SOFFPOTATIS och BRÖLLOP

Igår var jag en riktig soffpotatis. Vill det sig illa blir jag idag en riktig datorpotatis. Men eftersom jag både ser och känner värmen av solen på ryggen, så ska jag om en stund rasta mina stavar lite. Tar en sväng medan tvättmaskinerna gör sitt jobb.

Tänkte sedan mellan de andra maskinerna och torkning av tvätt att fundera lite på ett nytt Expresseninlägg om manlig prostitution. Om inget annat kommer i vägen, eller om jag inte tappar lusten helt.

Trots att jag nästan tillbringade hela dagen i soffan igår, så blev det sent innan jag kom i säng och ännu senare innan jag släckte lampan för att sova. Tror att solen var på väg att gå upp. Det var iallafall ovanligt ljust ute. Jag läste ut boken jag höll på att läsa. Så nu har jag ingen mer oläst bok att hugga tänderna i. De jag beställde har inte kommit ännu. Känns lite rastlöst att inte ha ett lager att ta av.

Vad gjorde jag då i soffan en hel dag, kan man undra? Ja, tanken var från början att inta frukosten i lugn och ro i soffan och sedan ta skissblocket och vandra iväg dit näsan pekade. Var inget väder för bad och sol, men inte heller regn. Då. För att ändå känna mig lite nyttig innan jag gick så satte jag på min lilla, lilla bärbara när mackorna var uppätna. Försjönk någon timma i projektet jag håller på med. Hörde plötsligt där jag satt hur det smattrade mot rutan.

Då tände jag ljus, hämtade vatten och lite mandlar och fortsatte en timma till. Blev sedan ytterligare en stund på kvällen, så nu har jag iallafall gjort hälften. När ögonen började svida knäppte jag på tv-n för att se själva vigseln mellan Victoria och Daniel.

Det var så vackert så att tårarna rann. Inte bara på Daniel utan även på mig. Jag är väldigt blödig sådär. Något som kommit med åren tror jag, eller sedan jag fick barn förresten. Jag räknar mig absolut inte som någon förespråkare för monarkin. Men det behöver man nog inte vara för att ändå tycka att det var ett riktigt sagobröllop. Det kändes faktiskt äkta. Huvudpersonerna emellan alltså.

Allt runt omkring däremot hör väl inte riktigt hemma i vår moderna tid kan jag tycka. Dessa ordnar och band och tiaror och etikett. Usch, det ger mig obehag. Satt och tänkte på Daniels släkt och föräldrar som utan egen vilja blivit indragna i det här. Funderade på om någon av mina ungar skulle förälska sig i en prins eller prinsessa och jag skulle vara tvungen att infoga mig i den världen, om än bara för en dag. För ungens skull vore jag ju tvungen men fy vad jag skulle lida. Säkert skulle jag göra något som man absolut inte får, bara för att och ungen skulle vara jättenervös just för att de vet hur jag är.

Nåväl, nu behöver jag ju inte oroa mig för det hoppas jag. Men jag led lite med Westlingarna och när jag satte på igen senare på kvällen för att kolla lite på middagen bultade mitt hjärta när pappan skulle hålla tal och jag var faktiskt nervös på hans vägnar. Nu klarade han det med bravur och så rann tårarna bara för det. Av lättnad. Sedan överglänste ju hans son en stund senare med ett ännu bättre tal och då rann tårarna igen. Visst är jag lite löjlig kanske, men jag gläds verkligen med grodan som blev en prins och fick prinsessan och halva kungariket och sedan levde lyckliga i alla sina dagar. Ja, det sista vet vi ju inte ännu, men det hoppas vi väl.

Hur anti jag än är mot det överdrivna ståhejet som var innan och som var under och som nu efteråt översvämmar varenda tidning och mot det här med att födas in i en roll, så tror jag att hela vårt land för en dag genomsyrades av mer kärlek och glädje än av sorg och hat. Bara det är stort. Inte bara vårt land förresten. Många länder förenades igår av kärlek och glädje. Det är ännu större.

När jag tyckte att det till slut stod mig upp i halsen. Tallrikar som inte kan diskas och ordnar som bara fås för att en ättling gifter sig osv då tog jag ett glas vin och körde några sidor på projektet igen. Det går inte att hålla på för länge för ögonen blir jätteansträngda, så satte efter en stund på filmen Cheri. Var väl så där. Underhållande på sitt sätt, men inget märkvärdigt. Något man både kan ha och mista, tycker jag. En kurtisan (glädjeflicka) i forna Frankrike som förälskar sig i en kollegas son. Men nu har jag iallafall sett den. Sedan blev det som sagt sängen och bokläsning tills solen gick upp. Resultatet av det blev att dagen idag blir väldigt kort.

Men nu ska jag iallafall ta en rask promenad med stavarna för att inte känna mig helt försoffad.