INGET ÄR SOM VÄNTANS TIDER

Den här dagen kommer jag att drömma om tror jag. Först hobbymassage, sedan väntan och sedan höll jag låda i 1½ timma. Ett lätt förvirrande, svamlande och vimsande prat. Herregud, herregud. Vad månde bliva av detta? Jag kommer att gå och oroa mig ända tills jag får se resultatet. Så känns det iallafall just nu och resultatet dröjer länge.

Dagen började iallafall bra med sol och värme. Då stod jag och masserade en ny massagekund i en kokhet oas trots fläktar. Den nya fläkten låter så mycket vilket stör mig ibland. Blir jag uppmärksam på det så släpper det liksom inte. Väldigt irriterande, men stundtals hör jag den inte alls.

Ungefär samtidigt som mitt masserande så landade mitt nästa besök på Arlanda. Hade då ett par timmar att vänta efter det att jag sagt hej då till en nöjd och belåten man innan jag beräknade att de andra skulle vara här. Solen sken så jag tog en flaska vatten, mitt block och penna och kameran som jag drog med mig idag och gick ut på baksidan av huset för att lapa åtminstone lite sol. Kameran tog jag med mest för att fota testet jag gjorde igår. Fick för mig att lägga ut det här vid tillfälle ifall någon är intresserad av en test. Men det drar jag inte ikväll.

Riktigt behagligt var det, för kom lite moln då och då och det fläktade. Ja la mig på bänken och nästan slumrade till. Gick in efter en timma ungefär och då var det svalt i ettan. Hade låtit alla fönster och balkongdörren varit öppna plus båda fläktarna. Strax före fyra ringer mobilen. Oj tänker jag, de är redan här.

Nu var det inte så lyckat tyvärr. De lämnade Stockholm nu meddelades det. De hade gjort ett besök på ett annat ställe först, så det skulle således dröja ytterligare några timmar innan de var här. Ni vet antagligen hur det är när man går och väntar in någon. Att då vänta på ett ställe där man inte kan göra så väldigt mycket är ännu värre. Är man då även taggad som jag var, jag bara väntade på att få hugga in, så åker man automatiskt ner ett pinnhål eller två. Jag åkte nog ner tre.

Före sex resonerade jag kan de omöjligt vara här och vad sjutton ska jag göra tills dess? Gå hem är liksom ingen mening då jag ändå inte hinner påbörja något, om jag nu velat det. Jag började fundera på vad som fattades i skåpen hemma och skrev en nota och gick och handlade. Det tog ju inte två timmar. Bytte shortsen mot ett par jobbarbyxor jag hade i vanliga företaget. Satte mig i min sköna fåtölj för lite avslappning och slumrade till en halvtimma. Började bli hungrig så tog en banan jag hade köpt. Vid sex var jag riktigt rastlös och nästan ångrade att jag lovat det här.

Runt halv sju ringde mobilen och då var de på ingång. Strax därefter ringde dörrklockan och utanför stod tre hurtiga danskar. Med väskor, med stativ, med lampor och naturligtvis med kameror. Oh my lord, tänkte jag tyst för mig själv, ge mig kraft och styrka *ler*.

Visst hade jag funderat lite över om jag överhuvudtaget skulle förstå språket. Men jag har jobbat för länge sedan med en norska och efter ett tag förstod jag allt. Det hänger på viljan är min tro. Om viljan finns från båda sidor, så fixar sig allt. Det gjorde det nu också. Medan killen riggade lampor och kamera (jag förbjöd vissa ställen att filma på ) så pratade tjejerna och jag. De som träffat mig vet min svada kanhända. Är det då något som engagerar mig så finns inget slut på svadan. I detta fall var det sexköpslagen.

