Det enda som kunde tänkas vara intressant på TV-n var Kalla Fakta och det gick ju redan kl.19.20. Nu har jag stjälpt i mig två glas vin (2 dl). Är väl ½ glas kvar i flaskan. Skaffade Winnerbäcks sista skiva i veckan, som nu går på låg volym i bakgrunden. Har inte bildat mig någon riktig uppfattning ännu. Krävs nog några stycken lyssningar. Men läste igenom texterna, det första jag gjorde. Texter är ju viktiga för mig och tyckte inte riktigt han glänste som han brukar i sina formuleringar.
Nåväl, det var inte det som var tanken med ännu ett inlägg. Det var bara så ni vet omständigheterna runt mig just nu. Omständigheterna lät ju inte helt rätt ha,ha. Men hittar inte rätt ordval. Det händer faktiskt rätt ofta nu för tiden att jag tappar orden. Skrämmer mig lite. Det kan vara helt glasklart det jag ska säga eller förklara, för att i nästa stund vara helt totalt borta.
Tanken med inlägget minns jag iallafall ännu. Jag har till och med skrivit rubriken innan inlägget. Det är nästan alltid tvärtom annars. Att minnas gamla kunder. Jag åsyftar nu alltså hobbykunder (sexköpskunder). Med tanke på det antal män som vi sexsäljare möter, så är det kanske inte möjligt att minnas alla. Men jag anser mig nog ha ganska bra koll. Är det länge sedan så minns jag kanske bara mailadressen och ser inte ansiktet på personen framför mig. Men när jag väl står öga mot öga med personen så vet jag. Och vissa glömmer jag aldrig *ler*.
Ibland kommer det ett mail med knapphändiga uppgifter men med undertanken att man bör veta ändå. Nästan alltid får man då vid ytterligare förfråganden mer kött på benen. Nu fick jag för ett tag sedan ett mail från en person som angav både namn och telefonnummer. Inget av det sa mig ett jota. Telefonnummer bryr jag mig ju inte om överhuvudtaget, vilket personen borde veta om han har träffat mig. Mailadressen sa mig heller ingenting och inte namnet.
Innehållet i mailet däremot gav mig lite dåliga vibbar, han hade tydligen varit och ringt på min dörr. Jag svarade att jag inte visste vem han var och frågade efter mailadressen som användes sist och hur länge sedan det var vi sågs bla. Vilken dörr hade han egentligen ringt på?
Inget av detta fick jag svar på, utan frågan var fortfarande om han kunde få komma som förra veckan och att vi hade setts flera gånger. Jag ansträngde mig för att hålla irritationen borta. Lite nyfiken blev jag ju också vem detta kunde vara.
Nu fanns det ju ingen möjlighet att bara plocka in någon med så kort varsel, vilket någon som varit tidigare också borde veta och något som spädde på mina dåliga vibbar. Varför kunde inte människan prata klarspråk och varför propsa att få en tid, när det inte finns någon? Respekt är något jag värdesätter.
Här borde man ju bara lägga ner. Men jag är alldeles för nyfiken. Vad sjutton är det för en människa? Såg nu att jag hade nytt mail, med propsande på att få en tid nästa vecka. Jag vet inte om den här personen läser min blogg, men det tror jag inte. Isåfall borde han veta och förstått mitt läge bättre. Jag har ännu inte bestämt om jag ska boka in människan eller inte. Vet inte riktigt vad som tar överhanden... nyfikenheten eller de dåliga vibbarna. I dagens mail skriver han att det var på min nuvarande adress han ringt på. Men jag är bombsäker på att ingen med det namnet han uppger har besökt mig där. Något är det som inte stämmer.
Jag förstår inte varför man inte kan säga rent ut vem man är, när man var sist osv ifall det är en känd kund. Har man som han säger träffats flera gånger, så borde det ju finnas en hel del kännemärken att påtala. Det kan ju visa sig vara någon jättemysig människa, som med det här försvårar för sig själv. Om det nu är sant att vi överhuvudtaget setts. Det är väl det som är frågan.
Nu ringer snart en unge, som inte har nyckel till porten och som tänkt sig sova här inatt. Både jag och ungen är lediga i morgon, så vi får se om och vad som händer då. Ska väl ta mig an mailen nu också, innan jag ger mig för idag.
Nu blir jag snart galen på den här bloggen också. Fyra gånger nu har jag försökt att få styckeindelning. Utan resultat.
