Dagen idag, har jag mest levt i dimmans värld. Nu som först, verkar den ha lättat lite. Dimman ute alltså. Fy, vad trist det är, att vakna av alarmet när det fortfarande är mörkt. Dessutom var jag mitt uppe i en dröm, som naturligtvis försvann ur minnet när jag både irriterad och besviken slängde ut armen för att få tyst på oljudet. Sedan var jag, trots upprepade kallvattenskvättar i ansiktet, halvblind när jag kletade på mascaran. Sömnhinnan, som någon unge kallade det för någon gång, försvann inte förrän jag kom ut i friska luften.
Jag tycker att jag (med viss ansträngning) hållit de senaste inläggen till en relativt normal längd. Idag tenderar det nog till att jag är tillbaka med ett långt *ler*. Sticker emellan med en bild från i morse. Så såg jag ut då, innan jag gav mig ut i dimman.
Men då möttes jag istället av naturens dimma och morgonens gråhet. Nu kan jag faktiskt tycka att dimma är lite småmysigt. Lite mystiskt sådär. Men i ett grått bostadsområde är det svårt att se det magiska i det hela. Det var inga älvor som dansade i gryningen, utan mer ett tjockt sjok av gråhet, som fick mig att rysa och dra jackan tätare om mig.
Ledig eftermiddag var planerad idag och så blev det också. En eftermiddag som jag ägnat åt att leta efter en sak. Undrar om jag någonsin blir normal. För hur normalt är det, att sitta i två timmar och söka på nätet och i mina favoriter på datorn, efter en speciell grej. En grej jag tänkte jag ville veta innan jag skrev det här blogginlägget. Bara av eget principskäl och för att vara säker på vad jag svamlar om.
Dimma kan ju vara som idag en naturupplevelse, eller som för mig vid sminkningen en smärre dimsyn. Det kan också vara en dimridå, som läggs av vissa personer, av olika orsaker. Det låter antagligen flummigt det här, men jag är ju lite så *ler*.
Till min tidiga frukost i morse här vid datorn ( ja, den fungerar som vanligt idag datorn) så klickade jag in mig till Blogge. Jag vet inte om han vill kallas för Blogge längre, men det är enklast så tycker jag. Säg till om det stör, så ändrar jag. Länken till bloggen finns här till höger. Nu blir det så lätt ett summarium i mitt huvud, för det är så mycket jag vill få utlopp för. Iallafall, i det inlägget läser jag om en motion till riksdagen från två kvinnliga kristdemokrater om Stoppande av sexslavhandel.
Inget fel att vilja stoppa det. Det tror jag de flesta vill. Men så kommer det till siffror och Blogge redogör för det han känner till, vilket jag har större tilltro till, än vad som står i motionen. I motionen står: I hela världen köps, säljs, transporteras och hålls fyra miljoner människor fånga varje år. I Europa faller över 500 000 personer offer varje år för denna människohandel. (inte ens i en riksdagsmotion är det rättstavat, ser jag nu då jag kopierat rakt över. Fånga??)
Just antalet 500 000 känner jag igen. Det var därför jag sökte och sökte. Den här motionen är alltså skriven nu i oktober 2009 och i nov 2006 basunerade Aftonbladet ut samma siffra. Dick Wase skrev om det då på Sourze och jag har länkat tidigare. (Jag sökte även i mina gamla blogginlägg.)
21 mars 2006 gick SIDA ut i ett pressmeddelande som bland annat sa: "Varje år exploateras minst 500 000 kvinnor och barn i Europa, de flesta sexuellt". Enligt SIDA är alltså denna fantasisiffra fakta. I en nätkrönika i Aftonbladet 7/11 2006 återkommer uppgiften: "Varje år förs över 500 000 kvinnor och barn mellan olika länder för att exploateras" påstår den unga kvinnliga krönikören harmset. Om denna siffra skulle stämma skulle det innebära, att drygt 11 000 kvinnor och barn varje år "traffickeras" till vårt land, om man slår ut traffickeringen på hela Västeuropas befolkning. Alla inser ju dock att det inte kan vara så många, särskilt inte som bara 14 fall registrerades för hela 2004. Det är ganska fantastiskt hur en sådan siffra som 500 000 kan få genomslag, utan att någon som helst grund finns för den.
