torsdag, april 22, 2010

SPANSKA GUBBAR, FORTFARANDE OSYNLIG och LITE VIMS PÅ DET

Ska det va en spansk gubbe? Kunde inte låta bli att testa en förpackning. 24 kr kunde jag väl både ha och mista. En del var sura som attans, några var halvmogna och så fanns det en och annan guldgubbe. Nu är skålen tom iallafall. Jag petade i mig de allra flesta, utom de halvmogna, medan jag surfade runt lite på nätet. Jag är glad och tacksam för all positiv respons jag fått efter gårdagens dumdristighet.

Ja, lite dumdristigt är det nog allt, trots peruk med lugg *ler*. Jag trodde inte så många "vanliga" tittade på tv vid den här tiden en vanlig vardag. Men jag tror ju så mycket ibland. Men då och då måste man helt enkelt våga riskera med förhoppning att man åtminstone kommer att vinna något. Jag var ju ute efter att få boken upmärksammad och att det sedan skulle ge ringar på vattnet. Jag är lite osäker med det där med ringarna.

Tv 4 och Malou är de enda som överhuvudtaget besvarat mina mail. Det är dåligt. Skitdåligt. Oavsett intresse, plats eller vad som, så svarar man väl. Så är iallafall jag uppfostrad. Från politikerhåll spelar det ju ingen roll om jag sitter livs levande och berättar min version, min verklighet. Jag syns inte ändå och finns inte för de som vill utrota prostitution och hålla stenhårt i en idiotisk, ologisk lag. Det är det första Nyamko säger. Det finns inga lyckliga horor. Är hon både blind och döv? Eller räknar hon kanske inte mig som hora? Jag säger ju faktiskt att jag helst inte kallar mig det. Eller tror hon att jag sitter och ljuger? Ja, det är väl det som stör mig mest. Att fortfarande inte bli lyssnad på, inte bli tagen på allvar, bli nonchalerad, inte bli respekterad för den jag är. Försök att tänka er in i den situationen. När någon gör dig till något du inte är.

Jag kan se spöken mitt på dagen, helt klart. Nu vet jag inte om det är spöken eller verklighet, men jag får för mig att media är tillsagda att ligga lågt innan utvärderingsresultatet och att absolut inte publicera eller befatta sig med något som inte är politiskt korrekt. Just nu funderar jag starkt på tv3, för att liksom hålla igång det hela. Svt och tidningar är ju inte att tänka på, men trean är väl lite kontroversiell i sitt utbud. Ja,ja, vi får se.

Jag ska se själva debatten en gång till och kanske skriver jag ner mina synpunkter på Expressenbloggen. Fast nu är det ju det här svamlet som läses av otroligt många. Men Aftonbladet, trots reklamen de ger mig till bloggen, visar en inte helt okej sida. Jag tar det som ett nedtryckande när de skriver "hon säljer sin kropp" och bloggar om det. Manipulering för att få läsarna att tycka illa om det kanske. Bilden idag är väl ett ypperligt bevis på att jag har min kropp kvar. Vaffö gör de på dette viset?


Hur som helst. Haft en bra dag idag. Längtade till min oas och till mitt möte med en helt okänd. Alltså ett nytt ansikte idag. Jag har ju mina återkommande älskare, men som väl de flesta vet så vill jag ju ha variation och träffa lite nytt att lägga till samlingen. Det här var definitivt ett samlarprojekt *ler*. Men det kan jag ju inte bestämma över helt själv. Nu klarar jag mig nog iallafall gott till nästa vecka. En vecka med lite blandad kompott överlag, inte bara vad gäller hobbyn. I hobbyn är det endast och bart kända personer, men det är också seminarium en dag och det traditionella vårfikat med några kompisar en dag. Fredag nästa vecka ska utvärderingen vara klar, men Malou pratade ju om att den blivit försenad. Jag vet inget. Kanske lika bra.

Efter jordgubbar och nätsurf tog jag mig an mailboxarna. I min privata hittade jag ett förhandsbrev att boka upp ett visst datum i sommar. Inbjudan ska komma senare. Om det är en kul fest eller inte, om jag vill gå eller inte återstår att se. Men gå ska jag göra för det är personer jag inte sett på trettio år som jag kommer att träffa, så det blir väl vad jag gör det till. Som tur är var det inte samma dag som Lundell i Götet. Där börjar jag också att tveka, trots att biljetterna ligger här. Det är plötsligt så mycket som jag vill hinna med i den månaden och vill jag verkligen stå och trängas med en massa folk för att kanske inte ens knappt se ordentligt? Desutom har jag ju varit på ett antal konserter med honom. Resan dit är ju också ett besvär *ler*. Är jag lat eller är jag lat?

