering för prostitution och så länge attityden är skam och skuld för de som ändå testar, då får vi nog räkna med att de fula fiskarna får husera ifred och fortsätta utnyttja oerfarna, omogna och kanske även skrämda killar och tjejer.
För att nu komma till sak. Tyskland. Köln. Bordell. För mig som är helt outstanding vad gäller bordeller och inte vet ett jota i stort sett, såg jag gårdagens dokumentär "Som en Pascha" av Svante Tidholm som ett informations och kunskapsprogram. Så vad tyckte jag och vad lärde jag mig?
Jag kan inte påstå att programmet var dåligt. Tvärtom var det rätt bra. Men jag skulle gärna velat veta mera. Många obesvarade frågor hängde kvar efter programmets slut. Ser man till Svantes fråga och syfte med programmet så var det helt okej och det är väl det man får ta fasta på vid bedömningen. Han frågade sig varför sex är så viktigt för män. I mitt huvud borde sex också vara lika viktigt för kvinnor och är det också, men antagligen på ett annat sätt. Men han ville veta varför män betalar för sex och det svaret tycker jag framkom i programmet.
Det är enklare att betala, än att med olika medel försöka övertala en ointresserad partner.
Man köper inte en relation, utan man köper kravlöst sex och en stund kravlös samvaro.
Det här sista fick mig att fundera lite. Det finns ju helt lagliga och accepterade sidor på nätet som tar betalt för att folk ska hitta en partner. En partner för en relation. Skulle jag tex betala för att hitta någon att ha tillfället sex med så skulle jag bli avstängd (vilket hände innan jag började med den här hobbyn på riktigt). Ändå vet jag att många på de här relationssidorna enbart är ute efter sex. För mig borde det vara lika naturligt att betala för att få en stunds tillfälligt sex som för en relation man kanske inte vill ha egentligen.
Det första är inget konstigt och det gäller ju även för kvinnor. Varför gå en massa omvägar när det enda man vill ha just då är en kuk?
I programmet tror Svante att männen inte bara vill ha en utlösning. Han tror att de vill ha något annat också. Det tror faktiskt jag också. Inte alla kanske, men de allra flesta. En paus från vardagen, från alla krav, från prestation. Bara få vara sig själva, bli omhändertagna, få njuta. Någon som lyssnar, någon som ser, någon som fokuserar bara på honom. Samma behov har även vi kvinnor. Men ska man dra in genusperspektiv i det hela, så tyvärr tror jag att det är nedärvt i oss att kvinnorna, inte alltid, men för det mesta har mest av det omhändertagande och vårdande inom sig än vad männen har. Det märks om inte annat inom vården.
Så långt Svantes syfte och frågeställning. Över till mig och mina obesvarade frågor. Själva bordellen var ju minst sagt luxuös med sina elva våningar och takterass. Går jag till mig själv skulle det ändå aldrig vara något för mig. Tror jag. Jag vet inte då vi tittare aldrig fick reda på arbetsorganisationen med mera. Ena frågan jag ställde mig var: Bor de på bordellen?
Man fick nästan det intrycket. Det fanns frisör, restaurang, tvätt etc. Andra frågan: Bestämmer sexsäljarna själva när, hur och om de vill jobba?
Troligtvis inte. För mig verkade det vara som en vanlig arbetsplats. Sexsäljarna är helt enkelt anställda. Men jag vet alltså inte. Då följer automatiskt tredje frågan: Hur ser arbetsförhållandena ut? Vilka regler finns? Vad får de i lön? Hur lång uppsägning har de?
Om det är så (vilket jag tyvärr tror) att bordellens sexsäljare inte själva får bestämma och ha kontroll över när och om de vill älska med någon, då är det i mina ögon inte helt frivilligt. Okej att det är frivilligt att vilja bli anställd och underkasta sig bordellens regler, precis som det är frivilligt att vilja bli anställd på telia och tvingas ringa ett antal försäljningsamtal per dag. Men det är ändå skillnad på att prata och på att vara intim med någon.
Nu skriver jag endast utifrån vad jag personligen tycker. För mig är sex bland det viktigaste och bland det skönaste som livet kan erbjuda och att på grund av ett anställningsbevis tvinga sig till det fast man just då kanske inte alls har lust, det tror jag kan ta död på sexlusten totalt. Jag tror till och med att det kan förstöra ens sexualitet för lång tid framöver. Kanske för alltid. Att inte ha kontroll själv. Observera att jag skriver tror. Jag har inget vetenskapligt bevis och vi är alla olika funtade.
Visst kan det hända även mig, att jag inte känner vidare lust en dag fast jag har bokat in en person. Men det är ändå jag själv som bestämt dagen och tiden, ingen annan och jag vet att när jag fixar iordning mig och ställer in mig både fysiskt och mentalt så kan jag till och med längta.
På den här bordellen fanns ca 150 kvinnor och de hade ca 700 kunder per dag. Det blir i genomsnitt 4.5 kunder per dag. Alltså mellan 4-5 stycken/dag. Vem orkar att med lust, glädje och engagemang fokusera och tillfredsställa så många under en dag? Inte bara en dag, utan nästa dag och nästa och nästa vecka, nästa månad. Möjligtvis någon nymfoman som aldrig får nog. Eller någon som inte bryr sig om sig själv utan räknar allt i pengar. Men det är min åsikt.
