FREDAGEN SOM BLEV SÅ OCH INTE SI

Ibland tänker man si och så blir det så. Säkert något som de flesta känner igen. Idag var lite av en sådan dag. Trots att jag tänkt att den här dagens skulle få bli som den blev, hade jag ändå i tankarna att göra det och göra det osv. Inget av det jag tänkt har ännu blivit gjort.

Sov iallafall tills jag vaknade av mig själv runt tiotiden. Hade en stunds dialog med mina inre röster *ler*. -Jag tar en promenad direkt. - Nää, jag struntar i det, varför tvinga sig till det när jag inte vill. - Men om jag tar en kort promenad får jag igång kroppen och förbränningen och jag kommer att vara glad efteråt. - Äsch, jag går när det är bättre väder. - Nä jag går nu. - Fast varför ge sig ut i det här vädret när jag inte behöver.

Det slutade med att jag tog en kort sväng med stavarna iallafall. Men snabbt. Visserligen har jag otroligt dålig kondis och att gåspringa med stavarna i släptåg i 15 minuter fick mig att bli åtminstone lite varm och snudd på svettig. Lite arm och magrörelser på det medan det spreds en doft av nybryggt kaffe i lägenheten. Tillsammans med ostknäcke och kaffe bänkade jag mig sedan här vid datorn. Tanken var att under dagen skriva blogginlägget hit, svara på mail, fixa senaste fotona som nu väntat ett tag på att bli fixade, även fixa massagebilderna så de är klara att sättas samman till ett bildspel så småningom, skriva ned lite åsikter på Expressenbloggen och leta tänkbara jobb att söka.

Precis när jag svalde sista knäckebrödsbiten så ramlade det in folk. Jättetrevligt, tyckte jag, eftersom jag nu hade en ledig dag och mitt tänkta planerande var ju inte ristat i sten. Husesyn efter ommöbleringen, som godkändes. När det till slut bara var minsta avkomman kvar, drog jag ett djupt andetag och sa att jag ville berätta något. Jaha, sa personen som var på ett riktigt bra fredagshumör, vilket var en av anledningarna till att jag tyckte det var ett bra tillfälle.

Jag hämtade min bok, lade den på bordet och började förklara från första början om tillfällen som personen visste om och kom ihåg, alltså om de män som for illa innan jag bestämde mig för att ta betalt. Det där vet jag ju, sa den lilla avkomman. Tog upp boken och frågade - får jag bläddra i den? Javisst, sa jag och fortsatte bluddra.

Jag visste ju inte alls hur ett sådant här erkännande skulle tas emot. Innerst inne trodde jag nog att ungarna som känner mig väldigt väl och är uppfostrade i en öppen anda med respekt för avvikande och som från vaggan är inpräntade att inte döma någon utan att veta fakta, skulle ta det bra. Men det är en sak när det gäller andra och en annan sak när det gäller ens egen mamma.

- Du, avbryter avkomman plötsligt. Kan jag jag fixa lite medan du pratar?

Javisst, säger jag och inser att jag dragit på de stora växlarna ( troligtvis pga min egen fördom och rädsla) . Vill du se mig på tv så finns det på nätet, säger jag. Jag har inte tid nu säger avkomman, men jag vill förstås se hur du fixat det, en annan gång. Jag är inte så insatt i det där, vet du, men coolt att du gett ut en bok.

Jaha, så var det med det och det här har jag gruvat mig för? En unge är kvar och den ungen tror jag faktiskt vet mer än vad jag vet att den vet, så den oroar jag mig inte så mycket för. Men den ungen träffar jag inte så ofta ensam. Det brukar alltid vara kärleken och/eller en drös kompisar med. Men när de för mig viktigaste personerna vet min hobby, då kommer jag att visa ansiktet fullt ut, utan någon ful peruk. Blir jag hemlös eller sköntaxerad så får jag ytterligare en sak att kämpa för *ler*.

