söndag, maj 23, 2010

FÖRGRÖMMADE VÄDERGUDAR

Nu blommar syrenerna. Kanhända har de gjort det ett tag, fast jag inte upptäckt det. Såg det i dag under promenaden jag så duktigt företog mig. Har inga syrener i min närmaste omgivning....trodde jag tills alldeles nyss. När jag drog upp persiennerna här i datorrummet för att kolla hur himlen såg ut, ser jag att grannen under mig snett till höger har syrener på sin uteplats. Ser också att grannen snett till vänster har en vit blommande hägg. Så mycket visste jag om naturen jag har inpå knutarna. Men så är det väl ibland. Man ser inte skogen för alla träd. Kan man bo två år i ett hus och vid en vägförfrågan får frågan vilken färg det är på huset och då inser att man inte har en aning, så är det inte alls konstigt att inte veta vilka växter ens närmaste grannar har på sina uteplatser.

Kan väl inte påstå annat än att helgen varit rätt skön. Om man bortser från det manodepressiva vädret förstås. Vädergudarna tycker väl att det är en kul lek, utan att ta någon notis om att vissa människor (typ jag) påverkas negativt. Nu hade jag ju för ovanlighetens skull kollat upp lite hur det skulle kunna bli vädermässigt. Men det är ju aldrig någon sanning i sig och är man optimist och lever på ett positivt hopp, blir man ändå besviken när och om prognosen visar sig stämma.

Hade ingen lång lista denna helg som psykiskt skulle kunnat sätta käppar i hjulet om det råkat bli kanonväder. Fotandet till bildspelet hänger ju över mig visserligen och pågående skrivprojekt, men inget av det är livsviktigt egentligen, just nu. Gårdagen började med sol och med väderkartan tydligt i huvudet där risken för snabbt omslag var överhängande, vågade jag inte chansa.

Cyklade iväg i strålande sol strax före tolv. Visste enligt en cykelkarta på ett ungefär hur jag skulle cykla. Kul och lite spännande att ge sig iväg mot helt okända marker. I ryggsäcken hade jag några ombyten kläder, kamera, glasögon och en flaska vatten. På näsan solbrillor. Jag trampade på och njöt av sol och varma vindar som smekte min ganska bara kropp. Kompassen var riktat mot Roxen och målet var en folktom plats vid vattnet. Pingstafton tänkte jag, då är inte många människor ute i ödemarken.

Plötsligt försvann cykelbanan och jag hade ingen aning om hur jag på enklaste sätt skulle ta mig dit jag ville. Enligt kartan skulle det vara cykelbana hela vägen. Strunt samma tänkte jag, huvudsaken jag hittar ett tomt ställe med vatten och grönska, där jag kan husera ifred med min kamera. Via märkliga vägar hittade jag iallafall ned till ån. Jag var ju långt utanför stadskärnan och ganska folktomt. Hittade ett kanonställe, stannade, tog av solbrillorna och upptäcker då två saker.

Nej, jag hade inte punktering och jag hade inte glömt kameran. Men skymd bakom ett buskage vid åkanten på en bänk sitter en pappa med sitt lilla barn och solen som sken så fint när jag påbörjade cykelturen var helt borta. Mörka moln fyllde himlen istället. Att fota i regn är ju ingen höjdare och det var inte sådana kort jag ville ha just för tillfället, fast att vända hem ville jag inte heller. Jag visste ju inte heller säkert om det överhuvudtaget skulle börja regna, även fast himlen varslade om det. Cykla i regn kan annars vara skönt så jag fortsatte.

Plötsligt kom alla klubbar i min väg. Segelklubb, kanotklubb och folk här och folk där och så plötsligt tog vägen slut och då var jag vid jolleklubben. Jag skulle till Roxen och kom till jolleklubben. Inget regn ännu, vänder och mellan ett hus med fullt av folk och jolleklubben stannar jag och beslutar att jag struntar i om någon ser mig. Eftersom det var en bit från vägen till vattnet så kånkar jag ner cykeln eftersom jag måste palla upp kameran på pakethållaren.


Struntar i, skriver jag, men naturligtvis var jag på helspänn hela tiden. Av med kläder på med kläder, fota med kläder, fota utan kläder. Normalt tar jag några stycken kort på samma motiv, nu blev det ett och jag kollade bara så jag fanns med i bild. Några solkort blev det ju inte, men inte heller regnkort. Under tiden jag pysslade så hann två båtar komma förbi. När jag anser mig klar och ska byta om till vanliga kläder ser jag en kille komma traskande på vägen. Snacka om timing. Jag försöker se oberörd ut tills han försvunnit utan synhåll. Tar då ett sista kort på vägen, som sedan visade sig nästan bli det bästa. Det kommer i bildspelet.

