HÖGVARV I HJÄRNKONTORET

Klockan är 15.00 ca. För några timmar sedan tog jag sista slurken av morgonkaffet. Ja, så ni ska veta läget ha,ha. Borde väl känna mig slö och lat, men är inte riktigt den känslan jag har idag. Vet inte vad jag har för känsla riktigt. Kanske typ "slänga in en boll och låt den rulla". Nu är det ju inte bollar jag slänger runt mig utan mer tankar. Man kan säga att jag är fysiskt passiv och då är man i andras ögon en soffpotatis eller en slöfock eller vad man nu vill kalla det. Men hjärnan går av någon anledning på högvarv och det kan ta mig sjutton vara mer ansträngande än att springa runt kvarteret.

Jag tror att datorn påverkar en hel del, på det sätt att den inbjuder liksom till information, som i sin tur sätter igång funderingar, som leder till att man vill veta mer och så leder det till ännu mer funderingar osv. Förr slukade jag tidningar och klippte ut. Det var lite lättare för jag lagrade inte då på samma sätt som nu i huvudet. Sedan skrev jag nog mer förr, iallafall mer spontant och utan inre krav och alltid för hand. Skriver mycket för hand även nu om jag inte har tillgång till datorn och det flyter mycket bättre då faktiskt. Men som drömmen påpekade får jag jobba på att inte låta saker jag läser eller hör tränga in.

Det var det om det. Vädret är ombytligt. Förut var det sol och så moln och så sol. Inget direkt väder att bränna kroppen i. Men nu har solen lyst en bra stund och nu är det för sent på dagen att sola. Men det blir nog en tur upp till skogen senare. Förutom virrvarret av tankar har jag också sådan lust att skapa med händerna idag. Mest att kladda med färger. Få se vad och om det blir så. Det kliar också lite i fingrarna att hämta upp albumen och ta ut de bilder jag kan tänkas vilja ha till projektet. Men jag stålsätter mig lite, för så långt har jag ju inte kommit att det är dags för några bilder. Idag har jag varken haft ro eller lust att engagera mig i någon korrekturläsning.

Midsommarafton på fredag. Herregud vad det springer iväg. Jag är bjuden till landet, men tackade nej direkt. Känner inte alls för att platsa in mig i det traditionella på årets bästa högtid. Jag har två tjejkompisar kvar från ungdomstiden och det här var en av dem. Vi umgås inte mycket alls längre och vi lever så helt olika liv, fast vi håller ändå kvar kontakten. Eller hon håller kvar kontakten. Jag håller aldrig kvar något *ler*.

Fast jag saknar ibland den av de manliga vännerna som jag hade kvar ganska långt efter det att jag slutade dejta karlar och började hobbyrera istället. Det här enkla att bara göra något om båda hade lust och utan sexuella anspelningar. Cykla iväg med en flaska vin tex, eller ta en öl på en uteservering, eller lösa världsproblemen i någons soffa. Inte inkränkta på varandras integretet, vara lyhörda för varandras önskningar, inte tränga sig på, ta det för vad det var. Nu är det över ett år sedan vi sågs och hans nuvarande situation inbjuder inte till några spontana möten längre. Lite personligt blev det här plötsligt, uj, uj, uj. Får väl regga mig på någon dejtingsida snart och försöka hitta några nya. Hade annars tänkt vänta tills jag var sextio. Varför vet jag inte. Kanske är jag mer vuxen då *ler*.

Läste att 2.9 miljoner såg sagobröllopet, men Kalle Anka i julas sågs av 3.3 miljoner. Vad säger det måntro om folks värderingar? Kalle Anka? Ja,ja. Repris, på repris, på repris, på repris och ändå sitter folk bänkade bara för att...det så ska va.

Om ni inte har något att göra, eller inte vill göra något kan ni klicka in er hit. ETC. Finns hur mycket som helst att läsa. Men är ni som jag och börjar fundera, ska ni kanske låta bli. Just den här artikeln hittade jag när jag läste om att Polen inte har någon sexualundervisning. Såg rubriken någonstans på nätet och klickade in mig. Det är inte klokt faktiskt. I bästa fall är det präster som kommer och pratar sex och då varnar de för kondom, vilket resulterar i massor av tonårsaborter och aborter är inte heller okej så många gör illegala aborter. Om det vore Afrika skulle jag inte reagera så mycket kanske, men Polen. Ni hittar artikeln om ni klickar in er på länken ovan.

Artikeln jag länkar till kanske inte är så intressant för flertalet. Men jag såg en hel del likheter med mitt eget tänk och min egen situation, så för mig var den intressant. Lite blandade citat från artikeln:

"Allting följer i individualismens spår, ävenså begreppen. Viljan att särskilja först det privata från det personliga, sedan det personliga från det politiska. Och vad blir då kvar? Vad blir kvar att prata om, enas kring, kämpa för?"

"Ändå ska man prata om världen utan att ha jaget med. Vi ska lägga problemen inuti – och skämmas – istället för att hitta beröringspunkter och orsaker utanför." (min anm: Det här tycker jag stämmer med många av våra samhällsproblem, inkl. prostitution )

"Viljan att tydligt särskilja det äckliga/det privata (desperation, ensamhet, fattigdom, trauman, självdestruktivitet – eller ”bara” osäkerhet) från det liv man önskar visa upp är minst lika förekommande idag. En borgerlig rädsla för att stå blottad och behövande."

"Jag önskar leva i en värld där mitt privata – det vill säga: min verklighet – välkomnas som en viktig och givande del av det gemensamma."

Nu ska jag försöka samla ihop mig lite. Blev en liten paus mellan föregående stycket och det här. Liten och liten, en timma ungefär. Goda nyheter fick jag mig till livs.