FÖRSTA VACKRA DAN I ÅR

Nu är tanken att få till ett litet kortare, kärnfriskt inlägg. Vi får se hur det går. Men jag vill hinna ut och tömma sista maskin innan kl.21.00 Tänkte sätta mig då och se om det här Kommissarie Winter är något att fördriva tiden med innan Medium kl.22.00. Gårdagens Wallander hade jag ju sett, så jag struntade i tv-n. En himla massa tvätt var det idag. Sju maskiner. Man tror aldrig det ska ta slut.

Först en sväng till stan idag. Så värst tidigt kom jag väl inte iväg. Klockan hann bli ett och då såg jag bussen köra iväg precis när jag kom. Men de går ju ganska tätt och med tanke på vädret idag så gick det ingen nöd på mig. Hade slängt med kameran i väskan för ev skulle jag hinna med en fika med en bekant också ute i vårsolen. Nu blev det inte så för jag var inte klar med mina ärenden förrän strax före tre och hade ju tvättstugan fyra. Jag pallrade iallafall upp kameran där jag stod och väntade på bussen, så ett vår kort blev det.

Svårt det där att veta vad man ska ha på sig, tycker jag. Är det verkligen så varmt så man kan ha en tunnare jacka ? osv. Nu chansade jag och det gick ju bra. Riktigt skönt var det, åtminstone i solen.

Satt en stund ute när de första maskinern snurrade, men det var inte så jättevarmt då på eftermiddagen. Satte mig på balkongen istället med vinrest från i går. Där var det skönare, om man bortser från alla ljud och cigarettrök som singlade sig upp från grannens altan. Men det är ju vår. Låt folk röka, låt ungar leka, stoja och skrika, låt tanter gagga om allt, mest sin hälsa och andras hälsa. Funderade på när jag satt där och pimplade på mitt vin, att jag ska nog införskaffa ett par hörlurar utan sladd.

Skulle kunna skriva mycket om psykvården av idag. Men ska inte det eftersom det ju skulle bli ett kort inlägg. Men lika frustrerad som jag stundtals kan bli i prostitutionsdebatten, lika frustrerad och maktlös känner jag mig i den här frågan. Jag har själv hört mig berättas många skrämmande historier som man knappt tror är sanna. Nu förstår jag ju att de är det och jag vill inte lägga skulden på psykpersonalen direkt, utan på minimala resurser och minimalt med tid. Dålig kommunikation personal emellan, en del väljer en enkel och snabb väg fastän den inte är okej med tanke på patientens bästa. Det tjänar tid genom att gå efter teoriboken istället för att se den individuella personens behov, alltså att behandla alla med den diagnosen si och alla med den så.

Jag kan ju inget göra mer än att tycka. Nu ut och hänga, in och glo tv, ut igen och vika och bära in, glo tv igen. I morgon ska jag kånka tillbaka till ettan det jag kånkade hit i fredags. Ett litet besök på det, följt av lite matinköp. Resten av veckan är ganska intensiv. Av någon anledning blev den det, fast min förutsättning är något annat. Nästa vecka ser ut att bli liknande. V.17 sedan är väl mer normal och då är det valborg. Det är inte klokt. Snart är det nyår igen. Vad gör man med sitt liv egentligen?