HUR JAG TÄNKER KRING OTROHET

Jag kör ett inlägg till i väntan på mitt tv-program kl.22.00. Sitter och mosar i mig mandlar som jag sköljer ner med citronvatten. Är lite småsugen men orkar inte ställa mig och fixa med något. Ska halvera körsbärstomater som nu står på diskbänken och med lite örtsalt på är det är det ett perfekt småplock att peta i sig till Mord i sinnet. Efter det blir det nog sängen, för känner mig redan lite småtrött. Få se hur mycket av det jag hade tänkt idag som blir gjort i morgon. Eftersom nattgäster dyker upp framåt sena natten är jag ju inte ensam i morgon heller.

Tänkte ägna det här inlägget till att svara på en kommentar från gårdagens inlägg, eller om det var dagen innan det. Strunt samma. Hur ser jag på otrohet och hur tänker jag vid möten med män som jag förstår bedrar sina kvinnor? Citat från kommentaren:

"Otrohet är avskyvärt och även om jag inte känner mannens partner så betyder inte det att hon inte har känslor. Hon kunde lika gärna varit min vän om våra vägar hade mötts i livet. Och vi skulle väl aldrig ha en sexuell relation med en väninnas man? (hoppas jag vi kan enas om)Så vad är skillnaden? Hon är en vän jag ännu inte känner och hon har samma känslor som jag själv. Jag antar nu bara att många av de män du träffar faktiskt har en fru eller flickvän/sambo. Alla är förmodligen inte singlar.Jag undrar bara hur du tänker kring detta! Ett svar vore mkt intressant."

Det är ingen hemlighet alls, att jag personligen tar avstånd från allt vad mygel heter. Jag vet inte varför, men så länge jag kan minnas har jag varit emot när folk gått bakom ryggen, eller pratat skit utan att kunna stå för det eller farit med osanningar. Jag har i många år jobbat i ett klimat där skitsnack var vardagsmat och där jag nästan blev utanför för att jag vägrade att ens lyssna.

Det är alltså ingen hemlighet ens bland mina betalande älskare. Men och detta är ett viktigt men. Jag kan inte ta parti för någon, eller vara anti mot någon när jag inte känner till bådas versioner. I mitt huvud söker inte en person som är nöjd i sitt förhållande ett äventyr vid sidan om. Och varför någon söker upp mig eller en annan sexsäljare, eller raggar kvinnor på krogen för att vara otrogna, är inte min sak att varken re i eller försöka förstå. Men att något är fel antingen i förhållandet eller hos personen kan jag ju lista mig till. Båda fallen kräver egentligen en annan sorts terapi än enbart att bli av med den sexuella frustraktionen eller plötsligt uppdykande kåtheten.

Nu berättar ganska många av mina kunder så småningom hur de lever, vad de tycker, vad de önskar osv. Många olika livsöden har jag tagit del av och ibland tycker jag att det är så onödigt lidande på grund av att människor inte pratar med varandra. Jag är säker på att i flera fall går båda två i ett förhållande och önskar saker, men säger ingenting. Kanske vill de inte såra partnern, eller så är de rädda för att förlora partnern. I några fall har mannen försökt att diskutera med partnern och även föreslaget terapi, men kvinnan anser att det finns inget att diskutera. Hon är nöjd som det är, fastän mannen lider. Ingen av dem vill skiljas då rädslan finns för ensamhet, för ekonomisk försämring osv.

Vi är ju alla olika och min önskan är att vi kunde vara så tillåtande (om vi nu älskar partnern) att om jag tex inte vill hålla på mer med sex, jag har tröttnat så kan jag inte tvinga min man att avstå från det sexuella, utan då låta honom fixa det på ett bra sätt hos någon annan och då är ju en sexsäljare bättre än en älskarinna anser jag. Men i min roll som sexsäljare är jag inte terapeut och jag har inte rätten att börja förhöra mig om kundens privata liv. Det finns i vilket fall som helst en anledning att han söker upp mig, men vad den anledningen är har jag inte med att göra.

Sedan finns ju ett stort antal ensamma män som söker en stunds avkoppling och sexuell samvaro, antingen för att de precis som jag inte vill ha något stadigt eller i väntan på någon. Det jag kan ha svårt för är de män som är notoriskt otrogna mot sina kvinnor. Som ser det som en sport, eller som en bekräftelse på att de är riktiga hingstar, vilket de väldigt sällan är. Det här är svårt att första gången urskilja och tack och lov dras de inte direkt till mig. De vill ofta ha yngre kvinnor för att även få bekräftelsen att de är attraktiva.

Två gånger under de år jag hållit på med den här hobbyn har jag nekat mer tider, då jag insett vad de går för. Då var det ändå män som kommit regelbundet under en ganska lång tid och som jag tyckte var trevliga och mysiga. Jag sa som jag tyckte och fick svaret att jag inte hade med deras privatliv att göra. Det hade jag inte heller, men deras sätt att sköta sitt privatliv störde mig och då kunde jag inte finna någon lust att träffa dem mer. Jätteviktigt när man håller på med sådant här (ja annars också) att inte göra något som inte känns bra. En av dessa kom först som gift, sedan som singel. Inget fel enligt mig. Men när han berättade att han träffat en ny och ändå ville fortsätta träffa mig, då sa jag stopp.

Jag hoppas du som frågade blev nöjd med svaret. 2006 skrev jag i samma ämne på Expressenbloggen ifall någon vill läsa.