Och nu 2009 läggs alltså en motion i riksdagen, där samma siffra återkommer. Bara det säger ju att något inte stämmer. På tre år borde antalet ha ändrats. Jag säger som Blogge, det är hög tid att dessa siffror börjar synas i sömmarna. Jag tror att det är ett jäkla manipulerande, för att skrämma folk att anta sexköpslagen bla. Vart den här siffran kommer ifrån från början, är det väl ingen som riktigt vet. Troligtvis är det journalister som hittat på den och sedan har IOM (International Organisation of Migration), anammat den och spridit den. Lite grävande journalistik är mer än önskvärt, så kanske den här dimman också lättar.
Samma sak var det förresten med tidelagsfrågan för något år sedan, då Johan Beckfris, Sveriges veterinärförbund, gick ut i media med att 100-tals djur drabbades varje år. När han av en reporter i radion konfronterades med sanningshalten som i en efteråt utförd undersökning visade på knappt 10 fall på 30 år, visade det sig att han läst siffran i en brittisk undersökning och översatt det till svenska och låtit bollen rulla. Politiker som tillfrågades, sa sig inte ha läst den nya undersökningen. De hade helt och hållit förlitat sig på fantasisiffrorna.
Jag tycker att jag (med viss ansträngning) hållit de senaste inläggen till en relativt normal längd. Idag tenderar det nog till att jag är tillbaka med ett långt *ler*. Sticker emellan med en bild från i morse. Så såg jag ut då, innan jag gav mig ut i dimman.
Tittade ju på förortsdokumentären i måndags och skrev upp en sak som jag tyckte var så bra sagt. "De som utgör problemen, kan i vissa fall bidra till problemets lösning". Visst är det ju så. Vem vet bättre än de som upplevt samma? Den principen finns även hos bla Länkarna. En del av de här ledarna på Lugna gatan i förorten som dokumenteras (Lövgärdet Gtbg) har ett dåligt förflutet, men tagit sig ur det och vill förhindra andra att hamna i samma.
I måndagens avsnitt fick de besök av reportrar från Göteborgs Posten, för en artikelserie. Artiklar som sedan i tryck blev en jämförelse med maffian och som stämplade folk som kriminella. Folk som ideellt kämpar för att hjälpa och stödja. Jag blev väldigt illa berörd. I många, kanske de flesta fall, vill reportern få till ett reportage som fyller tidningens syfte, eller samhällets syfte och norm. Inte sanningen.
En av ledarna berättade att en journalist från Sr i Stockholm kommit dit och börjat fråga 11-12-åringar vart gänget fanns. Han var inte där för att göra ett sanningsenligt, verklighetsbaserat reportage, utan han var köpt för att komma tillbaka med ett reportage om gäng, som var Sr-s syfte. Alltså att med osanningar spä på det , som de ville att folk skulle få sig till livs. Dimma även här alltså.
Den här dimman har ju även vi sexsäljare fått möta. Hur en intervju med oss sedan vinklas, för att fylla tidningens syfte. Ett syfte som sällan är, att visa den ljusa sidan av prostitutionen. Men förhoppningsvis lättar dimman vad det lider, på alla plan. Nu lättar jag iallafall härifrån.
6 kommentarer:
Hej vilken häftig Dimbild o på dig
det var knappt jag såg vägen när jag cyklade till jobbet vid halv 6 på onsdag morgonen,ha en bra torsdag o va rädd om dig
Varmakramar Benny
Greta
Håller med dig om den iverifierade sifferexercis om prostitution. Det är ju ett ämne där de politiska kan säga vad som helst utan faktaunderlag. I Sverige tror jag att i praktiken alla prostituerade utövar sitt yrke av fri vilja. Men det låter ju mer kittlande att prata om "sexslavar"
Ja..Benny..så tidigt var det nog riktigt tjockt i luften.
Nja...Hans-E..det finns nog människohandel även här, både inom prostitution och annat. Men jag har svårt att tro att det är så väldigt många, för då borde väl polisen ha hittat dem???
Jag hoppas iallafall att majoriteten sexsäljare har gjort ett eget val.
Jeg er alltid veldig skeptisk til mye av det som skrives i pressen. Når det gjelder sexhandel og menneskehandel, som også blandes om hverandre, så tror jeg ikke i det hele tatt på de her tallene.
Nää..Gunnar..man kan inte tro på något längre.
Skicka en kommentar