Som jag kunde se var det en, möjligtvis två sexsäljare som intervjuades i programmet. Var det två var de i så fall väldigt lika. Men mest var det en som pratade och tyvärr räckte det inte för mig för att få någon uppfattning om deras situation. Så det blir då fjärde frågan: Hur mår sexsäljarna och hur ser de på sin situation?
En enda av 150 gav ett svar på den frågan och denna enda mådde inte speciellt bra inombords. Våldtagen sju gånger, längtade efter familj och barn, kände skam inför det hon gjorde, hade svårt att spela glad inför kunden om hon inte var på humör, sålt sex i åtta år.
Jag vill inte ha sådana här bordeller här i Sverige. Det jag kan tänka mig och som också räknas som bordell är ett ställe, lokal, hus som ägs av tex mig ha,ha. Gärna lyxigt med jaccuschi (stavning?), bastu, massage, pool, bar, restaurang, cafe och med exempelvis fem separata rum med dusch och toalett. Där skulle då sexsäljare få hyra sitt eget rum, boka sina egna kunder och vara fristående. De betalar hyra för som vilken lokal som helst. Fördelen vore att de på ett sådant här ställe inte var ensamma. De kunde prata med kolleger, ta en bit mat, en fika, en öl. De hade alltid någon att ventilera sina upplevelser, sin känsla mm med.
Det man kanske bör ta med i resonemanget som något positivt är alla arbetstillfällen som följer med typ Pascha. Frisör, tvätt, städ, restaurangpersonal etc.
Slutligen en sak som ägaren sa. Tror det var ägaren. Problemet är inte prostitutionen i sig, utan att det finns folk som vill ha sex och inte får det. Sug på det en stund.
Alla vet vi att det runt om i Sverige och i andra länder finns folk, män som kvinnor, som vill ha sex men som av olika anledningar inte kan få det. Olika sexdrift i ett förhållande är kanske det vanligaste, handikapp, osäkerhet, rädsla och tidsbrist är andra alternativ. Tidsbrist att söka en relation alltså. Även oviljan att ha en relation. Vill man för stunden inte binda sig vid en enda person vill man inte heller ragga på krogen eller på nätet, av rädsla för att den andra personen ska få känslor, ställa krav och vilja mer.
Så istället för att se prostitutionen som ett problem bör man se den som en lösning och istället fokusera på människorna som vill men inte får sex. Kanske är det det som är ett samhällsproblem? Vad ska man göra i ett förhållande som är perfekt i allt utom det sexuella? Hur löser man de handikappades situation? Hur får man en osäker person säker i sin sexualitet? Hur frigör man tid för de med krävande jobb? Jag skulle kunna rabbla upp massor med förslag, men alla kräver mer öppenhet, en mer tillåtande attityd, mer empati, mer egenvård, mindre stress. Allt det som jag anser saknas i dagens samhälle.
Med ovanstående resonemang håller jag med om det som ägaren säger. Det är inte prostitutionen som är ett problem. För vissa kan det här att sälja sex bli problem, eller påbörjas utifrån ett tidigare problem, men själva fenomenet är inte huvudproblemet i samhället. Gud vad jag fick till det nu. En helt ny vinkling som bara kom och som jag tror på. Det här inlägget skulle varit på Expressenbloggen istället. Eller både ock.
För att då avsluta med det som kom för mig i går när han yttrade det här i programmet. Problemet är inte prostitution, utan att det finns folk som vill ha sex och inte får det. Ungefär som att det finns folk som vill prata med någon, men inte har någon att prata med. Är det då samtalsterapin som är problemet?
Oj oj, jag som tänkte dra drömmen också. Är det jordgubbarna månne som gör så det bara sprutar ord och tankar ur mig?
2 kommentarer:
Jeg vet ikke spesifikt om Pascha;
Men dersom man ser generelt på sexarbeide i Tyskland, så har de gjort mye bra arbeid med å forbedre arbeidsforhold og sikkerhet for mange sexarbeidere.
Også din variant av bordell som du skriver om i innlegget, det finnes det mange av i Tyskland. Med trygge og gode arbeidsforhold.
Det er i hvert fall ingen tvil om at jeg foretrekker den tyske modell framfor den fanatiske svenske og norske modell ;-)
Det gör jag också...Gunnar...våra morallagar gör ingen annan än politikerna glada. Och naturligtvis måste det vara bra mycket tryggare för sexarbetarna att vara i en organisation, en anställning än helt ensam.
Men som jag skrev så framgick inte i dokumentären något alls egentligen om sexarbetarnas situation och hur de upplevde det hela. Men det var inte heller filmarens syfte.
4-5 kunder per dag är i mitt tycke alldeles för mycket. Men det finns ju frivilliga fristående eskorter som själva väljer samma antal. Så jag pratar i detfallet bara utifrån min egen åsikt. Vi är olika alla.
Men min modell är bäst ha,ha..skojar bara.
Skicka en kommentar