ALL RENSNING ÄR BRA RENSNING (tror jag)

Riktigt gott var det nu med lite vin och en bit ost. Börjar så sakta att bli mig själv igen *ler*. Bokkrånglet har jag förtängt för tillfället. Det löser sig det också vad det lider och hela historien ska jag dra på Expressenbloggen när allt är i hamn och inga frågetecken längre finns. Solen håller på att gå och lägga sig, men sådana planer har inte jag. Eftersom mitt vanliga söndagsprogram Foyles war nu är slut, så skippar jag tv ikväll. Falk är inget för mig, vilket inte heller Millenium var märkte jag när jag skulle testa första avsnittet. Har ju även av någon anledning känt anti mot böckerna också, fastän nästan alla anser de vara bra. Så kan det vara.

Min kväll, när allt datorjox är avklarat, kommer att bestå i rensning av garderober och fotande av diverse prylar, för att i morgon fixa korten och ta en dust med Blocket igen. Ja, herregud. Var tvungen att kika in på blocketmailen igen nu mellan inläggen. Sju presumtiva köpare och ja..vad tror ni? Annonsen med diverse bilattiraljer är lögn i helvete att få godkänd. Det är bara den kvar nu. (Svordomar är normalt inget signum för mig).

Precis som jag skrev i fredagens inlägg (kors i taket) så tillbringade jag många, många timmar i mitt källarförråd i fredags. Fler än en gång funderade jag på varför jag i hela fridens dar släpade med så mycket skit hit vid flytten för 1½ år sedan. Ändå fyllde jag ju lätt en hel sopcontainer då med skit. Hur är människan skapad egentligen? Är det någon form av trygghet vi tror finns i alla dessa grejer som vi aldrig använder. Eller är det samvetskval gentemot de vi kanske en gång fått sakerna av? Eller är det någon form av nostalgi och kanske även inre tvång att spara på saker från sedan länge döda anförvanter, fastän de bara tar plats i ett förråd och aldrig kommer att användas? Hur mycket bagage bär vi egentligen på, helt i onödan?

Jag gick ut hårt iallafall. Det mesta slängdes i sopsäckar. En del la jag i prydliga högar och fotograferade. Tar ju lite grann emot att slänga fullt felfria och fungerande saker. Det var alltså dessa jag i natt la ut på blocket för att säljas för en symbolisk summa. Det som inte blir sålt ska jag ställa i sopsorteringshuset så att de som vill kan ta. Har bla en hel kista med massor av garn mycket inte ens öppnat, broderier mm. En guldgruva för många. Kistan är gammal som gatan och ful och klumpig, men för de med intresse av gammalt kan det vara ett fynd. För mig bara ett påhäng. Backar med tygbitar som jag en gång tänkte sy lapptäcke av till alla ungarna. Också en guldgruva för rätt köpare. Nu blir jag trött bara jag tänker på att ta fram symaskin *ler*.

En inte så gammal köksstol stod och blockerade vägen. Den gick sönder och exet försökte laga den för några år sedan. Men jag har inte plats för den så därför står den i ett förråd och tar plats till ingen nytta. Innan jag placerade den i skräphögen så satte jag mig på den och pustade ut en stund bland all skit. Jag skriver skit för det är så jag ser på det nu. Fast en del är ju helt nytt. Ett databord tex som jag aldrig använde och aldrig kommer att använda. Jag är på väg in i en ny fas i livet ha,ha. En lättare fas förhoppningsvis.

En del saker sparar jag som album tex och vissa saker från mina föräldrar som jag lägger i en särskild kartong till ungarna att slåss om när jag inte längre finns. Där finns även teckningar som de gjorde som små och lite annat som de får göra vad de vill med. Kasta eller spara och det står även på kartongen och har sagts muntligt så inte de också får onödiga bördor att bära på. Livet ska vara lätt och enkelt och levas i nuet. Minnen bär man med sig inom sig ändå. De bra minnena och då utgör de en del av ens liv och berikar det. De dåliga ska man försöka bearbeta och sedan lämna. Bearbeta för att även fast de är dåliga, så kan de ge vissa insikter som är bra att ha med sig i livet.

Uj, uj, uj så klok jag låter nu. Men det är inte klokhet. Bara insikter som kommer med åren. Vissa har dem faktiskt redan från start. Lyckliga dem.

