GOTT SLUT

Lite dator och lite bloggande, avslutade jag förra inlägget med. Att även det skulle ingå i dagens pyssel. Vad lite är, får väl vara en tolkningsfråga *ler*. Jag har ta mig attan suttit här sedan jag klev ur sängen och nu är klockan snart tre på eftermiddagen. Har muggen med frukostkaffet kvar här med en skvätt kallt kaffe i. Har ägnat ett par timmar åt att städa på datorn. Samlat i mappar och fört över detta år till den externa disken. Samtidigt har jag raderat det tidigare införda på den externa. Det som nu är samlat i speciella mappar och som innefattar både det tidigare och det senare. Det tar sin tid vill jag lova.

Idag skulle jag ju vakna upp till en dag, som skulle få leva sitt eget liv, utan måsten och krav. Ändå får jag en smula stresskänsla pga mina egna krav och principer. Inser att jag har en hel del kvar att jobba med, vad gäller kontrollbehov. Fast helt kontrolllös ska man väl kanske inte vara.

Blev senare än beräknat i gårkväll, vilket är lätt hänt när man inte setts på ett tag och har mycket att prata om. Känns som det mest var jag som höll låda *ler*, men kunden kunde nog sticka in med sitt också mellan varven. Tiden går iallafall fort när man har trevligt. Eftersom jag hade släpat med mig kameran så knäppte jag några sekvenser efter besöket lite snabbt, fast jag ville hem och hinna städa. Blev inga höjdarkort direkt, men kan använda en del. Hade glömt att ändra inställningen på kameran, så de blev lite mörka de första.

Fick en mössa av avkomman, som hon själv inte ville ha. Egentligen tror jag att hon tyckte min gamla var så ful, så hon bara sa att hon köpt den till sig själv, fast tanken från start var att ge den till mig. Iallafall tog jag på den igår när jag gick iväg och trots att jag egentligen var lite sen, så knäppte jag några kort i hallspegeln direkt när jag kom in i ettan. Utan blixt då, eftersom jag fotade i spegeln. Så de första bilderna jag tog efter besöket togs också utan blixt och blev därmed lite mörka. Men kan kanske ljusa upp dem lite på photoshop.

Började städa vid 19-tiden och hann precis lagom till Mord i Midsommar. Missade de fem första minuterna. Somnade förstås mitt i en stund, men vaknade och såg slutet. Idag ska jag bära ned julkartongen, granen och stakar och stjärnor till förrådet. Samtidigt ska jag bära upp min målar och teckningskartong. Borde gjort det innan jag satte mig här vid datorn..hmm. Hade även en liten tanke att jag skulle tona håret idag. Jag har lite principer att jag vill ha det på ett visst sätt när jag går in på ett helt nytt, blankt år. Jag har blivit bättre, för förr skulle alla sängar vara renbäddade och ingen smutstvätt skulle finnas och allt skulle vara städat och alla skulle vara rena och fina mm. Många julstädar. För mig är det viktigare att nyårsstäda.

Hade jag haft tvättmaskin i lägenheten, så hade jag alla gånger tvättat i dag. Nu blir det på söndag istället och jag mår inte dåligt av det. Hårtoningen bryr jag mig inte om att stressa med idag och mår inte dåligt av det heller. Fast dusch och hårtvätt blir det förstås när bärandet till förrådet är klart. Tanken att sitta med tända ljus, lyssna på avslappnande musik, smutta på ett glas rött och fundera, reflektera osv får väl bli imorgon kanske, eller en annan dag. Sådant går inte att bestämma innan, iallafall inte för mig.

Det är ganska blankt i mitt huvud fortfarande. Jag vet inte om jag ska se det som ett friskhetstecken ha,ha. Vissa år (långt ifrån alla) har jag gjort reflektion över året som varit. I år finns inte mycket att reflektera över. Tycker jag just nu alltså. Däremot skulle jag kunna göra en lång lista på saker jag vill göra nästa år och saker jag också ska göra. Hur omöjligt det än ter sig för stunden.

2009 för mig, har egentligen bara varit en startsträcka. En lång ointressant bana, med endast några få roliga avvikelser. Men en nödvändig sträcka för att komma hit. Hit till denna sista dag, till de allra sista meterna, innan lyftet. Från och med i morgon fylls mina vingar med mer och mer luft. För var månad på det nya året lyfts jag högre och högre. Men viktigt att komma ihåg. Ju mer jag lyfts, ju större risk att falla och ju högre jag faller, desto mer skadas jag. Det gäller alltså att hålla tungan rätt i mun och att se och vara öppen för det som kommer i min väg och att våga fortsätta lita på min intuition.