Hobbymailen tog sin rundliga tid att beta av. Av naturliga skäl då antalet besökare hit ökat så markant, ökar även mailantalet. Inte nu bara från presumtiva kunder utan från folk med alla möjliga frågor. De presumtiva kunderna hänvisar jag till hemsidan, så troligtvis ökar antal besök även där. Någonstans bildas de här ringarna på vattnet ändå ha,ha. Om alla som mailat av intresse i hobbyn sedan vill komma, så skulle jag väl få en framförhållning på ett halvår. Nej vars, men några månader iallafall, för jag tänker hålla det antal jag har nu i veckan. Det passar mig perfekt. Visst, en eller annan överbokning någon enstaka gång går an om jag känner för det.


Som vanligt skriver jag av bara farten. Kom på att jag lovat berätta om min vimsighet i tisdags. Så låt inlägget bli så långt det blir. Hade en känd, återkommande person inbokad vid en tid som jag räknade med att jag skulle klara innan jag skulle styra kosan mot huvudstaden. Äter min frukost och kör min dataritual som vanligt. Jag brukar lämna datorn ca 1½ timma innan den uppgjorda tiden, för att ha tid i ettan med dusch och annat. Jag var mitt uppe i något och tänkte att jag hinner om jag kommer iväg en timma innan. Det skulle betyda att jag skulle gå senast halv.

Jag håller ett öga på datorklockan. När hon är kvart över har jag bara lite kvar på det jag gör och börjar känna av stressen. Men så blir jag plötsligt precis stel. Jag har i mitt uppstressade sinne tänkt fel, eller inte tänkt alls. Jag ligger en timma efter. Ser datorklockan närma sig tjugo över, vilket då betyder tio minuter innan personen ska ringa på dörren och här sitter jag i morgonrocken. Sminkningen fixar jag alltid medan kaffet rinner ner, så det var klart.

Snabbt på med de kläder som fanns närmast till hands, struntade i mobilen, slet åt mig alla nycklar plus cykelnyckeln. Vilken tur att jag pumpade den enda åkbara cykeln för ett tag sedan. Årets premiärtur på cykel blev det i ett rasande tempo över gator och sten. Två steg i taget uppför trapporna och in i min oas. Fyra minuter innan överenskommen tid. Yes. Nu var jag på plats och nu kunde jag ta det lugnt.

Att ställa sig i duschen var liksom inte att tänka på, då hade jag inte hört dörrklockan. Drack ett glas vatten och började tända alla ljus. När jag var nästan klar ringde dörrklockan och jag öppnar i gamla jeans och slappar t-shirt. - Kommer jag för tidigt? säger den trevliga mannen. - Nej då säger jag. Det är jag som kom försent.

Efter att ha förklarat situationen och försäkrat mig om att han inte hade någon annan tid att passa efter besöket hos mig, så tar jag årets snabbaste dusch medan han sitter i soffan och bläddrar i min bok till avslappnande musik. Det tog nog inte fem minuter att duscha, borsta tänderna och dra en kam genom håret. Klädde på mig gjorde jag ute hos honom.

Eftersom det handlade om ett massagebesök var det viktigt för mig att vara i balans och känna lugn och det gjorde jag. Jag såg framför mig hur jag efter några timmar skulle sitta på en buss där jag inget annat kunde göra än slappna av och bara vara. Så besöket blev precis så bra som det alltid blir och lite till. (Varje besök ska ju alltid bli snäppet bättre än det förra *ler*). Naturligtvis drog jag av lite på priset eftersom han fått vänta.

Det här att kompensera kunder, klienter, patienter när man själv orsakat någon försening eller dylikt är självklar för mig. Jag gjorde det också när jag var anställd, för det hände relativt ofta att folk fick vänta. Men då fick jag alltid skit för att jag gjorde det. Lustig filosofi tycker jag. När personen som hade tid kom för sent skulle den betala extra eller få ny tid, men när vi var försenade var det helt okej. Inte konstigt alls att jag till slut sa upp mig.

Efter besöket var det cykeln hem igen. Ner med lite kläder snabbt, stänga av datorn, hitta en frukt att ta med och så halvspringa till bussen för att hinna med bussen till Stockholm. Att jag sedan väl där tränade tunnelbaneåkning är en annan historia. Jag åkte hit och jag åkte dit. Men till slut så, kom jag rätt. Väldigt stolt är jag över mig själv att jag blir mer och mer bekväm med tunnelbanan. För inte så länge sedan vägrade jag att åka ensam. Helst inte med sällskap heller om det gick att undvika. Man lär så länge man lever och allt går bara man vill.

