DJUPT OCH YTLIGT OM VARTANNAT

Visst blir man trött av detta mörker? Är man då som jag, ingen morgonmänniska, så lever man nästan ständigt i mörker just nu. Nu tror jag i och för sig inte att det skulle göra så stor skillnad om jag gick upp några timmar tidigare. Det är mörkt då också. Våra glädjehormoner i kroppen får ingen chans att frigöra sig och ge lite uppåtkickar. Sömnhormonet tar överhanden och gör oss trötta, sega och nästan apatiska. Det enda positiva (för så klart man kan hitta positivt även i mörkret) är att adventstakar, tända ljus mm blir mer mysigt när det är mörkt. Tänk er själva en tänd stjärna i ett fönster när solen lyser som bäst.

Själv väljer jag faktiskt hellre en sol som lyser än en tänd stjärna i fönstret dagtid. Om det har med mörkret, årstiden eller att en välbefinnandekurva inte stämmer, vet jag inte. Men enligt min egen kurva, som vissa kanske minns, så har jag denna 4-veckorsperiod inte känt av någon som helst uppåtvecka. Jag funderade faktiskt här om dagen på mitt mående. Det är ju väldigt lätt när det gäller andra, men sina egna signaler är det svårare att se. Jag insåg att jag mår ungefär som de som äter antidepressiva gör. Alltså med kapade toppar. Inget är jättebra och inget är jättedåligt. Ett rakt streck utan nyanser. Fy sjutton vad trist.

Okej, det låter som om jag vore halvt under isen *ler*. Sett ur mitt vanliga jag, så är jag nog rätt nära. Men sett ur många andras situationer och perspektiv är jag långt därifrån. Jag är fortfarande medveten och nyfiken och jag har fortfarande kraft, styrka och engagemang för att förändra och påverka mitt eget liv och mitt eget välbefinnande och jag är född med ett positivt tänk. Så jag oroar mig inte (ännu) nämnvärt över min egen person, men jag reflekterar över den och en blogg är väl ypperlig för att där skriva ned en del reflektioner. Har man ingen blogg, så rekommenderar jag att skriva för skrivbordslådan (som jag också gör). Att fundera över sig själv ibland och över sitt mående, sitt agerande etc har hittills aldrig skadat någon. Tvärtom. Alla vill väl göra sitt korta liv här på jorden så bra som möjligt? Och det är bara man själv som kan påverka resultatet. Viktigt att komma ihåg är, att även dåliga dagar måste få sin plats och accepteras, framförallt av en själv.

Jag vet inte varför jag skriver allt det här. Jag får väl bara acceptera att det blev skrivet och tankarna har ju svichats runt senaste tiden så...någon mening är det säkert. För mig eller för dig, eller för båda.

Helgen som nu sakta går mot sitt slut, blev väl inte riktigt som jag hade velat innerst inne. Samtidigt är jag ändå väldigt glad och tacksam, att personer trivs här. Så det är en kluven känsla. Spontant besök utav några ungdomar i fredags, som sedan dök upp igen och sov här med ytterligare kompis. Splittrad lördag med tvättstuga och annat. Liten gullig avkomma, kom när kvällen ännu var ung. Mamma överraskad men glad, då denna avkomma skulle upp och jobba idag. Yes, tänkte mamman, glina har förstått det här med att ta ansvar för sina handlingar och för sina bestämda åtaganden. För att då skryta lite, som mammor gärna gör (alla mammor(och pappor)). Förståndet hos ungdomarna har inte kommit genom tjat, då tjat oftast ger motsatt effekt, utan genom den närmaste omgivningens agerande. Det är faktiskt så himla, himla glädjande att nu när de är i stort sett vuxna, se återspeglingen.

Nåväl, ännu en vuxen parvel dök upp under natten. Tydligen gick den här personen in väldigt för att vara tyst, för jag märkte och hörde inget förrän i morse då de frukosterade i köket innan båda skulle iväg och jobba. Jag själv valde att låta dem få vara för sig själva med sin frukost och att göra ett litet försök att ta vara på det lilla, lilla ljus dagen gett. Jag tog alltså stavarna och gav mig ut på en promenad. Skittråkigt, rent ut sagt, men jag tror ändå det gör lite nytta.

