HEJ, HEJ 2010

Här sitter jag och väntar på lyftet *ler*. Bild från i onsdagskväll. Blusen är privat och skorna är inte mina. Det är inte alls ovanligt, att kunder, både nya och gamla, har önskemål om klädsel. Bäst trivs jag ju i någon av mina bekvämaste trasor, men ibland vill någon se mig i något annat och funkar det för mig är det okej. Ibland är det önskemål som inte alls faller mig i smaken och då förklarar jag det. Det här fotot var en liten test till en kommande kund.

Klädsel jag säger nej till kan vara, att ha vanliga kläder på mig. Jag kan förstå de som önskar det. De vill se mig som en vanlig kvinna med vanliga kläder och på så sätt tona ner den specifika situation som ett sexköp ju är. Men det blir alldeles för privat för mig och tar bort en del av spänningen innan. Att duscha och klä sig sexigt är ett slags förspel för mig och det är då jag blir Greta. Jag hade inte mina privata kläder fullt ut i den vanliga verksamheten heller. Just för att särskilja mitt privata jag och mitt proffessionella jag.

En del har velat sett mig i dräkt. Säger jag också nej till, eftersom det är så långt från min natur det kan bli. Någon ville en gång att jag skulle ha för små jeans så det riktigt vällde över på sidorna. Jag har full respekt för att vi alla är olika och tänder på olika saker. Men i det fallet skulle jag inte känt mig vidare attraktiv och är jag missnöjd med mig själv, så kan jag inte ge med den lust och glädje jag vill. Höfthållare är också en grej som jag inte känner mig så bekväm i. Ofta är strumpebandshållarna gjorda i plast och lossnar lätt. Dessutom framhävs min mage *ler*. Korsett döljer den, men hur bekvämt är det? Det är okej att massera i, om hållarna sitter kvar och strumporna hålls uppe. I sängen är det nästan skönast att vara naken, eller att ha en tunn trasa.

När jag leker med kameran, kan jag ta vad som helst, bara för att få variation på bilderna och för att jag kanske bara får en ide just då. Så det jag poserar i, ingår inte alltid i något jag brukar ha vid mötena. Här på bloggen skriver jag ju om min vardag och lägger in vanliga bilder från min vardag. Jag har förstått att det är ganska uppskattat, att på så sätt få en bild av hela mig och alla mina delpersonligheter. Nu läser ju långt ifrån alla kunder eller presumtiva kunder bloggen..tyvärr. Så det är inte heller så väldigt ovanligt att det dimper ner mail med frågor hur jag är klädd just nu, hur jag klär mig en vanlig dag, vad jag har på mig framför datorn osv. Jag hänvisar förstås hit, där det finns alla möjliga och omöjliga klädvarianter.

Idag och just nu, ser jag ut så här. Årets första foto. Igår kväll efter tvagningen tog jag på mig "målarklänningen". Tog ett par kort även då. Osminkad både då och nu. Det kommer ett sådant kort också vad det lider. Men kan ju inte visa alla på en gång ha,ha. Ett och ett halvt glas vin blev det igår. Struntade i att göra sallad. Åt lite potatissallad direkt från burken. Var inte så gott.

Tittade på filmen De ofrivilliga. Nja...så väldigt bra var den väl inte. Inte enligt mig. Men visst var den tänkvärd på ett sätt. Den skildrar 4-5 olika personer oberoende av varandra och hur de hanterar den situation de hamnar i. Jag förstod att det hela gick ut på gruppen och omgivningen, hur de agerade. Jag ansträngde mig för att inte stänga av, utan se hela klart. Väldigt seg och långdragen för att vara i min smak. Lärde mig inget som jag inte redan visste. Men jag tror att meningen med att den på olika sätt kommit till mig sista veckorna, är att påminna mig och att göra mig observant på både mitt eget agerande och omgivningens. Hur sanna är vi egentligen?

Jan Malmsjö sa i sitt nyårstal bla: Ring ut lögner och ring in sanningen.

Läste i Corren igår en rätt tänkvärd insändare...."Vad händer om lögnerna blir en del av din karaktär, en del av dig? Lögn kan bli en vanesak, och för personen leda till att denne ljuger i sammanhang det inte skulle behövas, lögnen blir då beroendeframkallande. Detta kan leda till att ditt liv blir till en enda stor lögn, som ärliga människor kan bli involverade i."

Jag hoppas 2010 blir ett sanningens år. Ett år där man vågar säga sin mening och stå för den, utan att riskera utanförskap. Ett år där allas åsikter respekteras. Ett år utan hyckleri och utan att alltid skylla på någon annan. Jag tror inte att jag sett en enda debatt 2009, där politiker varit involverade, där de inte skyllt på varandra istället för att lösa den aktuella frågan där och då.

Jag hoppas också att 2010 blir individens år. Inte gruppens år, utan att var individs önskan, åsikt och egenskap framhävs och respekteras.

Jag önskar också att 2010 ska bli empatins och den gränslösa kärlekens år. Inte kärlek till endast en eller ett fåtal personer, utan kärlek till allt levande. Att önska andra samma goda, som man önskar sig själv.