ZOMBIE

Lite Zombieaktig känner jag mig idag. Men zombie är nog inte riktigt vad jag associerar till när jag uttrycker mig så. Förstod det när jag skulle leta efter en passande bild nyss. Alla såg ut som gengångare och som en sådan känner jag mig inte direkt. Ibland använder vi nog lite till mans ord som inte alltid stämmer med det vi vill förmedla. Det bara låter bra.

Hur som helst, jag är lite orkeslös. Inte på hugget, lustbefriad, seg, inspirationslös. Samtidigt har jag egna inre krav, att jag måste vissa saker. Ha,ha det där lät som om jag drabbats av tvångstankar. Så illa är det inte. Men jag tror att kollisionen inom mig, egna kravet-du måste, egna lusten-jag vill inte just nu, ger mig den här känslan jag har just idag. Resultatet blir att jag gör allt utom det som jag tycker att jag borde/måste. Jag känner igen det här från tidigare tillfällen både i närtid och långt tillbaka i tonåren.När mina egna inre krav försöker överrösta min bekvämliga, softa, mer lugna personlighet, då skiter jag i allt (nästan).

Jag tror inte att jag är ensam om det här, långt ifrån. Men alla kanske inte bryr sig om, eller har lust att forska i sitt inre och orsak och verkan osv. Förr kunde det ge liknande ångestsymptom och öka på det inre kontrollbehovet, utan att jag då förstod vad som hände eller varför jag kände som jag gjorde. Har man som jag en medfödd envishet och jävlar anamma i sig så tar lätt kontroll och kravrösten överhand. Är man dessutom uppvuxen med att ens eget behov och ens eget välbefinnande kommer sist, då funderar man inte.

Nu bryr jag mig inte så mycket. Jag accepterar känslan. Är trygg i vetskapen av att det blir en morgondag som förmodligen ser helt annorlunda ut. Om inte, så kommer ytterligare en dag. Det som är ett måste enligt mig, är det här skrivandet jag nämnt. Om några månader kan jag nog dra hela historien om det. Det är alltså ett måste samtidigt som det är något jag vill, vilket gör mitt inre än mer förvirrat, vilket då förstås påverkar mig. Till det kan då läggas visst tvivel och velande mellan olika alternativ.

Jag försökte iallafall igår att ta mig i kragen och sitta med det här. Hoppades att saker skulle lossna efterhand. Men jag var inte ensam i lägenheten och hade väldigt svårt att koncentrera mig, fast tvingade mig själv. Blev en väldig lättnad när jag, enligt mig själv, kunde ta en legitim paus kl.20.00 och titta på Stjärnorna på slottet, som sedan följdes av Brottskod försvunnen. Kommissarien i det programmet är så lik en av mina bekanta, älskare eller vad man ska kalla det för, som jag varierade med innan jag började med hobbyn. Ibland längtar jag tillbaka till den tiden. Det fanns alltid någon jag kunde ringa, träffa eller åka iväg med. Fast den längtan är snabbt övergången, när jag tänker på allt det jobbiga som tog överhanden. Missade sista kvarten eftersom jag fick telefon av en person som jag ville svara. Kollade sedan programmet om Roxettes framgång med låten The Luuk. Sedan släppte nog de här inre kraven, så istället för att stänga av datorn vid 24.00 cirka fortsatte jag med skrivandet fram till två i natt.

Idag har som sagt inget hänt. Sov länge. Väldigt länge faktiskt. Vaknade till och tittade på klockan. Den var då 10.00. Somnade om och drömde om en person som de sista femton åren bara visat sig i drömmen när det stundat en form av förändring. Nästa gång jag tittade på klockan var den 13.00. Då gick jag upp.Vädret inbjöd verkligen inte till någon promenad. Frukost vid datorn, som förstås plötsligt låste sig. Skulle skriva ett inlägg på sexforumet om brottsprovokation och länka till en norsk sida, då allt slutade fungera. Skiter i det här, tänkte jag då och stängde av. Skrev ner drömmen i mitt block och pysslade med det ena och det andra.

Upptäckte att klockan var över 16.00, så plockade snabbt ihop tvätten. Ibland får man leta på alla möjliga konstiga ställen *ler*. Så här fin är inte min tvättstuga tyvärr. Men säkert lika effektiv.Ut i ett grått, halvblåsigt och småruggigt väder. Gjorde ju inte mitt humör så mycket bättre.

Testade sedan datorn igen och så klart att den fungerade som den skulle. Nu ska jag se Köping alldeles strax och sedan snabbt ut och hämta tvätten för att fortsätta med tv-tittandet Foyles War på 4+. Den här svenska serien Johan Falk försökte jag mig på förra söndagen, men det är något med de flesta svenska serier som gör mig rastlös. Jag pallar helt enkelt med att ens anstränga mig att se klart. Fast Köping är ju i en klass för sig förstås *ler*. det blir man glad av att se på.