Det allra, allra bästa var att komma hem till en tom lägenhet och njuta av kaffe och frukost här vid datorn. Det smakar aldrig så gott med kaffe som när man väntat och längtat efter just den stunden. För mig är det bara "morgon"kaffet som gäller, då det är enda gången på dagen jag dricker kaffe. Ljuvligt var det. Trots mörkret.

Tog mig tid att bara slappsurfa. Läsa bloggar bla. Jag har blivit väldigt dålig på det nu för tiden. Det ger inte samma känsla som tidigare, då jag startade varje dag med att läsa fyra bloggar. Nu läser jag bara när jag inget annat har att göra och tiden tillåter. Gatuhoran den fd, tröttnar väl snart på att bli länkad till en blogg av en sexsäljare. Men det här är för mig poesi. Jag fick tårar i ögonen, dels för att det är så bra skrivet och dels för att många inkl jag själv känner igen oss.

Igenkännande tänk gav mig också Artistic i sitt inlägg Afrikaner. Även detta om Maffiametoder. Jag gillar när man kan ironisera över samhällsproblemen med en allvarlig underton. Jag själv besitter inte den förmågan. Jag ser alldeles för seriöst på saker, tror jag..eller djupt. Läs, le och betänk.

Jag skrev i fredags om fejkade bilder vad gäller eskorter. Alla för mig, för stunden, oseriösa annonssidor är nu borttagna från min hemsida. Jag nämnde Sthlmtjejer bla. Idag fick jag se detta på nämnda sida. Kanske får det inte ligga kvar så länge, vad vet jag. Men det är iallafall bevis på en hel drös eskorter som annonserat med fejkade bilder. Kanhända finns en anledning att de inte använder egna, men, men. Det är iallafall värt att uppmärksamma, då det finns en hel del nya, oerfarna, presumtiva sexköpare. Allt är inte guld som glimmar, skulle jag vilja säga till er. Var kritiska och var observanta. Inte bara på om bilden är fejk, utan även på hur tjejen agerar och verkar i sitt gebit. Ett påklistrat smile är också fejk. ( Tillägg 01.30: Såg nu när jag ska stänga ner för natten, att det var borttaget. Men upptäckte att förutseende individer kopierat i en tråd på sexwork. Tar mig friheten att länka till den tråden)

Herregud, vad fingrarna far över tangenterna denna mörka söndageftermiddag. Är ni kvar? Inte blev min Idolförutsägelse sann heller. Jag gissade ju på att de tre sista skulle vara Mariette, Tove och Erik och att i finalen skulle Erik och Tove mötas. Min förhoppning var då att Tove skulle komma tvåa, fastän att hon är bäst, för att hon ännu är så ung.

Calle? Nää...det trodde jag inte. Men eftersom så nu är fallet och jag aldrig riktigt har tagit in Erik i mitt hjärta, så hoppas jag verkligen att Calle tar hem hela skiten. Jag tror ju inte det, men jag hoppas, hoppas, hoppas. Både Tove och Mariette kommer att gå långt ändå. Alla de här fyra är ju egentligen idolämnen och alla fyra har ju egentligen vunnit en seger.

Nu ska jag väl försöka få ett slut på detta megainlägg. Jag ska plocka in tvätten som jag inte har orkat göra ännu. Jag ska stryka lite på min lista som jag skrev igår, för att på något sätt få slut på det här jagandet som jag känner stundtals. Jag ska ta tag i en sak som jag låtit vänta en vecka nu och som stört mig en del. Jag ska klippa naglarna, så tråkigt. Jag ska fixa fredagskorten om jag hinner, för vid 21.00 vill jag krypa ihop i soffan och titta på Foyles war. Kanske öppnar jag en flaska vin och njuter av ett par glas och lite ost. Ikväll vet jag att ingen oförhappandes dyker upp. Kvällen är min. Bara min.

Bilden är som ni väl redan förstått på min framtida målarklänning. Lustigt att den så här på kortet faktiskt ser röd ut. Jag kanske är färgblind *ler*, men i dagsljus och med mina ögon ser den mörklila ut.