Ikväll är det då dags för sista delen. Garderoberna här i lägenheten med kläder, skor, kuddar, plädar, datagrejer, videoband. Videoband! Om ni visste så många videoband jag sparat från det ungarna var små med det mesta av Astrid Lindgren bla och andra barnprogram. Säkert kan en del se det som rariteter, men vadå....det är en förgången tid och Astrid försvinner aldrig ändå. Hennes verk kommer alltid att finnas kvar, fast då i en modernare tappning än just videoband.

Nästa aktivitet på min görandelista är min obligatoriska vårstädning, då det tvättas fönster, torkas lister, sätts upp nya gardiner, möbleras om mm. Snart tror jag att jag är ensam om den här företeelsen med vår och höststädningar ha,ha. Pratade igår med folk i min ålder och äldre som inte brydde sig så mycket om tex fönstertvätt. Man har ändå persiennerna nere osv. Samtidigt, vilket gladde mig oerhört berättade några av den yngre generationen att de just tvättat alla sina fönster och dessutom, vilket är lite löjligt kanske, så värmdes mitt hjärta extra mycket då jag såg vad som fanns på kylen i det hem där vi var. En veckomatsedel. Tänk vad ens eget agerande under sina barns uppväxt betyder. Nej. Det är inget skryt. Bara ett konstaterande hur viktigt ett barns första 1-10 år är. (Speciellt det första grundläggande året)Sedan spelar det ingen roll om det handlar om matsedel, tacka för maten, ta av sig skorna, visa empati, kunna kompromissa, använda cykelhjälm, passa tider, skriva lappar vart man är mm. Det negativa har då samma betydelse.

Ett barn mellan 1-10 år, som inte får bekräftelse, inte litas på, inte blir sedd, inte lyssnas på, inte ses som en viktig enskild individ osv agerar oftast efter det mönstret själva när de blir lite äldre. Långt ifrån alltid agerar de vuxna medvetet illa. Tvärtom, tror nog de flesta att de gör allt för sina barn. Utom att se dem som individer och självständiga med egen vilja och önskan. Samhället översvämmas nu med unga förövare av alla de sorter. Jag ömmar för varenda jäkel oavsett vad de har åsamkat sina offer. Naturligtvis ömmar jag även för offren, men det är väl nästan onödigt att ens påpeka.

Ett och ett halvt glas vin räckte för att jag skulle komma ur spår fullständigt. Hoppar raskt tillbaka till ursprungsspåret. Höst och vårstädning. I detta fall då förstås vårstädning med tanke på årstiden nu. I mitt huvud finns ju tanken att snart flytta igen. Ja, jag är en orolig själ, iallafall tills jag hittar det perfekta boendet, vilket jag aldrig lär hitta i det här området jag befinner mig nu. Men här är det ganska låga hyror vilket inte är så dumt. I väntan på bättre tider, får jag göra det bästa av det som är.

Så nu är min tanke och planering att återigen byta plats på datorn bla. Jag har fått klartecken från den minsta ungen som oftast huserar här numer. Jag tar den personens rum, som är dubbelt så stort som där jag nu befinner mig, i besittning. Personen tar istället det här lilla gäst och datorrummet. I kväll ska jag börja med våra respektive garderober tänkte jag. Riva ut allt i alla, sortera i högar, spara, kasta, sälja. Fotografera det som ska säljas.. Flytta personens tillhörigheter hit och mina dit. Sedan ska alla mina skor och kläder sorteras på samma sätt och fotograferas och allt detta ska vara klart innan jag kryper under täcket och sover.

I morgon är det måndag och sista dagen innan vardagen tar vid igen. Då ska nattens förvärv in på blocket, en lång promenad måste bara bli av, alla helgens hobbymail måste besvaras, ett nytt inlägg här ska skrivas, hemsidan borde uppdateras med nya bilder, kanske vet jag mer om boken så att jag iallafall kan påbörja ett Expresseninlägg. Sitta i solstolen med näsan mot solen? Just nu hoppas jag att solen gömmer sig hela dagen i morgon *ler*, så jag slipper min egen inre press på solande. Kolla och söka jobb är också något jag borde göra och förstås kolla klippet från dagens nyhetsmorgon på nätet.

Andra och kvällens sista glas vin är uppdrucket och jag tar nu sats mot garderoberna.