Hoppar Debatt ikväll. Gick för ovanlighetens skull in och kollade och de skulle prata om något som inte intresserar mig så väldigt. Integration och barnböcker. Men Plura ska jag se för att det är intressanta gäster idag. Birro och Sanna Lundell bla. Blir nog en glasspinne till det.

8 kommentarer:

Sandra sa...

hejsan linnea!
jag streamade nyss inslaget från tv4s hemsida. Och jag måste bara säga att du fick mig att öppna ögonen! Jag har gått runt med samma fördomar som du möter dagligen, men jag kan med glädje säga att du fick mig att tänka efter.
Du gjorde verkligen en ärlig, öppen och ödmjuk intervju. Tack för att du tog bort mina skygglappar.

Hans-Erik sa...

Greta, Du gjorde att jättebra framträdande. Du är tydlig och har integritet. Grattis! Imponerad av att du har skrivit en bok. Du är duktig. Du ser fin ut på bilden med jordgubbarna. Läcker vårtjej!

Sofia sa...

Hej! Jag har alltid tyckt att det ska vara tillåtet att sälja sex och tycker det är bra att du gav den positiva sidan av det hela. Det finns för mkt lagar och regler för oss invånare som ska kontrollera allt vi gör. Jag kan inte se ngt fel i att göra ngt som inte skadar en själv eller den andre personen.
Men en sak undrar jag och det skulle vara intressant om du ville skriva ett inlägg om hur du ser på detta. Jag tycker som sagt inte att det är något fel med detta så länge man inte skadar någon annan. Detta gäller även dessa mäns ev. flickvänner eller fruar. Många tycker att det är männens problematik enbart och om de vill vara otrogna så har jag inget ansvar i detta. Jag ser det dock inte så alls. Otrohet är avskyvärt och även om jag inte känner mannens partner så betyder inte det att hon inte har känslor. Hon kunde lika gärna varit min vän om våra vägar hade mötts i livet. Och vi skulle väl aldrig ha en sexuell relation med en väninnas man? (hoppas jag vi kan enas om)
Så vad är skillnaden? Hon är en vän jag ännu inte känner och hon har samma känslor som jag själv.
Jag antar nu bara att många av de män du träffar faktiskt har en fru eller flickvän/sambo. Alla är förmodligen inte singlar.
Jag undrar bara hur du tänker kring detta! Ett svar vore mkt intressant.
Mvh.

Gretas Svammel sa...

Tack...Sandra...din kommentar gör mig väldigt glad. Fördomar är många gånger lika med okunskap.

Syftet för mig är att visa en annan sida än den som folk blir matade med av politiker och media. Inte att ändra någons åsikt. Men med det här som med mycket annat också så (om man vill och är öppen) gör sann och verklig information en frågeställning oftast mycket klarare.

Utifrån den bildar man sedan sin egen uppfattning. Det viktiga tycker jag, är att ha förmågan och viljan att se saker från mer än ett håll.

Gretas Svammel sa...

Jag kan väl inte annat än säga tack...Hans-E...böcker kan det nog bli fler, men om andra ämnen.

Gretas Svammel sa...

Du är inte ensam...Sofia...att fundera i dessa banor. Det tas ibland upp även i sexforumet. Jag själv som alltså är emot otrohet och att smyga bakom ryggen på folk, har också funderat kring den här frågan.

Det finns ett inlägg på Expressenbloggen om just det här och lite tar jag upp också i boken.

Men det skadar inte att skriva lite om det igen, så det kommer ett inlägg inom kort.

Gunnar sa...

Jeg er også motstander av utroskap og det å gå bak ryggen på folk. Dessverre er det veldig vanlig i dagens samfunn. Mye av utroskapen hender med kolleger på jobben for eksempel.
Jeg tror mer åpenhet om sex ville endre på mye av det. All tabuen i det her skaper mye negativt etter min mening. Interessant tema.

Gretas Svammel sa...

Helt klart ett intressant tema...Gunnar...och intressantast är människans beteende i detta tema.

Ingen vill bli bedragen och förd bakom ljuset, ändå kan de själva bedra. Öppenhet och raka rör partners emellan tror jag på. Tala om vad man vill, vad man önskar, vad man tänder på mm. Och inte göra det när lusten redan svalnat, utan från start. Att komma efter fyra- fem år med önskningar tas helt naturligt som kritik.

Man kan aldrig äga en annan människa. Bara respektera, sympatisera med, önska det bästa mm.