När jag sedan ska försöka hitta hem kommer de första regnstänken. Nu blev det otroligt nog inte mer än några ynka stänk. Jag förväntade mig en störtskur så cyklade för brinnande livet *ler*. Hemma runt halv tre och hann inte mer än packa upp och kolla bilderna i kameran, så dyker en bekant upp, eller mer kompis. Solen kom ju sedan tillbaka vid fyratiden så då tillbringade vi en timma ute i solen. Tyckte att jag fått lite färg, men inbillade mig nog bara. Tog ett kort för skojs skull. Det ni ser inledningsvis.

Senare på kvällen när jag var ensam igen lade jag in bilderna på datorn. Klart förvånad och förstås glad. De flesta var helt okej att använda. Eftersom det i stort sett bara var att beskära så fixade jag alla innan jag gick till sängs. Så nu är alla bilder till bildspelet klart ( plus några till hemsidan i aug) , men skulle vilja ha med två gamla också som finns på den externa, så personen som ska fixa musiken den här gången får vänta tills nästa helg. ( Han läser bloggen därför jag skriver det.) Inspirationen var på topp så fixade också blogghuvudet till augusti, där dagens bilder är bas. Juni/Julis blogghuvud fixade jag för rätt länge sedan. Det är nog det bästa jag haft. Ni ser det om en vecka cirka.

Idag vaknade jag kvart över åtta. Hade lätt kunnat vänt mig och sovit vidare om jag inte varit så kissnödig. Solen skiner och med väderprognosen i gott minne måste jag ju bara passa på, trots den tidiga timman. Tar en jätteskön stavpromenad mellan 8.30 och 9.15. Eller mer korrekt, den var skön fram till nio för då försvann solen. 9.30 regnade det. Men då stod jag i duschen och kaffet puttrade, så jag var rätt nöjd ändå.

Fick sällskap av ena avkomman till sista kaffeskvätten. Ett litet snabbesök, men ack så välkommet. Inte setts på en vecka och inte hörts på telefon heller under den tiden. Nu sitter jag då här vid min kära dator igen och ute lyser solen med sin frånvaro. Har lite saker att skriva som ploppade upp under cykelfärd och promenad. Har också en film, "Cheri" jag vill se som jag tipsades om av Sanna Lundell och som plötsligt finns i min ägo. Vi funderade på att se den som igår, men så blev det inte och jag föredrar nog att se den ensam, tror jag. Tv-n har jag annars inte haft på sedan förra måndagen. Glömde The Mentalist i tisdags, troligtvis för att Debatt slutat. Tisdagar och torsdagar var Debatt kvällar och oftast satte jag då på tv-n. Men trots att jag tycker att han är mysig blir även det konceptet tjatigt i längden, så jag grämer mig inte direkt över den missen.

Innan jag började skriva på inlägget kikade jag på vad jag gjorde förra året vid den här tiden och även 2008. Blogg är bra på det sättet. Bättre än korta notiser i en almanacka. Förra Pingstafton tog jag årets premiärdopp. Visserligen var Pingstafton då en vecka senare, men ändå. Ser jag på förra årets bilder från Maj var jag brunare än vad jag är i år. 2008 blev jag i Maj avstängd från Bloggspace, började blogga här 29:e och då hade jag också precis fått någorlunda ordning på min oas. Hade första kunden 29/5.

Visst är det väl ändå rätt märkligt? Man, eller i detta fall jag, svamlar i stort sett dagligen om min dag, vad som hänt osv och tycker egentligen att ingenting speciellt händer. Ena dagen läggs till den andra. Men ser man tillbaka så har ju faktiskt en hel del hänt på bara två år. Egen lokal, ny bostad, gett ut en bok, avvecklat företaget, varit med i tv, gått en påbyggnadsutbildning en termin, plus andra saker som hänt i ens omgivning och som påverkat vardagen för övrigt. Inte lika mycket ungdomar här tex och inte lika ofta.

Som vanligt blev det långt och jag har lika mycket kvar ha,ha. Men det är inte så viktigt så det får vara. Precis nu i skrivande stund letar sig några solstrålar in genom fönstret. Troligtvis bara för att jäklas. Om tio minuter är det säkert mulet och grått igen. Förgrömmade vädergudar.

6 kommentarer:

Hans-Erik sa...

Greta, Spännande och pirrigt med att fota utomhus! Men fotot på toppen är väl taget inomhus? Fin posé a la Marily Monroe1 Sexigt!

Benny sa...

Jag tycker det var modigt av dig att ta kort utomhus med bar över kropp o bara i trosor,det var en mycket fin bild,jag kanske ´ska ta lite vågade bilder på mig också,du är en mycket fin ängel,Kram Benny

Gretas Svammel sa...

Det fotot...Hans-E...togs ju på kvällen för att se om det syntes att jag varit i solen. Borde framgå av texten också att så är fallet.

Gretas Svammel sa...

Ja...Benny...det är väl en kombination av exhibionism och risken för upptäckt som kan vara kittlande ibland.

Josef Boberg sa...

"Människan såväl önskar som spår - men VÄDRET rår !" - så det så - ”vet” Josef B.

Gretas Svammel sa...

Så är det nog...Josef