Nåväl, det var inte det som var tanken med ännu ett inlägg. Det var bara så ni vet omständigheterna runt mig just nu. Omständigheterna lät ju inte helt rätt ha,ha. Men hittar inte rätt ordval. Det händer faktiskt rätt ofta nu för tiden att jag tappar orden. Skrämmer mig lite. Det kan vara helt glasklart det jag ska säga eller förklara, för att i nästa stund vara helt totalt borta.
Tanken med inlägget minns jag iallafall ännu. Jag har till och med skrivit rubriken innan inlägget. Det är nästan alltid tvärtom annars. Att minnas gamla kunder. Jag åsyftar nu alltså hobbykunder (sexköpskunder). Med tanke på det antal män som vi sexsäljare möter, så är det kanske inte möjligt att minnas alla. Men jag anser mig nog ha ganska bra koll. Är det länge sedan så minns jag kanske bara mailadressen och ser inte ansiktet på personen framför mig. Men när jag väl står öga mot öga med personen så vet jag. Och vissa glömmer jag aldrig *ler*.
Ibland kommer det ett mail med knapphändiga uppgifter men med undertanken att man bör veta ändå. Nästan alltid får man då vid ytterligare förfråganden mer kött på benen. Nu fick jag för ett tag sedan ett mail från en person som angav både namn och telefonnummer. Inget av det sa mig ett jota. Telefonnummer bryr jag mig ju inte om överhuvudtaget, vilket personen borde veta om han har träffat mig. Mailadressen sa mig heller ingenting och inte namnet.
Innehållet i mailet däremot gav mig lite dåliga vibbar, han hade tydligen varit och ringt på min dörr. Jag svarade att jag inte visste vem han var och frågade efter mailadressen som användes sist och hur länge sedan det var vi sågs bla. Vilken dörr hade han egentligen ringt på?
Inget av detta fick jag svar på, utan frågan var fortfarande om han kunde få komma som förra veckan och att vi hade setts flera gånger. Jag ansträngde mig för att hålla irritationen borta. Lite nyfiken blev jag ju också vem detta kunde vara.
Nu fanns det ju ingen möjlighet att bara plocka in någon med så kort varsel, vilket någon som varit tidigare också borde veta och något som spädde på mina dåliga vibbar. Varför kunde inte människan prata klarspråk och varför propsa att få en tid, när det inte finns någon? Respekt är något jag värdesätter.
Här borde man ju bara lägga ner. Men jag är alldeles för nyfiken. Vad sjutton är det för en människa? Såg nu att jag hade nytt mail, med propsande på att få en tid nästa vecka. Jag vet inte om den här personen läser min blogg, men det tror jag inte. Isåfall borde han veta och förstått mitt läge bättre. Jag har ännu inte bestämt om jag ska boka in människan eller inte. Vet inte riktigt vad som tar överhanden... nyfikenheten eller de dåliga vibbarna. I dagens mail skriver han att det var på min nuvarande adress han ringt på. Men jag är bombsäker på att ingen med det namnet han uppger har besökt mig där. Något är det som inte stämmer.
Jag förstår inte varför man inte kan säga rent ut vem man är, när man var sist osv ifall det är en känd kund. Har man som han säger träffats flera gånger, så borde det ju finnas en hel del kännemärken att påtala. Det kan ju visa sig vara någon jättemysig människa, som med det här försvårar för sig själv. Om det nu är sant att vi överhuvudtaget setts. Det är väl det som är frågan.
Nu ringer snart en unge, som inte har nyckel till porten och som tänkt sig sova här inatt. Både jag och ungen är lediga i morgon, så vi får se om och vad som händer då. Ska väl ta mig an mailen nu också, innan jag ger mig för idag.
Nu blir jag snart galen på den här bloggen också. Fyra gånger nu har jag försökt att få styckeindelning. Utan resultat.
5 kommentarer:
Greta,
Trist med din kund. Jag tycker du gör rätt. Du skall känna dig trygg. Hoppas det reder ut sig
Det fixar sig nog...Hans-E
...det finns konstiga människor överallt
Så sant..spinglover..men konstigt behöver ju inte betyda otrevligt. Men jag går på min känsla.Den brukar stämma.
skönt att höra att du litar på dej själv.....det kommer man långt med i livet
Skicka en kommentar