DAGS FÖR PROMENAD I SOLEN

Det blev varken vin eller fotbad igår. Det blev lite annat istället. Men det resulterade i att ännu mer funderingar fick fäste i knoppen, fast det skulle blivit tvärtom. Jag har ju en tanke med det jag gör nu, lustigt nog *ler*. Jag ska låta den här första månaden gå och under den tiden ska jag testa hur attraktiv jag är på arbetsmarknaden. Verkligen gå in för att göra allt för att hitta ett jobb. Ekonomiskt oroar jag mig inte för den här månaden, då jag som företagare tog för vana, att alltid ligga en månad före intäktsmässigt.

Nästa månad vet jag lite mer på ett ungefär och då är det dags att försöka omsätta tankarna jag har nu till handlande. Hur vet jag alltså ännu inte. Så jag ägnade större delen av kvällen till att diskutera det med en påläst, pålitlig och erfaren person i telefon. Under sena eftermiddagen kommer en kompis hit, eller en nära bekant. Hon vet lite mer om mig och vad jag gör. Det var hon som avrådde mig från att slå ihop verksamheterna. Men jag har inte slagit bort de tankarna. Fast idag vill jag bara bolla ideerna med en helt neutral person och viktigt för mig då är att se personen. Inte prata i en äcklig telefon ha,ha.

Jag hade annars tänkt att ägna den här dagen åt ett projekt, som inte är så kul, men som kan bli bra när det är färdigt och då får ni ta del av det. Om det utfaller som jag vill förstås. Det är inget som görs på en dag och vad gäller idag så har jag redan tänkt om. Klockan är redan så mycket så ingen mening att sätta sig med det. Sista delen i sexköpsserien fann jag idag på NT, så jag vill även skriva ner lite om. Men det blir inte heller idag.

Jag hittade en blogg på NT, skriven av en 18-årig tjej. Hon är ju jag. Nästan. Inte ofta man hittar något eller någon, där man känner igen så mycket av sig själv i. Intuitionen, oviljan att ringa upp och kontakta folk, behovet av ensamhet ibland, envishet och principer, kontroll är lite av våra gemensamma nämnare.

Läste i Aftonbladsblaskan om den arbetslösa killen som vann på Lotto. Jag blir så glad att läsa sånt och läste också om killen som tog Facebook till hjälp i sitt jobbsökande. Ungarna har ju Facebook, men jag vet knappt hur det fungerar. Jag vet helt enkelt inte hur det fungerar och jag har inte heller någon längtan att lära mig. Men man kanske skulle kunna dra nytta av det? Frågan är om jag skulle kunna det, utan att få panik *ler*.

Ingen sol när jag drog upp persiennerna. Men nu lyser den så fint. Jag ska ta med kassen med tidningar, slänga dem i pappersinsamlingen och sedan ta en snabb promenad innan bekantingen dyker upp. I morgon blir det en sväng till ettan. Nästan en vecka sedan. Hur gör man?