MITT LIV I GÅR och IDAG

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Tiden, tiden. Så fort klockan blir sex på kvällen ungefär, så är den i nästa andetag 21.00 och mer ändå. Jag trodde ju att jag hade så gott om tid att sitta här vid datorn och göra det jag skulle, för att sedan slå mig ner i soffan och se om jag sett filmen Svarta nejlikan, eller inte. Jag tror nästan att jag har det, men nu är det liksom ändå ingen ide. Jag börjar ju blogga nu strax efter 21 och jag har mail kvar att beta av. Filmen hinner nog sluta innan jag är klar *ler*.

Vad händer annars då, i mitt liv? Inte så värst mycket faktiskt. Jag börjar bli riktigt trött på vädret, men det är ju inte ens påverkbart. Återbud fick jag till dagens enda besök, ny hobbykund. Såg nyss att jag fått återbud även till morgondagens enda besök, som även det är en ny (tror jag). Om inte är det väldigt länge sedan. Men eftersom jag nu ska se hobbyn som just en hobby, så är det ju ingen panik. Visst hade pengarna varit mer än välkomna, speciellt nu. Men det är det som kommer att bli en liten utmaning. Hobbypengar är extrapengar och inget måste för att klara försörjningen.

Läste på MSN-s nyheter tips från mångmiljonärer. Finansmannen Per H Börjesson verkar klok. Citat från artikeln: "Hans motto har han hämtat ur ett ordspråk från sin uppväxt i Västergötland: "Lite räcker, mycket går åt." "Jag har ofta sett människor med en månadslön på 100.000 kronor eller mer som har lika ont om pengar i slutet på månaden som alla andra".

Så sant så. Igår onsdag och trettondagen, sov jag länge vilket ju inte var så konstigt med tanke på nattens aktiviteter. Skrev bla både CV och handlingsplan innan jag kom i säng framåt morgonen. Undanhöll mig den här stationära datorn, men tänkte att jag måste börja någon gång med mitt skrivande. Vad passar då bättre än en dag då ingen vill gå ut pga kylan och telefonen var totalt tyst. Min vanliga privata telefon alltså. Hobbymobilerna används ju på annat sätt och aldrig under helger.

Så från tre till åtta på kvällen satt jag vid skrivdatorn. Ja, en och annan tur till köket togs förstås för att stilla hungern och suget. Mushanden blev efter ett tag så kall så den blev stel. Jag sitter ju långa stunder och funderar och läser igenom det jag skrivit. Hämtade till slut en vante och det fungerade jättebra. Glass med varma blåbär skymtar på bilden också och det obligatoriska citronvattnet.

När jag framåt åtta började bli stel inte bara i högerhanden, utan i hela kroppen, så for jag runt lite för att sätta fart på cirkulationen. Inget att se på tv. Började istället gå igenom innehållet i kartongen med målargrejer. Upptäckte att det inte bara var målargrejer i den, utan urklippspärm, foton och annat. Har inte som jag kan komma ihåg tittat i den här sedan jag flyttade hemifrån, alltså separerade och troligtvis inte under familjetiden heller, då huvudet var fyllt av så mycket annat än målning under den tiden.

Blev därför positivt överraskad av att hitta papper på mina förfäder på mammas sida. Hur, när och varför jag fått dessa, har jag inget minne av. Minns inte ens att jag sett dem tidigare. Från 1723 och framåt. Det är husförhör och giftermål och barn osv. Fanns bla en oäkting på 1700-talet och en son bodde på Vadstena hospital på 1800-talet. Visste inte att det fanns redan då. Fanns även två tidningsurklipp från 1973, som handlade om dels min mormors mor, med bild på huset de bott i och ett som handlade om mina farföräldrar. Riktigt intressant var det, trots att jag inte är så intresserad av det förflutna och släktforskning. (Kortet tog jag i morse.)

Men eftersom jag själv nu skriver om 2000-talet för bevaring till framtidens ev arvingar, så finns ju ändå något inom mig som är intresserad. Förutom det så fanns då i kartongen mina gamla lektionsbrev från 70-talet och mina alster i teckning och målning och så torkade oljefärger, penslar och dukar och annat. Den kvällen försvann i ett nafs även den *ler*. Men kollade ändå igenom kanalerna på tv innan jag tänkte lämna soffan. Hamnade då i ett program på 8-an om Buffy Sant Marie. Sångerska och lustigt nog också konstnär och lustigt nog en person som ville bevara sina rötter. Hon var alltså indian. Blev fast och såg klart, för var ett program som värmde ända in i hjärtat.

Idag var jag uppe redan vid nio. Intog frukost i rummet i soffan och med den lilla,lilla bärbara. Tanken var att se reprisen på "Kraschen", innan dusch och besök på Arbetsförmedling igen. Nu handlade programmet bara om bilindustrin, så var inget intressant. Åkte ner till stan och då tittade faktiskt solen fram en kort, kort stund. Tänkte att det var bättre att klara av besöket idag när jag ändå hade återbud. Tog med kameran för att kanske kunna knäppa lite vinterbilden på hemvägen.

Men, men. Det tog sina timmar även idag på den instutionen, så när jag åkte hem var det mörkt. Gick ändå av två hållplatser innan min, för att få en liten promenad. Tog lite kort också i mörkret, men bilden på mig tog jag i hallen och satte in i utebilden. Gick ju bra det också.

Fick idag prata med en väldigt trevlig man på AF. Vid flera tillfällen hajade jag till av vad han sa. Antingen läser han min blogg här och vet vem jag är, eller så är han en väldigt duktig människokännare och kunde läsa mig som en öppen bok. Det är lite läskigt *ler*. Positiv och peppande iallafall. Med din charm har du jobb inom tre månader, fick jag höra. Ja vem vet? Men hur ska jag hinna med allt om jag får ett heltidsjobb? Å andra sidan, ju mer man har att göra, ju mer hinner man med. Nu tänkte jag iallafall hinna med mailen också, innan jag stänger av den här computern för idag.