Utan att jag planerat det och utan att jag tidigare ens haft tanken, så kommer denna sista dag, denna sista sträcka, att avslutas med ett av alla de tecken jag fått sista månaderna. Det är bara 2-3 veckor sedan som jag först tänkte tanken. Nu blir jag omständig ett tag, men jag är så dålig på att förklara på ett kort, smidigt sätt. Det är faktiskt ännu en dröm jag har. Att lära mig skriva. Att skriva på ett bra och intressant sätt. Inte som nu, bara häva ur mig mina tankar.

Nåväl, ni som följt mina rader här minns kanske att jag skickade efter filmen och dokumentären om Bonjour Sagan. Samtidigt beställde jag filmen De ofrivilliga. Den fanns då ännu inte på dvd, men de kontaktade mig när den sedan fanns. I början på hösten fick jag hem den och jag lade den då bland mina andra dvd i väntan på rätt tillfälle att se den. Tillsammans med den ligger även två filmer av Arkiv X. Gillade skarpt Arkiv X för 15 år sedan, men det har inget med historien att göra...kom jag på nu. Jag har iallafall inte sett någon av dem ännu.

Som brukligt, så gick tiden. Filmen låg där den låg. Jag glömde nästan bort att jag hade den. Kanske måste jag ändå falla ur spår igen och förklara att drömmar många gånger gett mig vägledning. Jag kan som nu i höst, ha perioder där jag inte minns en enda dröm och kanske är det som avkomman sa, en mening att jag inte ska analysera så mycket. Jag vet att jag drömmer (det gör alla) fast jag minns inte drömmen. Men så en morgon nu i december, vaknar jag och minns drömmen. Jag skriver ned den förstås. Den handlar om att jag i drömmen berättar om just filmen De ofrivilliga.

Just då, den morgon blir jag osäker på om jag fått filmen eller inte, så kollar bland mina filmer och den finns där plastad och oöppnad. Vet inte nu om det är samma dag eller dagen efter, som jag som vanligt sitter med frukosten vid datorn. Går igenom min dagliga ritual med Corren, bloggar, mail. Klickar in mig på Schulmans pappablogg och så slår detta emot mig. Den bästa svenska filmen någonsin, har han som rubrik och i sista raden på inlägget skriver han med stora versaler ni MÅSTE se den. Klart att jag reagerar. Det skulle nog ni också gjort. Slump eller ödet? Skit samma. Den här filmen är färdigrecenserad, då den inte är ny och färsk längre. Ändå kommer det inom en eller två dagar, så tydliga uppmaningar till mig.

Tänker att jag måste ta mig tid att titta på filmen, men blir liksom aldrig rätt tillfälle. Så kommer bara tanken i mitt huvud, se den på nyårsafton. Så det ska jag göra ikväll. Se filmen De ofrivilliga. Kanske ger den mig den sista insikten eller de sista insikterna, innan jag kastar mig ut i det helt okända 2010. Men innan dess ska jag ner till förrådet och sedan skrubba mig ren från topp till tå, fixa en sallad till potatissalladen jag köpte i veckan gjord på creme fresh, tända ljus och hälla upp ett glas rött från bag in boxen. Den tar visst aldrig slut. Jag har även en liten flaska Asti Cinzano, bara för att...det är nyårsafton. Men det är mest troligt att jag fortsätter på det röda. Det andra är gott en varm sommardag och då endast ett glas.

Jag kommer att lyssna till Jan Malmsjös nyårstal (tror jag), om jag inte slumrat till. Kommer inte att kunna slappna av och sova gott i min säng, då jag inte vet om någon avkomma kommer hit eller inte.Kanske blir det soffan hela natten. Ingen förälder med yngre barn kan väl helt slappna av dagar som nyårsafton, skolavslutning, midsommar och valborg. Nu är ju mina ungar i stor sett över tjugo allihop, men det är ändå ingen garanti. Ungar är ungar, hur gamla de än blir *ler*.

Själv är jag ju 55 och inte speciellt vuxen alla gånger. Men mina föräldrar vakar över mig over there och det vet i sjutton om de inte gör det bättre där, än här. Annars är det jag som är mer lyhörd och uppmärksam nu än då. Stoppar där, innan jag drar iväg med ännu mer nonsens och svammel. Jag går istället down under (heter det så). Jag går ned i min källare iallafall, med mina julsaker, som jag hoppas att jag slipper använda nästa jul. Nästa jul är jag ju högt, högt i det blå. Om jag inte ramlat under tiden förstås. Sådant vet man inget om, tack och lov, så tills det ev sker, är det bara att köra på. Önskar alla er som läser mitt svammel, ett gott slut, vilket inte betyder att man stänger alla dörrar till det förgångna. Låt dem stå på glänt, men öppna alla nya dörrar och var nyfiken på vad som döljs bakom dessa.