Nu är jag iallafall ensam igen. I natt återkommer de. Men tycker nästan klockan är för mycket för att i lugn och ro sitta och leka med photoshop och fixa bilder. Jag får se vad jag känner för. Nu för tiden är det inget i min smak på tv på fredagar, mer än "Mord i sinnet" kl. 22.00. Plura såg jag ju lite på igår, men det är ta mig sjutton inget bra. Sanna var inget bra, Birro var skit, Le marc var okej. Två gånger kan vara lite kul, men vid tredje, fjärde gången med samma stuk tappar jag intresset. Dessutom är jag ju inte alls matintresserad. Ungefär som med "Så ska det låta". Det kryper i kroppen på mig när de sjunger låt efter låt utan att sluta. Är det fel låt behöver de väl inte sjunga hela låten? Det är bara inbördes beundran det handlar om nu i det programmet och jag misstänker att mycket är uppgjort i förväg.

Jag hann innan folket kom att kolla nyhetsrubriker och läsa lite bloggar. Läste Katrins blogg som länkade till Tyras blogg. En blogg jag aldrig tidigare varit inne på. Men denna Tyra hyr in sig på Katrins kontor och berättade för Katrin om en stalker, som Tyra sedan beslutade sig för att hänga ut i sin blogg. Därför, nyfiken som jag är, så klickade jag in mig till denna Tyra.

När jag läste hennes blogginlägg började mina tankar vandra, vilket ju inte är ovanligt för mig. Ganska nyligen var det en sexsäljare som misskrediterades av en person. Det händer ibland att sexköpare som anser sig orättvist behandlade börjar baktala en sexsäljare utan någon sanningsenlig grund. Att få ett rykte som inte alls stämmer med sanningen kan få den starkaste att bryta ihop. Den som orsakar det hela mår troligtvis själv väldigt dåligt, fast inser det inte själv. För att få stopp på sådant här och förhoppningsvis få personen att tänka till, så tycker jag faktiskt att det är okej som Tyra gör, att röja personens identitet på sin blogg.

Nu vet ju inte jag egentligen någonting, vem som är sann eller inte och om det finns saker som inte nämns osv. Det vet väl bara de inblandade, men tydligen (efter en inte helt säker källa) så är inte Tyra den enda som denna Jonatan Wiik, snackar och skriver skit om. Jaha, tänker kanske ni nu. Ska jag plötsligt börja nämna namn utifrån spekulationer? Känslan säger mig att i detta fall ska jag det. Speciellt nu när mitt besöksantal är på topp. Stoppas (som inte är detsamma som straffas) inte denna person, så kommer han att ständigt hitta nya att baktala och han får ingen chans till hjälp. Men funderingarna gällde det jag även säger i Malous intervju. Knepiga, sjuka och störda personer finns överallt och är inte generellt förekommande hos sexköpare, som vissa personer gärna gör gällande.

Nu läste jag också att Mats Alm misstänks vara psykisk sjuk. Det tog många månader att komma fram till det. Nog måste väl de berörda instanserna ha misstänkt det långt tidigare? Men precis som jag skrev tidigare i inlägget, så ska man inte döma innan man vet fakta. Men varför dröja så länge med att skaffa fakta? Redan hans första ? medverkan i Efterlyst, påvisade en hel del att fundera på. Då uttalade sig även en expert på kroppspråk. Jag minns att jag då skrev, att jag trodde att han snart skulle kapitulera, vilket en "normal" människa skulle gjort.

Nu blev det tvärtom. Han hittade på nya saker, den ena mer förunderlig än den andra. Saker som för utomstående verkade helt tokiga, men för honom var det en sanning och det gjorde att han lugnt och sansat kunde tala om det. Han trodde ju på det själv. Kanske som en del politiker som talar om sexköpslagens verkan för att få de lyssnande att ta till sig samma "sanning". Nu är ju inte polisväsendet helt tappat bakom en vagn (fast man ibland kan tro det) så när inte "sagorna"stämde med tidigare sagor och vittnesmål, så nystade man vidare. Ingen ska ju dömas oskyldig, men nog borde misstanken om tex schizofreni ha dykt upp tidigt i utredningen.

Det dröjer ett tag innan klockan är tio, så det är inte omöjligt att det blir ännu ett inlägg utifrån en kommentar jag fick. Bilden idag är tagen denna månad, men minns inte när. Men den togs med tanke på nästa bildbyte på hemsidan, som kommer allt närmare. En trevlig fredagskväll önskar jag er som läser, även om jag återkommer med nytt inlägg snart. Troligtvis sitter jag vid datorn även i morgon för att få saker gjorda och då blir det söndag som blir datorfri istället. Det passar bra eftersom jag är iväg på föreläsning på söndag eftermiddag och kväll.