Till slut var det dags för lite ordning på torpet. Peruken på, lamporna på, micken på och kameran rullade. Där börjar mitt förvirrande svamlande ha,ha. Vad sjutton har jag pratat om egentligen?. Inte alls den sansade Greta som hos Malou. Från kunder till risker till min situation till förbudet till allt. Samtidigt försökte jag ha koll på tröjan jag slängt på mig för att dölja magen. Och så slänger jag ur mig då och då något idiotiskt och så skrattas det och då fortsätter jag att spä på med något tokigt som bara kommer upp i huvudet. Himla tur att inte det här var direktsändning.

När intervjun till slut äntligen är klar sliter jag av mig peruken, pustar ut och är genomvarm. Då minsann. Då är det inte klart. Boken ska zoomas in, jag ska prata om boken. På med peruken igen utan att kolla i spegeln hur den sitter. Det är bra säger tjejerna så jag litar på dem. Kläder? Visa lite kläder. Okej, jag river fram lite trasor och stövlarna och så prat till det. Det värsta med mig är att jag hela tiden kommer på saker efterhand jag pratar. Ungefär som när jag skriver. Så jag vet inte alls vad jag har svamlat om. Massagebänken och massagekräm, det kan man filma också och det gjordes och när jag sätter på fläkten och när jag tänder ljusen och när jag sätter på musiken.

Klockan nio var det klart. En timmes filmande blir väl kanske tio minuter som tur är. Jag vet vem de pratade med innan mig, men jag säger inte vem. En politiker iallafall. En som, som brukligt är påstod att det finns inga frivilliga sexsäljare. Vi ska träffa en nu hade teamet sagt. Innan de gick ville jag också ta kort. Jag fick lov att lägga ut det i bloggen. Nu såg varken de eller jag (utan glasögon) hur kortet blev. Jag tog tyvärr bara ett och naturligtvis blev det suddigt. Kanske någon mening med det, vad vet jag. Hoppas de inte hänger mig nu för att bilden inte visar dem rättvisa *ler*.

Glad blev jag när de helt utan vidare säger att det är något speciellt med lokalen. Ytterligare en bekräftelse att det inte bara är som jag inbillar mig. Jag tror de tyckte det var lite kul att träffa mig ha,ha. Själv tyckte jag, trots evig väntan, också att det var kul. Alla möten är kul.

När jag tagit på mig mina shorts igen och traskade hem så gick jag förbi ett gäng tonårskillar med osvenskt ursprung. Heeeej, sa den ena med långdraget e. Hej du, sa jag och fortsatte gå. -Vad tycker du om ..och så sa han namnet på området jag bor i. Han inbjuder till samtal, tänkte jag och stannade upp. - Det är inget fel på det, sa jag. Sedan pratade både han och några till om något jag inte minns nu. Jag stod kvar och killarna var jättetrevliga. Så kom jag på att jag måste fråga vad han tycker om området eftersom han frågade mig. -Det är bäst, sa han.

- Är det för att du bor här som du tycker så ,sa jag. -Nej,nej, sa han. Jag bor i Västerås. Jag ville hem och hade inte tid att stå kvar så länge. Men jag funderade på vägen om vad som rör sig i deras huvuden egentligen. Förmodligen hade de innan jag kom diskuterat segregationen och attityden de möter hos många. Jag kan komma på mig ibland med att sakna de här samtalen med ungdomen som jag ofta hade innan mina egna blev "vuxna". Kommer jag in på utbildningen i höst (har ännu inte fått svar om jag är behörig) då är tanken att försöka komma in i skolans värld igen.

Anledningen till det här besöket av ett danskt tv-team är att de i höst, september tror jag, ska sända ett entimmesprogram om sexköpslagen och sexköp. Jag har blivit lovad länken så blir det inte alltför illa, så kommer ni också att få se spektaklet. Då lägger jag ut länken här.

Något Mord i Midsommer blev det alltså inte ikväll och mailen tror jag att jag också hoppar över ikväll. Jag ska begrunda min dag i stället och alla mina grodor som hoppade ur munnen. Jag förstod ju inte allt vad de sa ha,ha och stundtals blev det nog lite goddag yxskaft. Men det var kul ändå.